Finns det någon möjlighet för det? Jag tänker när relationen mellan två vårdnadshavare är så pass infekterad att ett fysiskt möte bör undvikas?
Det är strukturerat med ett eget möte med vardera förälder, och sedan ett gemensamt. Går denna att undvika, kanske fortsätta ha enskilda men att f-rätten medlar?
Samarbetssamtal är inget man är tvungen att gå på. Men man visar ju också att man inte är berädd att samarbeta. Vilket också är något som man behöver göra när man är föräldrar även om man inte är ett par. Försök sätta dina känslor åt sidan. Frågan är ju är denna andra föräldern en dålig förälder. Eller bara en dålig partner/vän till dig. Är ju ingen som man behöver umgås med. Och ett barn har rätt till båda sina föräldrar.
Samarbetssamtal är till för att två föräldrar med hjälp av samtalsledare ska försöka hitta gemensamma lösningar som båda kan acceptera och som är bra för barnet. Grundtanken att man sitter tillsammans och får hjälp av medlare är ju på grund av att samarbetssamtal ofta sker då relationen är infekterad. ( Är det så att man inte kan sitta i samma rum pga tex rädsla för den andre brukar vi avråda från gemensamma samtal och hänvisa till domstol. ) Vi på min arbetsplats ser ändå att det är viktigt att föräldrar som vill komma överens om saker sitter ner tillsammans, medling genom en samtalsledare kan aldrig ersätta det. Dessutom är det stor risk för missförstånd och att konflikten istället trappas upp.
Samarbetssamtal har man tillsammans.
Man kan ju växa upp och tänka på barnen först...
Mitt ex och jag gick på enskilda samtal med en socionom. Det var inte via familjerätten dock utan via familheenheten. Vi hade första samtalet ihop och sen hade vi enskilda samtal ett tag. Därefter hade vi samtal ihop igen. Jag hade ingen aning om att man kunde gå tillväga på det viset utan det var socialsekreteraren som föreslog det. Han var en äldre man som varit med länge och han hade mycket erfarenhet.
De som svarar i denna tråd och är socialsekreterare låter inte särskilt professionella - de borde rimligen veta att det kan vara en jättebra idé att bygga upp ett havererat samarbete via enskilda samtal. Och att det absolut går att göra. Så jag hoppas att du TS stöter på någon som INTE är 24 år utan någon som har lite mer erfarenhet.
Samarbetssamtal är till för att två föräldrar med hjälp av samtalsledare ska försöka hitta gemensamma lösningar som båda kan acceptera och som är bra för barnet. Grundtanken att man sitter tillsammans och får hjälp av medlare är ju på grund av att samarbetssamtal ofta sker då relationen är infekterad. ( Är det så att man inte kan sitta i samma rum pga tex rädsla för den andre brukar vi avråda från gemensamma samtal och hänvisa till domstol. ) Vi på min arbetsplats ser ändå att det är viktigt att föräldrar som vill komma överens om saker sitter ner tillsammans, medling genom en samtalsledare kan aldrig ersätta det. Dessutom är det stor risk för missförstånd och att konflikten istället trappas upp.
Mitt ex och jag gick på enskilda samtal med en socionom. Det var inte via familjerätten dock utan via familheenheten. Vi hade första samtalet ihop och sen hade vi enskilda samtal ett tag. Därefter hade vi samtal ihop igen. Jag hade ingen aning om att man kunde gå tillväga på det viset utan det var socialsekreteraren som föreslog det. Han var en äldre man som varit med länge och han hade mycket erfarenhet.
De som svarar i denna tråd och är socialsekreterare låter inte särskilt professionella - de borde rimligen veta att det kan vara en jättebra idé att bygga upp ett havererat samarbete via enskilda samtal. Och att det absolut går att göra. Så jag hoppas att du TS stöter på någon som INTE är 24 år utan någon som har lite mer erfarenhet.
Med en duktig socionom kommer komflikter naturligtvis inte trappas upp utan lösas. Att bara hänvisa folk till att sitta ner och prata är inte särskilt förankrat i verkligheten. Menar du att du aldrig stött på ett annat tillvägagångssätt? Hur länge har du jobbat i familjerätten?
Fast du måste skilja på olika insatser. Samarbetssamtal som man får via oss på familjerättten har man tillsammans. Punkt.
Det ni har varit på är något annat. Nån typ av familjebehandling skulle jag tippa på. Och har antagligen utförts av en familjebehandlare. Inte alls samma sak som samarbetssamtal på familjerätten. Jag är förövrigt 50 år gammal.
Ett tips till dig kan vara att veta vad man svarar på innan man börjar raljera.
Du säger ju själv att den insatsen ni fick INTE var via familjerätten.
Samarbetssamtal på familjerätten är INTE samtalsterapi i syfte att lösa djupgående konflikter.
Det handlar enbart om att kunna komma överens om praktisks saker gällande vårdnad boende och umgänge, och att man i dessa samtal behöver stöd i att hålla samtalet konstruktivt när det finns en infekterad relation. Vi är alltså inte där för att komma tillrätta med relationsproblem utan för att TROTS pågående relationsproblem kunna göra konstruktiva överenskommelser och avtal utifrån barnets bästa. Återigen så är familjerätten INTE några behandlare.
Så behöver det inte alls vara. I Göteborg där jag bor har man sedan många år tillbaka ett samlat stöd vid familjerätten där man både kan ha samarbetssamtal, familjestöd, kuratorssamtam och andra insatser. Det är alltså bara en kontakt man behöver ta och flera olika möjligheter till stöd inom denna.
Tänk om TS bor i en stad med ett sådant upplägg och dina svar gör att hen inte får den hjälp som finns? Inte vore det barnets bästa då?
Hon frågade om samarbetssamtal går att få utan att träffas och svaret på det är nej. Så enkelt är det faktiskt. Alla kommuner har massa olika insatser man kan få utifrån olika behov men det är inte relevant för frågan. Helt onödigt för mig att sitta och tipsa om olika andra insatser när det ser otroligt olika ut i olika kommuner. Om TS hör av sig till just sin kommun så kommer hon att få förslag som kan passa just dom.
Du ordbajsar fast det egentligen vore betydligt klädsammare att bara erkänna att du hade fel omkring vad samarbetssamtal hos familjerätten innebär.
Självklart kommer barnen först, annars hade ingen av oss ens hört av oss till f-rätten. Vi ringer ju dit för att kunna komma överens.
Men om konflikten är så pass infekterad sedan många år, och man är tveksam till att vi är redo för en fysisk träff, så måste jag få ställa frågan till de som kanske vet?
Detta samtal har jag väntat på länge, men i och med att förhållandet till den andre föräldern bara blir värre, så vill jag inte träffa denne OM jag inte absolut måste, som då i detta fall.
Själva mötena är SÅ viktiga, att jag såklart kommer genomföra dom ändå nu när chansen äntligen dök upp.
Vilken otroligt nedlåtande och trist attityd du har. Möter du alltså dagligen människor i kris och är så föraktfull? Jag vet vad ett samarbetssamtal är men jag är inte säker på att TS enbart är intresserad av info om detta när nu situationen är så infekterad - att få till nån typ av samtal kan vara bättre än inget samtal alls. Att ha så lite fingertoppskänsla som du verkar ha är direkt skrämmande.
Självklart kommer barnen först, annars hade ingen av oss ens hört av oss till f-rätten. Vi ringer ju dit för att kunna komma överens.
Men om konflikten är så pass infekterad sedan många år, och man är tveksam till att vi är redo för en fysisk träff, så måste jag få ställa frågan till de som kanske vet?
Detta samtal har jag väntat på länge, men i och med att förhållandet till den andre föräldern bara blir värre, så vill jag inte träffa denne OM jag inte absolut måste, som då i detta fall.
Själva mötena är SÅ viktiga, att jag såklart kommer genomföra dom ändå nu när chansen äntligen dök upp.
Det du letar efter kallas väl Tingsrätten...
Tolkar det som att du försökt försökt få med exet på samtal en längre tid men att han har vägrat. Då får du försöka se det faktum att han äntligen gått med på det som nån slags eftergift och att han ändå då gått dig till mötes. Så det kan ju innebära en öppning. Om ni då kan få föra det samtal ni behöver med hjälp av en samtalsledare som ser till att samtalet håller sig till frågan och inte spårar ur i pajkastning anklagelser och vad den ene gjort mot den andre flera år tillbaks i tiden så kan det ju bli bättre förutsättningar.
Det du letar efter kallas väl Tingsrätten...