Jag vill inte vara mamma mer!
Hej, jag behöver råd.
Jag är en ensamstående (till 90% pappan har honom 4 dagar i månaden) mamma till en son på 3 år. Senaste tiden har jag känt att mitt tålamod har försvunnit mer och mer, gråter mig själv till sömns, orkar ingenting längre. Jag bara bråkar med sonen varje dag och det har gått till den gräns att jag har ångest innan jag vaknar på morgonen för vet vad dagen kommer innehålla.
Lite backstory, jag var sjukskriven förra året i 10 månader för PTSD. Tror jag hade en släng av utbrändhet men det var aldrig diagnostiserat. Jag har vart ''ensam'' med sonen sen start. Just nu studerar jag heltid, jag var tvungen att ljuga för läkaren att jag mådde bättre för att kunna försörja oss.
Förlåt om det är rörigt men allt är rörigt just nu.
Hela mitt liv har vart kämpigt, många trauman genom alla år.
Men jag har ändå kunnat hålla mig själv ''vid liv'', men känner nu att jag håller på att tappa greppet. Jag orkar inte mer. Jag vet inte vem jag är längre.
och innan folk dömmer mig, jag älskar min son över allt annat. Skulle aldrig klara mig utan honom, han är den som får mig fortsätta andas. Men jag vet inte vad jag ska göra längre, märker att sonen blir påverkad av mitt mående, vi bråkar hela tiden och han är världens finaste pojke ändå. Jag vill vara mitt bästa jag när jag är med honom, jag vill inte att han ser mig såhär, bara skrikandes och gråtandes.
Jag har försökt prata med pappan, be honom stötta upp, och ta mer ansvar, hjälpa mig, men svaret jag får är ''Jag tycker umgänget är bra som det är''
4 !!!!! dagar i månaden???? finns inte i min värld att man inte vill träffa sitt barn mer. men men.
Jag känner att det börjar ta stopp nu. Jag har haft sonen i 2 dagar nu efter ''pappan'' haft honom, endast 2 dagar, och jag orkar inte mer. Jag vill bara lämna honom hos nån jag vet han har det bra hos och bara ligga i sängen tills jag orkar igen.
Vad gör jag?
