Hur stötta svagbegåvat barn? 10 år.

När jag har haft elever med samma problematik har jag använt mig av bildstöd och eget schema. Oftast har jag fått gå förbi och kolla läget och hjälpt till vid behov. Många av de elever som har svårt att minnas kan behöva något som kan trigga minnet. Tuggummi med en speciell smak, att få göra praktiskt eller att sitta på en speciell plats. Ibland har jag anpassat lektionernas innehåll för just den eleven, så att eleven läser om saker som hen är intresserad av. Prata med elevens lärare och be att få prata med specialpedagog och speciallärare. De har mycket kunskap om hur man kan gå tillväga och det handlar om att hitta rätt metod, precis som ni har fått till er.

Det ska vara möte med skolan där även utreda psykolog kommer vara med och ge tips till skolan med vad de ska tänka på.

Men vad kan man göra hemma? Vid läxläsning t ex. Vi är ju varken lärare eller specialpedagoger, tyvärr. Vi kan såklart använda oss av bildstöd osv också, men var kan man få tag på dessa hjälpmedel? Tänker att det är ju ändå ganska avancerade ämnen, som kanske är svårt få fram med bildstöd? Hur förklarar man t ex växthuseffekten med hjälp av bildstöd?

Om hon redan i årskurs fyra har såna problem att hänga med så skulle jag vilja veta följande som förälder.

Ska hon ens vara kvar i den ordinarie läroplanen eller är det särskolans läroplan som gäller.

Om hon ska vara kvar, hur ska den anpassas. Krävs det stora insatser för allt som ska läras in då är det ju sånt som hon kommer ha nytta av i sitt dagliga liv som ska prioriteras och nötas. Då måste förmodligen annat bort. Rent krasst så är det inte Europas floder som kommer avgöra hennes framtid, inte heller några konstnärer.

Jag hoppas skolan tänkt koppla in en specialpedagog?

Specialpedagog är redan inkopplad. Men denne kopplades in utifrån misstanke om neuropsykiatriska svårigheter då hon ofta sliter sönder papprena de ska göra, rusar ut ur klassrummet, rymmer från skolan etc. Utredningen visade att hon inte har något som tyder på ADHD, autism, depression eller ångest utan att hon har en svagbegåvning. Psykologen förklarade hennes beteende i skolan som en frustration på att inte förstå och få orimliga krav ställda på sig.

Utveckingssamtalen som varit i trean lät typ "Hon är efter i engelskan, matten, NO, SO, men kan om hon vill. Så hon måste jobba på bättre där." Denna tanke är tydligen vanlig om dessa barn enligt psykolgen då de ofta jobbar på bra när de förstått. "Hon kan om hon vill" är dock fel uttryck "Hon kan när hon förstår" är mer rätt och det handlar om att få henne att förstå, vilket är väldigt svårt.

Möte ska ske med skolan om att hon har behov av BETYDLIGT mer stöd än hon har idag. Idag är stödet typ obefintligt. Hon har möjlighet att arbeta ensam tillsammans med specialpedagog om hon känner behov av det. Men inställningen fram tills nu har ju varit en NEP-problematik och inte en svagbegåvning.

Har ingen aning om hon uppnår målen de ska uppnå. Sägs som inte så mycket om det på utvecklingssamtalen. Tycker det är mycket fokus på det som går sämre och måste förbättras än tvärtom.

Hon har väldigt dålig självkänsla, vilket är förståeligt då hon inte förstår vad som ska göras på lektioner och misslyckas gång på gång. Självkänslan skulle hon få fortsatt stöd från barn- och ungdomspsykiatrin med, fast hon egentligen inte tillhör deras klientel då hon inte har någon psykiatrisk diagnos.

Jag skulle gissa på att undervisningen är alldeles för svår och att det är därför det är omöjligt att hjälpa henne med läxorna. Föreslå för läraren att hon ska få göra t ex matte för åk 2, alltså uppgifter som hon kan och se om hennes humör och självständighet ökar och sedan succesivt öka svårighetsgraden.

Hon har antagligen jobbat med alldeles för svåra uppgifter från start och därför aldrig hittat en strategi för hur hon lär sig, tyvärr krävs det en otroligt flexibel lärare eller egen resurs för att kunna möta hennes behov vilket troligtvis inte är något hon kommer få (efter vad du beskriver).

Om hon ska lyckas i skolan (även om det inte blir på 9 år) så måste hon backa och jobba med det hon kan, det är jätteviktigt att hon inte jobbar med för svåra uppgifter. Strunta i vilken bok/ålder det är, ta bort försättsbladen så att hon inte ser vilken ålder hon jobbar med och låt henne känna att hon lyckas. Strunta i läxorna som resten av klassen har och se till att ni har stöttning av specialpedagogen (som behöver handleda läraren).

Kursmål och examensmål är inte utformade så att barn och ungdomar med 70-85 i IQ ska kunna uppnå dem. Svagbegåvning är "elefanten i klassrummet" och möts i bästa fall med specialpedagogiska insatser som tar eleven "så långt det går". Målen ligger dock någon helt annanstans och det vanliga är att det antingen blir F eller sänkt ribba och "fel" betyg i enskild undervisning.

Jag personligen skulle anpassa läxorna till elevens nivå. Ibland får man sänka nivån, om man upptäcker att eleven inte kommer uppnå målen. Man jobbar fortfarande mot målen, men i långsammare takt och på ett anpassat vis. Bildstödet använder jag mer i syftet att göra eleven lite mer självgående, men i ert fall låter det som att hen egentligen är i behov av assistent som stöttar under hela lektionen. Undervisningen ska inte ligga på er, även om ni såklart vill stötta hemifrån också. Har ni upptäckt något som får barnet att minnas? Film, böcker, praktiska experiment eller kanske personliga upplevelser? Det finns mycket man kan ta till hjälp och det finns mycket man kan anpassa. Kan barnet till exempel återberätta något? Kan hen läsa och vilken nivå ligger hen på i matten? Kanske fokus ska ligga på förmågor och att man inte är så noga med just faktan. Man kan ju fortfarande träna på att skriva olika texter och att använda olika matematiska strategier även om nivån är sänkt och innehåller är anpassat efter elevens intressen.

Ja, sänk nivån till en där hon kan vara framgångsrik. Har hon tex 10 glosor i läxa så välj ut två-tre stycken och lär in dem ordentligt. Håller de på med multiplikation så låt henne jobba med multiplikation på en nivå som hon har möjlighet att greppa, ordna 12 knappar i 6 grupper med två i, eller två grupper med sex i, eller 4 grupper om tre, osv, eller sjunga multiplikationstabeller.

Ni sätter gränser för vad läxan innebär (om skolan inte klarar av att ge anpassade läxor) så att de kan vara roliga och givande för henne och inte ta upp orimligt mycket tid. Var stolta över hennes ansträngning, hårda arbete och att hon har en bra inställning till att lära sig. Informera hennes lärare om att ni tänker göra på det här sättet tillsvidare, men att ni givetvis kommer att stötta alla rimliga initiativ från skolans håll.

Angående andra sysslor i hemmet så hjälp henne att bli självständig genom att ha väldigt tydliga rutiner. Använd gärna scheman och bilder för att hjälpa henne, eller någon av alla de appar som finns. Hjälp henne med strategier för att fokusera och slutföra uppgifter. Fira hennes framgångar, men gå in och hjälp henne om något blir så frustrerande att det tar upp mycket tid och energi. Jag menar, det ska vara lite jobbigt och utmanande, men det ska inte behöva vara gråt och tandagnisslan till vardags.