Ångest över beslut om jobb, ångar mig bittert

Snälla, snälla du säg STOP nu för din egen skull!  Det kan inte vara ditt ansvar att göra två personers jobb, framför allt inte när chefen verkar medveten om problemet. Har du något fack du kan vända dig till för stöd, har du något skyddsombud på enheten?. Du kommer att kraschlanda rejält fortare än du anar och att återhämta sig kan ta en evighet. Kör det ihop sig för dig så är det din chef som ska prioritera bland dina arbetsuppgifter. Har du möjlighet att göra en "inventering" av dina uppgifter och gå in med en lista till chefen och tala om att du dfrån och med nu bara jobbar heltid (40 timmar) och att du nu inte accepetrar att sitta gråtfärdig på kvällarna. Du måste få möjlighet till återhämtning mellan arbetspassen. Be chefen att prioritera, det är inte ditt ansvar. Om chefen inte gör något så har han/hon också en chef du kan och ska vända dig till.  

Stå på dig! 

Det låter konstigt att chefen (och alla) vet om att det är för mycket men inte tänker göra nått åt det? Om du slutar, så måste dom ju ta in en ny (igen) och sätta in personen i arbetet osv... tar ju en jäkla massa tid och resurser.

Låter inte som du jobbat där så länge ännu? Ofta kommer man ju in i rutinerna efter ett tag och framförallt tar det inte lika mycket energi så det kanske blir något bättre om ett tag så du kan hinna/ orka söka jobb?

Föreslå att ta in någon student eller något från ett rekryteringsbolag som kan avlasta dig med enklare repetitiva uppgifter? Lär ändå vara betydligt billigare än att anställa en extra person på fulltid.

Jag tycker du gjorde helt rätt val för övrigt!! Lättare att få ett jobb om man har ett jobb! :)

Kan du sätra dig ned din chef och kräva att ni prioriterar tillsammans? Förklara din situation och visa arbetsbördan. Nu vet jag ju inte exakt vad det rlr sig om, men om kommunen anser att det är viktigt att arbetsuppgifterna utförs kommer de på något sätt att skaka fram resurser (finansiella/personella). Jfr med barnmorskorna som i sommar kan få 95 000 per månad om de vikarierar i Sundsvall och Övik.

Och sedan låter du som en samvetsgrann och noggrann person som vill göra ett bra jobb. Tänk på att din chef inte har gett dig förutsättningar att lyckas! Så gå hem när du har gjort ditt antal timmar. Släpp tankarna på jobbet. Ditt barn och er relation är mycket viktigare. Du ska inte göra två personers arbete för att arbetsgivare är dålig på att planera. Men varje dag du ställer upp på detta slipper de ta tag i problemen.

Lycka till!

bra att du kontaktat facket. se till att de får veta att den förra slutade pga detta.

Du skall helt enkelt göra ENBART det du hinner med i lagom takt en vanlig arbetsdag. Informera chefen om att inte allt kommer bli gjort. Åk hem till ditt barn vid dagens slut, nöjd över att du prioriterar rätt.

Tack för svar och goda råd!

Det stämmer att jag vill göra ett bra jobb och jag har väldigt svårt för att säga att något inte går. Det känns som ett misslyckande från min sida men i det här fallet tror jag inte att någon skulle fixa jobbet på en normal heltid.

Jag har lätt för att lära mig nya saker, vilket chefen också har konstaterat, och visst kommer rutinerna att sätta sig med tiden men så fort de gör det kommer jag att få FLER uppgifter.

Sedan är inte jobbet i sig så komplicerat utan det är den ständiga strömmen av inkommande uppgifter som gör att jag måste sitta kvar. Om jag är borta en dag har jag drivor med nya uppgifter när jag kommer tillbaka.

Chefen är trevlig och omtänksam. Hon har erbjudit sig att ta några av mina uppgifter för att avlasta men för det första gör det ganska liten skillnad och jag vet ju att jag kommer att få tillbaka dem längre fram plus nya uppgifter. Hon kan inte göra så mycket eftersom det inte finns några resurser till att anställa fler.

Jag delar vissa uppgifter med en annan person och hon tänker gå ner i tid till hösten och de kommer inte att ersätta henne med någon ny utan jag får ta ännu mer. Bara det ger mig huvudvärk.

De lät mig behålla min lön eftersom jag har meriter som de var intresserade av och sa att jag även skulle få andra mer avancerade uppgifter. Jag fattar inte hur de tänkte där, jag har knappt tid att äta lunch. Jag får pikar om att jag inte är med och fikar men det går ju för 17 inte. Jag ser alltså inga möjligheter till avancemang som jag fick intrycket av under intervjun.

Jag tänkte faktiskt skriva ner allt jag gör under en dag så att chefen ser mer exakt vad det rör sig om. Jag har mailat mitt centrala fackombud men det är framför allt för att se om man kan göra något eftersom det är en omplacering som enligt min mening inte fungerar.

Ni har helt rätt i att jag borde arbeta normala tider och sluta täcka upp eftersom det bara kommer att fortsätta då. Fast jag har svårt för att göra så, särskilt med tanke på att jag omplacerades dit.

Det ironiska är att jag var rätt utmattad redan från början. Jag har haft det tufft privat, mitt barn blev svårt sjuk under en period och sedan hände en rad andra svåra saker som jag var tvungen att hantera. Så visst finns risken att jag kraschar om det fortsätter så här.

"Ni har helt rätt i att jag borde arbeta normala tider och sluta täcka upp eftersom det bara kommer att fortsätta då. Fast jag har svårt för att göra så, särskilt med tanke på att jag omplacerades dit. "

Omplaceringen var inte ett straff. Du har inte gjort något fel och du har ingenting att skämmas för och ingen anledning att kompensera. Arbetsgivaren är skyldig att erbjuda en god arbetsmiljö och det har du inte just nu. Därför MÅSTE du dra en gräns och sluta ta på dig mer än vad som är rimligt.

Arbetsuppgifterna som kommer i strida strömmar fortsätter ju att komma, där kan du liksom aldrig springa i kapp. Så låt dem komma. Informera personerna som väntar att handläggningstiden har ökat (nu föreställde jag mig att du arbetar som registrator eller arkivarie. Sköter du i själva verket disken i centralköket så funkar inte mitt råd!).

Men GÖR INGET innan du har talat med facket antingen med din lokala representant eller med någon centralt. Och från och med i morgon dag är det du som äter lunch och fikar lika länge som kollegerna!!! Glöm aldrig att arbetsgivaren tycker att de uppgifter du sliter med är så oviktiga att de inte vinnlägger sig om att lösa personalfrågan. DU SKA INTE lösa arbetsgivarens planeringsproblem!!!

Blir du beordrad övertid varje dag så att det är därför du stannar kvar och jobbar mer eller gör du detta gratis på din fritid eller nåt mellamting (timme för timme som du inte hinner ta ut)?

Om det inte handlar om beordrad övertid blr du gå tillbaka till att följa din arbetstid och aldrig jobba in mer flextimmar/extratimmar än du får, och när du gjort det ska de tas ut innan du kan fylla på med fler. Kolla alltså upp eea regler enligt kollektivavtal mm och följ dem.

Om arbetet då blir dig övermäktigt bokar du in möte med chef som får hjälpa dig att prioritera i arbetsuppgifterna och sortera bort det minst viktiga.

Även vid veordrad övertid finns det fårstås gränser som ska följas.

Släpp att gräma sig för val du redan gjort och engagera dig istäölet för att lösa den situation du är i nu.

När allt kommer till kritan så kan du ta dig rätten att genomföra, vad du anser, nödvändiga förändringar på din arbetsplats - du har just nu fullt upp och det är inte hållbart. Du är en resurs som inte tas för givet, men risken finns att detta förändras om dina gränsdragningar inte är tydliga.

Vad händer om du helt enkelt går in till chefen och rakt på säger som det är?

Jag är anställd för en heltid och arbetsbördan överstiger vida en heltid. Antingen får du lista en prioriteringsordning för uppgifterna eller så kommer jag göra det så arbetar jag efter den prioriteringslistan men jag kommer hädanefter att begränsa min arbetstid till den heltid jag är anställd för