Min pappa är alkoholist

Depressionen är en direkt följd av hans alkoholintag under lång tid. Att han nu inte har tolerans betyder att hans kropp inte klarar att bryta ner alkoholen längre. Lägre tolerans alltså. 

Det tråkiga är att du inte kan göra någonting om han själv inte nått botten. Han är inte intresserad av ett liv utan alkohol. Så antingen får du acceptera eller så får du sluta träffa honom. Du KAN inte hjälpa honom. Tyvärr.

Tyvärr så har jag inget roligare att säga heller. Det är så som förra talaren sa - han kommer inte att sluta innan situationen har blivit helt odräglig för honom. Bäst vore nog att du avbryter kontakten och först är villig att ta upp den igen, när han har slutat. Det är trist, jag vet. Men så länge du (och andra) hjälper honom att ha ett någorlunda drägligt liv MED alkohol, så kommer han inte att välja bort den. 

Så hög igen igenkänningsfaktor i det du skriver. Jag har två alkoholiserade föräldrar. Skillnaden mellan dom är att min pappa förstod hur illa ute han var och lade in sig själv på beroendekliniken. Däremot har min mamma inte insett det ännu, 21 år senare. Tyvärr verkar det helt hopplöst om man inte kommer till insikt. Det är min erfarenhet i alla fall. Det finns säkert de med en annan historia, förhoppningsvis en positivare sådan. Jag ställde krav och erbjöd hjälp utan resultat till slut vägrade jag betala med mitt psykiska lidande och klippte helt. Jag bad henne ringa när hon varit nykter i 6 månader så hon kunde lära känna sina barnbarn. Hon har fortfarande inte ringt och det är 6 år sen. Styrkekram till dig!

Jag är i samma sits som många utav er. Barn till 2 alkoliserade föräldrar.
Och det blir bara värre. Kan inte minnas mamma hur hon var förr i tiden. Eller jo det finns små glimtar. En mjuk, glad och mycket om-sig-kring sig person. Fixade lite här och lite där. Bytte gardiner till varje ny säsong och ja... Nu Sjukskriven med jämna mellanrum pga hon utvecklad epelepsi. Hon ramlar och slår sänder någon kroppsdel.
Och ljuger om detta för arbetsgivaren och sjukvården. Senast var i Mars och jag fick av en slump reda på att hon var sjukskriven när hon inte svarade i mobilen eller jobbtelefonen. Då sa hon att hon ramlat när hon bar in mat från bilen. Bara där började våra misstankar. 1 hon handlar inte längre, allt sånt får pappa göra. 2 Skulle hon mot all förmodnan handla skulle hon aldrig klara ta två kassar.

Hon är precis som du TS beskriver din pappa, egocentrisk och det är bara "jag,jag,jag" hela tiden. och frågar hon hur det är med mig så handlar meningen efter om henne igen. Ofta negativ. Ser att hon är deprimerad, och det är nog inte så konstigt  efter en cancer diagnos. Inget psykologsamtal, ingenting.

Jag har tagit upp detta så många gånger, senast för några veckor sedan. Och hon lovade att söka hjälp. Jag erbjöd mig att ringa läkare eller följa med henne till läkaren. Efter en vecka igen ringde jag och påminde henne om vad hon lovat. Då skulle hon sköta detta själv. Det ör lönlöst.

Jag sa i sista samtalet att jag kommer inte orka ha kontakt med henne om hon inte gör ett val nu. Men efter att ha pratat med folk som kan det här så får jag höra att det inte är någon mening att ställa ultimatum. Hon är för sjuk. Hon kommer välja alkoholen. och då måste jag göra ett val. Vill jag ha henne i mitt liv dom sista åren hon har kvar fast hon dricker. Eller klippa bandet och får reda på av pappa när hon dött.

Kan tilläggas att pappa också missbrukar alkohol.
Men jobbar ´fortfarande men även hans hjärnceller är grymt förminskade verkar det som. Min tekniska pappa kan inte tänka så mycket längre.

Fyfan vad jag avskyr detta med missbruk.

Jag vet inte om du blev något klokare utav mig, men ser att våra föräldrar lider utav samma skit!

Du kommer aldrig kunna påverka honom att sluta dricka. han måste själv vilja det. Jag tycker du ska säga till honom att du älskar honom, men att du måste bryta om han inte kan sluta dricka för att du mår så dåligt av att se honom leva som han gör. Sen lämnar du honom och sluta höra av dig, väldigt hårt och väldigt svårt att göra men det kanske får honom att tänka om?

Jag har inte exakt samma problem men har insett de senaste åren att min pappa dricker för mycket. Han sluddrar alltid när jag ringer. Jag skulle inte överge honom eftersom jag vet att det är en sjukdom som kapar ens vilja. Det behövs tid och ofta flera återfall för att sluta.