Mitt barn vill bara spela

Prova med speldagar ist. Mina barn blev mycket mer kreativa när vi hade typ 3 dagar i veckan med mer speltid och 0 övriga dagar.

När de visste att det inte skulle spelas något en dag hängde de heller inte upp sig på det och på de dagar de fick spela var ju tiden då dubbelt mot när de fått spela alla dagar så då vad de ändå ganska nöjda.

Körde så ett sommarlov och det funkade jättebra. Först en vecka utan spel så de tvingades hitta på annat och sen 3 dagar i veckan. De var nog i ditt barns ålder då.

Hej! Har precis börjat med speldagar, som du beskriver. Men han är liksom redan sur (och otrevlig...) på grund av att han inte kommer få spela något i morgon. Han hade speldag idag, hade en kompis hemma och de spelade i flera timmar, bara nått avbrott för mat. Ändå var han liksom inte nöjd?

Har inget bra tips. Men jag tror risken om man begränsar för mycket, tex till få enskilda speldagar, är att det blir en ännu större besatthet. För man gör det till en superexklusiv grej. Några vänner till mig gjorde tvärtom, de släppte spelandet fritt och efter ett tag tyckte deras barn att det var som vilken annan aktivitet som helst. De tröttnade.

Jag har valt skärmtid, 2 timmar/vardag. Då är det antingen tv, dator eller iPad. Bortsett från om de vill lyssna på musik eller facetimea med en kompis för de får de alltid. På helgerna har de lite friare, de måste gå ut några timmar men sen får de använda sina ipads rätt fritt i övrigt. Förutsatt att vi inte gör någon gemensam aktivitet eller utflykt. För de får inte välja bort sånt för att spela.

Jag tycker det funkar bra. De är inte besatta, de accepterar skärmtiden och det är inte mycket bråk kring användande.

Skönt att ni hittat något som funkar för er!

Min son, 10 år, har varit på väg till det du beskriver Kers, det har jag känt sen han var tre typ! 
Har haft spelstund sen tidigt, men han har fixerat tankarna väldigt kring när han kan börja, speciellt förut, nu har han mer börjat acceptera faktum och försöker hitta på nåt annat. 
Jag har pratat med dem om varför, jag har sagt vad jag tycker - att man kan bli "lite pom-pom" i huvudet och bara tänka på spel, all egen fantasi försvinner och det är inte bra för framtiden, samt att man kan börja att nästan tro att man kan göra på riktigt det som görs i spelet. Tonåringar som går ut och slår sönder en annan människa för så har de ofta gjort i spelen o.s.v. 
När han har visat dåligt beteende i samband med att inte få spela, eller bara kan prata om spel heeela tiden, så har jag oroligt hänvisat till detta och sagt att han kanske spelar för mycket. Underförstått att det kanske är bäst att dra ner på tiden. 
Det har funkat på honom, i alla fall visar han inget dåligt beteende såsom tjat med dåligt humör. Han försöker plocka fram sin fantasi och leka, även om det är svårare nu när han är så stor och inte gillar att läsa böcker. 

Han skulle spela dygnet runt om han fick!

Jag har en kompis, vars två yngsta barn (17 och 27) spelar all vaken, ledig tid. Inga begränsningar.
Ingen samvaro med familjen, inga nöjen, bara spel!! Därför kämpar jag på med spelstunder! :(

Det beror ju helt på vad han spelar och om han har vänner via spelet.

Hej ts!

Hur har det gått med "speldagarna"? Föreställer mig att första veckan är värst. Nu kanske det blir lättare när sommarlovet kommer och barnen gärna är utomhus mycket tillsammans.

Tack alla som skrivit i tråden! Det går inte så jättebra, tycker jag. Jag tycker det blir så himla mycket? Nu när skolan slutar blir speldagarna väldigt långa. Många, många timmar spelande. Han vill absolut inte göra något annat på speldagarna. På icke-spel dagarna försöker han komma hem till kompisar och spela där, inte vara hemma hos oss. Hur väcker man intresse gör andra saker??

Jag låter min tjura. Han har absolut ingen fantasi kring lek förutom när jag lekte med honom o hittade på spelregler för hans armé gubbar. Det tyckte han var fantastiskt!!!

När han inte får spela elller titta på tv ligger han o gör krigsljud o ?leker? med två gubbar åt gången.

Får han ha riktigt tråkigt dvs att jag inte hittar på aktivitet eller går med på spel o tv så blir han ett stort svart åskmoln ( och då vill jag ändå säga att vi inte skönt bort honom med skärmar utan varit mycket restriktiva till skillnad från hur andra verkar hantera skärmar o barn). När han åskat färdigt drar han sig undan till sina gubbar och urklippta färgläggnings figurer.

Ca en timme efter detta börjar han och hans syster komma igång med lek oftast vill dom då gå ut.

Det är rent gift.

Jag tror att det är svårt att bara väcka intresse hux flux i hans ålder, om han inte sportat något alls eller intresserat sig för annat tidigare. Men jag kan ha fel, det beror på hur han är som person såklart.

Men "tvingar" du honom att följa med på saker eller lyssnar du när han säger "jag vill inte"? 

Nu på sommaren finns det ju en hel del att hitta på. Åka och bada förstås, men även åka iväg på lite kortare utflykter, kanske ta en liten tur-båt om det finns (typ Paddan), eller ett litet turist-tåg som det finns i en del städer. Äventyrsbad om ni har råd, bio, lekland.

Passa på att prata, kanske lyssna till vad han gör i sitt spel och vilka han har kontakt med. Det är han ju intresserad av och du kanske inte vet så mycket om spelet?

Det luriga med dagens spel är ju att de uppdateras hela tiden, det blir nya uppdrag eller nya ställen att utforska osv (beror på spel förstås, men många verkar funka så). Det gör ju att barnen inte vill missa nyheter och spelkonstruktörerna är duktiga på att bygga upp förväntningar inför uppdateringar. Det skapar ju ett slags beroende som är svårt att hantera.

Men jag tänker att du inte ska ge honom något val, säg på morgonen att ni ska hitta på A eller B. Fast jag förstår att det kan bli dålig stämning och inte kännas kul om han surar sig igenom utflykter...

Min yngsta dotter spelar Star Stable - det är inte riktigt så beroendeframkallande tror jag, men det är s.k. "event" nästan varje dag, som är en viss tid som hon vill passa. Funkar det så försöker jag faktiskt fixa så att vi äter i tid eller vad det nu kan vara. Men hon följer gärna med på utflykter och jag har sen barnen var pyttesmå bara bestämt att vi ska göra det ena eller det andra. Nu är de så stora att de vill bestämma vad vi ska göra, men vi försöker göra något varje dag så här under sommaren, om de inte har nån kompis att hänga med vill säga (blir säkert spelande då också, men ändå, tänker jag).