• Sun 2 Jun 2019 20:23
    206 visningar
    1 svar
    1
    206

    Att acceptera smärta under förlossningen

    Jag är väldigt inne på metoden att välkomna/acceptera smärta under förlossningen och tillämpa endast avslappning under smärtor. Första förlossningen fungerade det bra och värkarbetet var aldrig obehagligt/läskigt (även om det var mindre kul då jag blev igångsatt och hade periodvis ingen vila mellan värkar samt att de eskalerade från 0 till 100 i smärta med ballong). När det spårade ur med det blev jag i princip övertalad att ta EDA. Egentligen var det inte vad jag ville just då men det var första gången och kände mig ganska osäker och barnmorskorna sa gång på gång att jag behöver det. 

    Däremot var det några andra smärttyper som jag tyckte var väldigt obehagliga och som jag helt klart spände mig under. Detta var sätta in kateter hela tiden när man var otroligt öm och svullen och de inte fick in den och fick hålla på länge varje gång, att bända isär underlivet med händer när barnet inte kom ut, sugklocka och att det gjorde extremt ont i rumpan/ändtarmen från och med då jag blev 10 cm öppen och var det 10 timmar framåt. Det gjorde så ont i rumpan att jag inte kunde flytta runt mig, sitta eller komma åt där alls. Problemet med smärtan i rumpan var att det var ju aldrig några pauser, så hur skulle jag "vila"? Jag vill verkligen jobba efter metoden vila och återhämtning mellan värkar, främja kroppens egna smärtlindring och inte framkalla stresshormoner som gör det motsatta.

    Jag tror att smärtorna de sista 10-12h som inte var värkarna förstörde det jag byggt upp innan i smärtlindring, för efter barnet kommit ut gjorde det sjukt ont och kände mig inte alls bedövad i underlivet och navelsträngen gjorde sjukt ont mot slidan hela tiden tills moderkakan kommit ut, gjorde fruktansvärt ont att bli sydd trots jag hade lustgas på högsta då. Så jag tror att kanske adrenalinet förstörde en del naturlig smärtlindring som jag annars borde haft?

    En del i smärtlindringen är att acceptera och ta emot smärtan som är naturlig (värkar) men sätta i en kateter och alla andra smärtor som upplevs är ju inte naturlig utan obehaglig? hur hade ni gjort med dem? slappnat av och tagit emot det? är det meningen att det ska funka med denna metod, även om man hade som jag, inga pauser utan konstant hög smärta i t.ex. rumpan, många timmar i sträck? 

  • Svar på tråden Att acceptera smärta under förlossningen
  • Sun 2 Jun 2019 21:12
    #1

    Varför behövde du kateter? Oftast får man inte det så inte alls säkert du får det på nästa. Svårigheter att få ut barnet som kräver sugklocka etc brukar också bli lättare andra förlossningen. Det som brukar bli jobbigare är själva värkarna som kan vara mer intensiva för att förlossningen går fortare. Och de verkade du klara bra, så jag tror din nästa förlossning kommer bli lättare för dig.

Svar på tråden Att acceptera smärta under förlossningen