Vi som väntar fjärde barnet Jan-feb 2020

Hej !!

Här har ni en till som väntar nr 4 , plussade den 25 maj efter många symtomer på graviditet :) och trots negativa ägglossningstest !!

Har två pojkar och en flicka , som i år blir 14,13 och 10 år så detta blir en sladdis .

BF 31 januari så i vecka 6 nu !!

Spännande , känner mig helt ny och helt lost . Läser om allt och tänker på så mycket mer än vad jag gjorde med de andra tre graviditeterna .

Kul att hitta hit :)

Hej,

Här kommer en till. I onsdags tog jag ett gravtest som visade +. Chockad är bara förnamnet. Vi har tre barn sedan förut. Alla genom ivf. Jag och maken har varit inställda på att vi inte kan få barn utan hjälp..... Men nu, vid 38 års ålder och åratal av oskyddat sex är vi gravida på naturligt sätt. Oplanerat och ingen tanke på att vi skulle skaffa en fjärde. Vecka 7+1 idag.

8, 5 och 2 år är våra kids. Just nu befinner vi oss i stadiet där vi funderar på hur det här ska gå? Fyra stycken, alla rätt små. Hur blir det? Är skillnaden på 3 och 4 barn gigantisk eller "ingen" skillnad alls? Frågorna/funderingarna är många men graviditeten i sig känns som ett fantastiskt mirakel.

Va underbart! Grattis

Hej allihopa!

Vi väntar våran 4e.

Plussade i onsdags och bf är beräknad 6 februari :)

Vi har tidigare en flicka och två pojkar

11,10& 2 1/2 år :D

Kul med flera inhoppare!

Anonym(fjärde), Maj81 och Loysan välkomna!!

 

Jag genomled en flerdagars konferens förra veckan och är nu överlycklig att ha fått vara hemma och såsa.

 

Men illamåendet har blivit sämre, och satt igång redan på kvällarna.  Har redan fått medicinen utskriven efter supertidig kontakt med barnhälsovårdsläkaren. Testade nu den vanliga Lergigan över natten och sen kompletterat med Lergigan camp under dagen. Men jag känner missmodet bre ut sig. Det här kommer inte att fungera. Jag försöker verkligen leva på som vanligt men det har återigen tagit över mitt liv och min vardag. Värst är känslan att må illa, ha kväljningar men sen kommer det inget. Det bara hotar hela tiden att det ska komma upp. 

 

Det som skiljer sig från förra graviditeterna är att jag inte hunnit gå ner till min vanliga vikt, ja med tanke på att minstingen är precis ett år bara. Så jag har ca 25 kg övervikt redan och vill nu försöka begränsa viktuppgången. Men jag har redan ökat 1,5 kg(!) 

Hjälp!! Hur gör ni, finns det någon mer som är överviktig?? Och hur gör du för att hantera detta? 

Kan man öka med ?bara? lite i vikt? Som sagt, tidigare graviditeter hade jag ju ?tillgodo?, så då gick jag upp mellan 25-30 kg. Men nu känner jag att jag måste hålla mig till högst 5-8 kg för att inte bli sådär superstor. 

 

Bifogar bild över illamåendet och relationen mellan hormenet hCG:s ökning i kroppen. På nåt konstigt sätt hjälper den mig, för när hCG når toppen där mellan vecka 9-10 mår man som sämst. Men sen sjunker hormonnivåerna mot vecka 12-13 och då brukar det lätta. Så det kan man ta fasta på, tänka på kurvans nedgång, i dessa eländiga tider. 

Jag har mått illa lite smått kvällar men inte så att jag lider av att.

Jag är däremot inte ett dugg hungrig? Blir inte sugen på nåt speciellt och har inte alls lätt i att veta vad man ska laga för middag tex då man är så osugen på det mesta .

Men de vänder väl ?!

Min mage är svullen, fin på morgonen endast lite put efter nån timma så boom så börja den blir mer och mer svullen ... hoppas det lägger sej snart !

Någon som äter några spec vitaminer eller liknande?

Jag äter folsyra och igår köpte jag hem blutsaft , usch :)

Vart kommer alla ifrån ????

Idag kom jag in i vecka 9.. och så kom en blödning!! Alltså lite mer en fläck och nu har det sipprat liksom smått. Åh vad jobbigt! Jag har haft blödningar under alla graviditeter, åkt till gyn och sen på VUL sett att allt är bra. Har haft tvillingar i embryostadie två gånger, och två gånger har den ena inte utvecklats och kroppen har stött bort det, därav kraftiga blödningar. Händer det en tredje gång? Eller är det nåt annat?

Jag nervös nu. Varför kan jag inte få ha en blödningsfri graviditet? Jag tänker att om det ökar bokar jag VUL annars inte...

Jag har aldrig blött under mina tre tidigare graviditeter. Men nu fjärde kom det blödningar till och från. Men natten till onsdag fick jag svåra smärtor samt ökad blödning. Förstod direkt att det va MF va inne igår och det konstaterades. Som sagt har aldrig känt mig så orolig som när första blödningarna kom. Blödningar för mig har inte känts normalt. ( även om det tydligen är de)

Hoppas det går bra för dig.

Jobbigt, försök få ett vul, så du får svar, det är så fruktansvärt att inte veta hur det står till med bebis!!Beklagar, såå tråkigt! Har haft 1 missfall och 2 ma, ett i v. 9 och ett i v. 20......så vet hur det är... Ta hand om dig!

Jag har varit orolig själv, så istället för att betala på gyn för vul, så köpte jag en egen doppler, hittade hjärtljuden på bebis på en gång . Alla i familjen kunde lyssna, det var jättehärligt! Var i v. 10+3, hördes tydligt! Inget jag kommer använda ofta, men när oron blir för jobbig. Min yngsta var så still imagen, så då hade det varit bra med en doppler.....

Hej här inne !!!

Beklagar det som hänt :(

Måste fråga , är alla sådär härligt lyckliga !? När vi plussade så var jag så glad och upprymd och läste både det ena och andra , men för nån vecka sedan .. är i v 7 nu men för ca en veckas sen kom nån ångest på mig en kväll och sen dess har jag knappt velat tänka på att jag är gravid , jag mår små illa hela tiden , magen är svullen och jag vet inte hur jag ska tänka . Jag är orolig för va folk ska säga såhär fjäder barnet? Vet inte varför , undrar vad detta bero på har inte känt mig såhär otacksam och deppig innan i mina graviditeter , aldrig ....

kam det hjälpa att berätta för närmsta eller göra tidigare vul eller vad tror ni ? Vill känna att jag verkligen vill detta som när vi började och slutade med p pillerna ? Kanske det gick för snabbt , jag vet inte men jag känner mig inte glad just nu över graviditeten