• Anonym (Li)
    Wed 22 May 2019 18:31
    458 visningar
    17 svar
    17
    458

    Har du mobbat eller tyst medverkat till mobbning?

    Ja som rubriken; mobbade du när du gick i skolan eller var du kompis med en mobbare och sa inte ifrån?

    Isåfall, hur tänker du om det idag?

    Hur känns det att tänka på?

    Skulle du vilja be om ursäkt?

    Uppfostrar du aktivt eventuella egna barn till att inte mobba?

  • Svar på tråden Har du mobbat eller tyst medverkat till mobbning?
  • Anonym (Felp)
    Wed 22 May 2019 18:52
    #1

    Fel forum tror jag tyvärr .

    Den som säger att de inte mobbar här pp familjeliv, den ljuger!

    Har aldrig sett maken till mobbing som här. Fruktansvärt vad folk beter sig mot den som tagit mod till sig och startat en tråd om det mest privata.

  • Anonym (Felp)
    Wed 22 May 2019 18:52
    #2

    Fel forum tror jag tyvärr .

    Den som säger att de inte mobbar här pp familjeliv, den ljuger!

    Har aldrig sett maken till mobbing som här. Fruktansvärt vad folk beter sig mot den som tagit mod till sig och startat en tråd om det mest privata.

  • Anonym (Li) Trådstartaren
    Wed 22 May 2019 18:54
    #3
    Anonym (Felp) skrev 2019-05-22 18:52:17 följande:

    Fel forum tror jag tyvärr .

    Den som säger att de inte mobbar här pp familjeliv, den ljuger!

    Har aldrig sett maken till mobbing som här. Fruktansvärt vad folk beter sig mot den som tagit mod till sig och startat en tråd om det mest privata.


    Jag tänkte på när man gick i skolan.
  • Anonym (-)
    Wed 22 May 2019 18:55
    #4
    Anonym (Li) skrev 2019-05-22 18:31:40 följande:

    Ja som rubriken; mobbade du när du gick i skolan eller var du kompis med en mobbare och sa inte ifrån?

    Isåfall, hur tänker du om det idag?

    Hur känns det att tänka på?

    Skulle du vilja be om ursäkt?

    Uppfostrar du aktivt eventuella egna barn till att inte mobba?


    Ja tyvärr. Idag kan jag inte förstå hur jag inte kunde förstå eller ens reflektera över att det var fel (på mellanstadiet). Mobbade aldrig senare men stod lite bredvid på gymnasiet men var för mesig för att säga till.
    Idag skulle jag däremot aldrig behandla någon illa eller stå tyst bredvid utan att agera.
    Jag hoppas att jag kommer göra ett bättre jobb med mitt/mina barn och just mobbing och hur man behandlar andra är något jag kommer försöka pränta in tidigt. Att man inte ska mobba alltså. 
    Jag hoppas jag lyckas uppfostra starka och trygga individer som vågar stå upp både för sig själva och andra.

  • Anonym (fågel blå)
    Wed 22 May 2019 18:59
    #5

    Först var jag mest tyst. Sen var jag mobbad ett par år, men min bästa kompis hade det värre.

    Sen ställde jag mig upp och sa ifrån när en tjej blev mobbad och mobbarna backade! Det var den bästa dagen nånsin i åttan, högstadiet.

    Kände mig fri som en fågel och har aldrig varit mobbad mer efter att jag slapp ifrån puckona i min grundskoleklass. 

  • Anonym (Li) Trådstartaren
    Wed 22 May 2019 19:00
    #6
    Anonym (-) skrev 2019-05-22 18:55:32 följande:

    Ja tyvärr. Idag kan jag inte förstå hur jag inte kunde förstå eller ens reflektera över att det var fel (på mellanstadiet). Mobbade aldrig senare men stod lite bredvid på gymnasiet men var för mesig för att säga till.

    Idag skulle jag däremot aldrig behandla någon illa eller stå tyst bredvid utan att agera.

    Jag hoppas att jag kommer göra ett bättre jobb med mitt/mina barn och just mobbing och hur man behandlar andra är något jag kommer försöka pränta in tidigt. Att man inte ska mobba alltså. 

    Jag hoppas jag lyckas uppfostra starka och trygga individer som vågar stå upp både för sig själva och andra.


    Det låter ju bra, att du mognat känslomässigt. Är du tjej eller kille?
  • Anonym (Li) Trådstartaren
    Wed 22 May 2019 19:00
    #7
    Anonym (fågel blå) skrev 2019-05-22 18:59:06 följande:

    Först var jag mest tyst. Sen var jag mobbad ett par år, men min bästa kompis hade det värre.

    Sen ställde jag mig upp och sa ifrån när en tjej blev mobbad och mobbarna backade! Det var den bästa dagen nånsin i åttan, högstadiet.

    Kände mig fri som en fågel och har aldrig varit mobbad mer efter att jag slapp ifrån puckona i min grundskoleklass. 


    <3 Skönt
  • Anonym (Anna)
    Wed 22 May 2019 19:06
    #8

    Jag tror inte det, eller jag vet inte. Under hela mitt liv har jag varit den där personen skapat rättvisa och stått upp för andra. I skolan var det mej folk kom till och jag var den som frivilligt ställde mej i frontlinjen. Samma i vuxen ålder. Har fått utstå en hel del olägenheter från lärare och chefer för det.

    Men så träffade jag på en gammal klasskompis. Vi pratade såklart om gamla tider. Så kom vi in på en tjej M. Hon var lite annorlunda mot oss andra, lite mer distanserad på något sätt. Hon hade sina kompisar och höll sej till dom. Klasskompisen hade träffat M och M hade beklagat sej över hur utstött hon känt sej av min bästis och mej. Jag fattade ingenting och skulle vilja påstå motsatsen. Hon valde bort oss.

    Den här tjejen M bodde lite utanför samhället. Jag och bästisen sprang på henne när vi var på upptäcksfärd nära hennes hem. Det slutade med att vi alla tre lekte och hade jättekul. I skolan dagen efter låtsades hon inte om oss. Hon höll sej till sina vänner. Vi ?råkade? gå förbi hennes hem flera gånger och hade alltid jättekul i hop. Flera gånger frågade vi om vi kunde hänga i skolan också, men hon svarade alltid undvikande på det och att hon ville vara med sitt gäng där. Inte heller ville hon hänga med oss hem eller med på något annat. Vi försökte rätt länge nästla oss in hos M och hennes kompisar men vi blev alltid ignorerade, med undantag om vi ?råkade? gå förbi hemma hos henne. Då lekte hon med oss. Till slut gav vi upp. Så här i vuxen ålder känns det nästan som vi gick lite för långt i våra försök att bli vän med henne. Hon gjorde aldrig något försök åt andra hållet. I slutet på mellanstadiet gav vi upp.

    Att få höra att hon kännt sej mobbad hela skolgången och utstött av oss känns skumt. Tydligen kände hon så men jag får inte riktigt i hop det. Hon dissade oss rätt tydligt. Hon var heller aldrig ensam. Hon hade sitt gäng som höll ihop hela skolgången. Vi sa aldrig något elakt, men vi slutade såklart efter noll respons våra kontaktförsök med henne och hennes kompisar. Var vi mobbare? Jag skulle vilja påstå nej, men hennes svar är ett annat... Hmmmm..

  • Anonym (Lilla My)
    Wed 22 May 2019 19:06
    #9

    Ja usch, jag mobbade i skolan för att jag ville höra till de tuffa. Självmotsägande va? Hade dålig självkänsla och blev en mobbare för att bättra på det.

    Skulle gärna säga förlåt men det skulle inte göra någon skillnad för dem tror jag.

    Det var länge sedan men jag kommer alltid att skämmas för det.

  • Anonym (-)
    Wed 22 May 2019 19:10
    #10
    Anonym (Li) skrev 2019-05-22 19:00:10 följande:
    Det låter ju bra, att du mognat känslomässigt. Är du tjej eller kille?
    tjej. Det är märkligt det där, hur elaka barn kan vara utan att ens förstå det. =/ Vi hade bra sammanhållning i klassen även om alla inte gillade alla och jag tycker ju generellt att jag var ett snällt barn i övrigt. Men så började det en ny tjej i mellanstadiet och alla vände sig mot henne, på något sätt så reflekterade jag aldrig över det eftersom det på något sätt blev normalt när det var alla mot henne. =( Av förklarliga skäl bytte hon tillbaka till sin förra skola ganska snabbt =/ Jag har alltså själv varken mobbat någon innan eller efter den perioden, men det tar ju inte bort att jag faktiskt hakade på grupptrycket där. =(
    Under gymnasietiden var jag som sagt så otroligt blyg och osäker och jag såg ju mobbingen men vågade aldrig stå upp för den mobbade.

    Jag vill tro att dom flesta som på något sätt varit involverad i mobbing växer upp och mognar, men efter att ha hängt här lite så tappar jag tyvärr tron på mänskligheten en smula..=(
  • Wed 22 May 2019 20:03
    #11

    Inte vad jag vet, men jag har stött på mobbing och inte ingripit. Det var i mellanstadiet där jag varken kände mobbarna eller den mobbade. Då valde jag att gå därifrån.

  • Wed 22 May 2019 20:05
    #12

    Ja, det skedde regelbundet under hela mellanstadieperioden men det kunde vara längre "pauser" där jag var lugnare. Fysiskt, psykiskt, både elever och lärare.  Stundtals rovdjursmässigt, planerat fysiskt våld samtidigt som jag tröstlöst försökte manipulera omgivningen.

    Nu är det bara sorgligt att titta tillbaka på kaoset men jag känner inget speciellt för det. Då ansåg jag detta vara mig berättigat, men idag vet jag att det objektivt var fel.

  • Anonym (Egron­)
    Wed 22 May 2019 20:07
    #13

    Nej, bara blivit det själv.

    De som står och inte gör något är mycket värre än mobbarna. 

  • Wed 22 May 2019 20:17
    #14
    Anonym (Li) skrev 2019-05-22 18:31:40 följande:

     


    Har du mobbat eller tyst medverkat till mobbning?

    Ja som rubriken; mobbade du när du gick i skolan eller var du kompis med en mobbare och sa inte ifrån?

    Isåfall, hur tänker du om det idag?

    Hur känns det att tänka på?

    Skulle du vilja be om ursäkt?

    Uppfostrar du aktivt eventuella egna barn till att inte mobba?


    -Ja

    -Sådär

    -Ja...eller kanske... vet ju inte om personen själv upplevr det så som jag tänker idag eller kanske ens minns om jag var med när personen mobbades av andra.

    Om personen inte själv tänkt på det på många år vill man kaske heller inte påminna.

    En del upplever sig inte mobbade och tar illa upp om man säger något sådant.
  • Anonym (Håkan­)
    Thu 23 May 2019 21:04
    #15
    Anonym (Li) skrev 2019-05-22 18:31:40 följande:

    1) mobbade du när du gick i skolan?

    2) Isåfall, hur tänker du om det idag?

    3) Hur känns det att tänka på?

    4) Skulle du vilja be om ursäkt?

    5) Uppfostrar du aktivt eventuella egna barn till att inte mobba?


    1) Jag och några andra band fast en kille vid en lyktstolpe i mellanstadiet och drog sen ner byxorna på honom när tjejerna kom ut från matsalen. Räknas det som mobbning?

    2) Jag kan få lätt ångest över det om jag tänker på det idag. Vem var jag att göra så? Varför gjorde jag så? Vad vann jag på det? Vad orsakade jag i klasskompisen genom att göra så?

    3) Obehagligt.

    4) Ja. Jag har flera gånger tänkt tanken att söka upp honom och be om ursäkt. Men då säger nåt i huvudet att han kanske helt har glömt det. Det skulle bara bli konstigt. Men jag skulle innerligt vilja be om ursäkt för det. Det tynger mig.

    5) Har inga barn.
  • Thu 23 May 2019 21:17
    #16
    Anonym (Håkan) skrev 2019-05-23 21:04:41 följande:
    1) Jag och några andra band fast en kille vid en lyktstolpe i mellanstadiet och drog sen ner byxorna på honom när tjejerna kom ut från matsalen. Räknas det som mobbning?

    2) Jag kan få lätt ångest över det om jag tänker på det idag. Vem var jag att göra så? Varför gjorde jag så? Vad vann jag på det? Vad orsakade jag i klasskompisen genom att göra så?

    3) Obehagligt.

    4) Ja. Jag har flera gånger tänkt tanken att söka upp honom och be om ursäkt. Men då säger nåt i huvudet att han kanske helt har glömt det. Det skulle bara bli konstigt. Men jag skulle innerligt vilja be om ursäkt för det. Det tynger mig.

    5) Har inga barn.
    Seså, upp med hakan. Han kanske inte reflekterar över detta varje dag, men detta sitter såklart fastetsat i hans minne. Önsketankarna hjälper föga i det långa loppet. Men om det får dig att må bättre, så visst.

    Du vet med all säkerhet varför du och dina vänner valde att förnedra honom den dagen, bekänn för dig själv så blir det lättare att gå vidare.
  • Anonym (A)
    Thu 23 May 2019 21:19
    #17

    Inte vad jag vet

Svar på tråden Har du mobbat eller tyst medverkat till mobbning?