För lite fostervatten v.21

Finns en tråd om detta på familjeliv, en tjej som gick vattenagng i v 17 och bebisen föddes i v 26 har jag för mig, bebisen var en flicka som är 2 år idag och mår bra. Efter vattenavgången fanns det knappt något vatten, men flickan kunde uppenbarligen träna sina lungor på det lilla vatten som fanns. Vila och drick mycket!

Gör det som känns rätt för er, läkare sa samma saker till henne som till er. Hade det varit jag hade jag inte givit upp förns jag verkligen gjort allt! Det finns lyckliga slut också! Håller tummarna för er!

Beklagar vad ni behöver gå igenom.

Precis som Micka skrev så ligger det en tråd lite längre ner här om den kvinna hon menar. Tror hennes lilla tös fyllde 2 år i år.

Jag hoppas innerligt att du klarar att behålla er lille! Skulle han komma för tidigt om några veckor så är vården väldigt skicklig på att ta hand om de små, samt så är de små så starka !

Men jag hoppas du ska få gå så länge det bara går!

Jag vet inte vad jag ska skriva mer än att jag har hjärtformad livmoder.

Jag har vart gravid 2 gånger. Första gånger var oplanerad så jag vet inte om det var lätt eller svårt. Läkarna sa att jag ev skulle föda för tidigt pga platsbrist men det skulle kunna ske runt v.35.

Tyvärr födde jag honom via k.snitt i v.25 men jag är övertygad om att det beror på att jag har GBS.

Andra graviditeten var 2.5 månader efter förlossningen. (Vi förlorade vår son 10 dagar efter han föddes för han fick en infektion) Tyvärr gick jag bara till v.25. Hon somnade in i magen pga GBS. Men under den graviditeten så hade jag cerklage då läkarna tror att jag födde för tidigt pga den hjärtformade livmodern. (Jag tror fortfarande på GBS)

Nu är vi gravida igen, dock i tidigt skede.

Jag har inte upplevt att jag har svårt att bli gravid eller att behålla barn pga min livmoder. Det är troligtvis (enligt mig) andra omständigheter som gör att det inte har gått bra för oss.

Jag har vart i kontakt med många kvinnor med olika typer av livmödrar som har lätt till graviditet samt som har gått länge i sina graviditeter.

Jag tycker det är bra att ni kollar upp ifall det är så att du har infektion så man kan hjälpa dig på rätt sätt.

Tänker på er och hoppas att allt går bra!!

Har ingen erfarenhet själv men jag tänker i och med att lillen klarat sig än så länge så kanske det går att igångsätta dig i vecka 23+ någonting och se hur hen klarar sig med neonatalvård som prematurer får? Det känns som en större chans att hen klarar sig på så sätt än en hel graviditet. Önskar all lycka till och ser gärna att du uppdaterar oavsett om någonting händer, detta väckte oro i mig för er skull!

Jag försöker tänka lite så också, jag missade en runda på gynakuten tror jag, har varit där totalt 3 gånger med blödning. Ja, håller tummarna inför ultraljudet imorgon att det iallafall finns vatten kvar då det känns lite bättre iallafall.

Ja som jag förstår det, om våran lille klarar sig i magen tills V.23 så kommer jag bli inskrivet till karolinska där man ska påbörja kortison behandling för lungmognaden.

Jag kommer uppdatera med vad som händer.

Åh vad jag hoppas att allt går bra för dig!! <3

Ligg ner och vila och drick MASSOR av vatten, när jag var gravid med ett av mina barn störtblödde jag massor och läckte fostervatten (vecka 15 till 20). Fick själv detta tips och tänkte att det var bullshit först men jag gjorde så och efter några veckor hade jag en fin mängd fostervatten igen. Kanske inte pga det ens men ändå.. Bebis kom sen i vecka 36.

Här är tråden de andra pratar om: www.familjeliv.se/forum/thread/77527576-vattenavgang-v18

Håller tummarna för dig och bebisen <3

Åh skönt att höra att det gick så bra för er Lisa! <3

Ja Jag har också läst lite om det, så det är i princip det enda jag gör just nu. Dricker vatten, en vätskeersättning tablett om dagen och tranbärsjuice. Och äter!

Så detta själv igår till läkaren på specialist mödravården, hon sa dock att nej det spelar ingen roll.

Men, jag tänker inte sluta för det! Känns bättre att göra något, än ingenting.

Hoppas hoppas hoppas så att jag ska få min son.

Kram!!

Hej, tyvärr har det inte gått vägen för oss..

Efter besöket hos barnmorskan i fredags, så fick vi veta att hjärtat på våran bebis slutat att slå i V 21+4. Det som slog så fint bara dagen innan.

Har aldrig upplevt den här typen utav sorg förut, men jag har verkligen en sån underbar kille som bokstavligt talat plockar upp mig från golvet gång på gång och peppar.

Han känner ju samma sorg som mig, men på något sätt blir det närmare när man har känt den lilla under flera veckors tid..

Vi har under helgen nu bara väntat på att få komma till sjukhuset, nu har dem tydligen stängt för den typ utav verksamhet under helgen. Så 07:00 Måndag ringer jag och ser när jag kan få komma in och påbörja processen..

Jag vet inte riktigt hur det går till, men det verkar som att man åker och får en tablett för att förbereda kroppen, för att sen åka hem och komma tillbaka efter två dagar.

Allt känns så absurt... varför?

Vi är båda sjukskrivna under två veckor, vi bokade idag två flygbiljetter till Spanien där mins föräldrar har en lägenhet.. Vi tog avbeställningsskydd ifall att det blir ytterligare komplikationer, men hade varit så skönt att för en stund bara få sörga någon annan stans än här..

Jag ber att ingen annan ska behöva gå igenom det här.

Lycka till allihopa som läser det här!

Och om du är gravid och läser, var inte rädd.

Det som har hänt mig är inte vanligt att det händer, även fast det händer men det har varit en väldigt orolig graviditet ifrån start kan man säga..

<3

Fy vad fruktansvärt! Beklagar verkligen er tragedi, en mardröm som man aldrig någonsin vill uppleva.. själv sitter jag också här och fortfarande helt förkrossad efter att ha genomgått ett missfall tidigare i veckan. Skulle gått in i vecka 10 igår. Ser fortfarande scener som spelas upp i mitt huvud från besöket på akuten.. inom loppet av några timmar var allt bara borta. Försöker bara tänka nu på att gå vidare, men ändå kommer tankarna och frågorna ifatt en och vill ha svar på varför detta skedde..

Hoppas att ni blir omhändertagna snabbt och att allt trots att går "bra".. ta hand om varandra och kom ihåg att man är starka tillsammans. <3 

Jag beklagar så vad som har hänt er!!

Mitt hjärta går itu att även ni ska ha drabbats av förlusten av ett barn.

Ta hand om varandra, jag hoppas ni får all den hjälp och stöttning ni behöver från nära och kära.

Många kramar och tankar till er, tänder ett ljus för er ängel <3

Beklagar det som hänt er. :( det värsta man kan gå igenom. Förlorade vår första i vecka 21. Man tror att man aldrig ska komma upp ur mörkret. Men på något sätt lär man sig leva med det. Ta hand om varandra och låt allt ta den tid det tar<3