För lite fostervatten v.21

Hej, varnar för ett väldigt långt inlägg för att kunna ge en bild av den här graviditeten hittills. Vill gärna komma i kontakt med er som varit/är med om liknande.

Jag är 24 år gammal, har alltid varit rädd att jag har väldigt svårt att bli gravid. Men gravid är jag och märkte detta I januari, lyckan var total.

I vecka 7 så fick jag en första blödning, ingen jätte stor men tillräcklig för att skapa oro så jag gjorde ett tidigt ultraljud. Allt såg bra ut, hjärtat tickade på fint och inga som helst tecken på vart det kom ifrån.

Jag hade små blödningar/flytningar ett tag, sedan var det en pause till ungefär vecka 10. Då satt jag i sängen efter jobbet när jag känner att det rinner till, in på toaletten och blodet rinner samt en stor klump ligger i toaletten. Jag faller ihop för jag är ju väldigt säker där och då att detta är ett missfall,

Min sambo och jag åker in typ gyn akuten där blödningen övergår till att det totalt forsar blod. Jag får hjälp och dropp, blir undersökt av läkare som konstaterar att fostret lever och inga tecken på vart denna blödningen kan komma ifrån. Får utskrivet bloddämpande medicin och blir meddelad att missfall är möjligt då detta bara är en ögonblick bild. Blödningen fortsätter lite till och från men inte i en stor mängd, men så att jag behöver ha på mig skydd.

Nästa stora blödning kommer i vecka 19, samma sak händer här en liten klump sedan en stört blödning när vi kommer fram till akuten.

Denna gång blir jag inlagd i två nätter och undersökt hos specialist mödravården, där konstateras att jag har gränslågt med fostervatten.

Kan tillägga att innan denna stört blödning i V20 så har vi gjort 2 försök till RUL där dem har haft väldigt svårt att mäta då våran kille legat i fosterställning. Som jag vet idag är förmodligen för att varit trångt och mindre vatten..

Tillbaka till specialist mödravården, jag får även veta att jag har en skiljevägg i livmodern. En hjärtformad livmoder, som kan göra det svårt för en att bli gravid.. då ägget kan fastna på väggen vilket slutar i ett missfall. Men till sak, jag får åka hem för att göra ett återbesök i V21+0. Där konstateras att det är väldigt ont om vatten, er har minskat och finns endast några små pölar.. dem frågar oss om vi vill avbryta graviditeten pga alla risker och om det ens går vägen att han klarar sig i magen tills han är minsta livsduglig..

Detta gjorde så ont, när jag skriver nu så skriver jag så mycket info att jag inte kan lägga in alla känslor för att det ska bli ett för långt inlägg.

Både jag och min sambo kände att nej.. Vi vill inte avbryta graviditen nu, inte om det finns minsta chans.. Det känns inte rätt!

Vi var på besök idag och fick prata med kurator och barnläkare,samt att jag påpekade om att jag vill att dem kollar mig för infektioner osv.

Så vi tog lite olika blodprover och urinprov för odling och även från slidan.

Jag fick även se att hjärtat fortfarande slår då det är något som ständigt florerar i mitt huvud.

Jag har återbesök på Fredag, för att göra ultraljud..

Allting känns som en mardröm.. :(

Men när ska man vakna ?

Tacksam för svar från någon.

Mvh en väldigt förvirrad och rädd tjej.