Pojkvän som alltid är påverkad

Jag vill bara säga att du inte är tråkig som person. Tro aldrig aldrig om det om dig själv. Oavsett om det är alkohol eller någon annan drog så är han inne i ett missbruk. Han skadar dig och sig själv igenom att missbruka. Vinet tar han upp för att bevisa för dig, du är på samma våg längd. Om du vill prata så finns jag här.

Allvarligt, varför stannar du? Vill du leva det där loserlivet själv? Vad har du för framtidsplaner?

Hur har han råd att finansiera sitt missbruk på a-kassa?

Svar till Sisisisi.

Nu shamear du ju väldigt mycket. Jag lever inget ?loserliv?, jag lever ett helt vanligt liv med ett nytt jobb, djur, familj och vänner runt mig. Jag festar ibland men inte alls ofta. Det finns ju en anledning till varför man stannar - han har hjälpt mig genom den jobbigaste tiden i mitt liv och jag älskar honom, kärlek kan vara stark men du kanske inte upplevt det själv. Vi är inte destruktiva tillsammans vilket det låter som..? Jag vet inte hur han har råd, men han får ganska mycket pengar för att vara a-kassan men det sänks ju allt eftersom ju längre tid man är arbetslös.

Ha en fin kväll!

Jag har inte påstått att du lever ett loserliv. Men om du läser din beskrivning av hur din pojkvän lever, det är iaf min definition av ett loserliv. Han har alltså knarkat bort jobbet, knarkar istället för att köpa mat och betala räkningar. Tar inte hand om hemmet. Hans hjärna är så förstörd att han inte kan se en film eller minnas vad ni gjort. Det enda han vill göra är att röka på. Eller har han några andra ambitioner i livet?

Det är inte kärlek att stanna, det är medberoende. Vad har du för framtid med den killen?

Ha en fin kväll du med.

Du kan aldrig ändra nån annan än dig själv.

[quote=79667337][quote-nick]Sisisisi skrev 2019-06-03 20:10:36 följande:[/quote-nick]

Jag har inte påstått att du lever ett loserliv. Men om du läser din beskrivning av hur din pojkvän lever, det är iaf min definition av ett loserliv. Han har alltså knarkat bort jobbet, knarkar istället för att köpa mat och betala räkningar. Tar inte hand om hemmet. Hans hjärna är så förstörd att han inte kan se en film eller minnas vad ni gjort. Det enda han vill göra är att röka på. Eller har han några andra ambitioner i livet?

Det är inte kärlek att stanna, det är medberoende. Vad har du för framtid med den killen?

Ha en fin kväll du med.

[/

Jag ursäktar om svaret ser konstigt ut, jag är ny på sidan och vet inge riktigt exakta knappen för att ?svara? på någons kommentar.

Ja visst det får du tycka, jag tycker inte heller om hans livsstil. Det kanske är nått terapeutiskt med att få skriva av sig och inse själv vad man vill och inte. Jag får mig en egen tankeställare när jag får skriva av mig och får svar, så tack för det! :) Jag hoppas allt löser sig till det bästa både för mig och honom.

Din pojkvän är beroende, och så länge han inte är motiverad att bryta det tror jag bara du sliter på dig själv genom att stanna.

Ser du honom som en bra far till dina barn?

Du är ihop med en missbrukare, som är på god väg att bli hemlös skulle jag säga. Den här killen kan dra ner dig i skiten ordentligt. Föreslår att du söker dig in på en utbildning, byter stad och liv. Du kommer förstå vilken otroligt sunkig kille du har nu och ditt liv kan bli väldigt mycket bättre.

Ibland måste man göra slut med nån man älskar för att kunna ta vara på sig själv. med tanke på det du skrivit så verkar det bara leda åt ett håll. Han verkar gjort sitt val. Och om man röker på varje dag så är ju hjärnan rätt mosig...har ni några intressanta samtal?

Jag har dejtat alkoholist och missbrukare och det funkar inte.

Du kommer tacka dig själv längre fram. Bli starkare. Du skulle säkert må bra av att stärka dig själv, få bättre självkänsla.

Ta en funderare på vad för liv du vill leva, vad har du för värderingar, behov, vad är viktigt för dig? Stämmer det ihop med det du har nu? Vad ser du dig själv med honom om några år om det blir oförändrat?

Ibland behöver man tid å tanke innan beslut..

Kram

Jag vet att det alltid sägs att man inte kan bli beroende av det där skitet. Fysiskt kanske man inte blir beroende men man kan definitivt bli beroende av det psykiskt. 

Jag har varit i din situation när jag var yngre. Först var det inte så illa fast han rökte nästan varje dag. Under de två åren vi var tillsammans blev det bara värre hela tiden. Det gick från att vara en på kvällen till det första han gjorde när han vakna. Hans jobb blev lidande för han orka inte göra något. Det var viktigare att ha tid att vara hög. Slutade förstås med att han blev utan jobb.

Allt i vardagen tvinnade hela tiden kring det. Till slut var det allt han kunde prata. Alla skämt hade med det att göra. Alla diskussioner slutade alltid på något sätt igen i samma ämne. Det gick inte att prata med honom mera för han var bara för slö och trög för att orka tänka en tanke till slut.

När jag försökte prata om saken med honom försvarade han sig med att man blir inte beroende av det och olikt alkohol är det inte farligt. Till sist fick jag honom att förstå att jag inte ville leva med personen han är när han är påverkad. Han insåg som tur att det ändrat honom och han försökte sluta men när han inte lyckades försökte han dölja det från mig. Det lyckades förstås inte.

Till sist var jag tvungen att göra slut. Det var smärtsamt. Jag minns de gånger vi satt tillsammans och pratade om det. Han visste och förstod min orsak till att göra slut. Han förstod att jag inte ville leva med den person han blivit. Trots det klarade han inte av att ta itu med problemet. Vi fortsatte som vänner några år efter det när värsta smärtan gått över. Hans livsstill fortsatte som tidigare och efter några år tappade vi kontakten.

Hej allihopa och tack för era svar. Först vill jag berätta andledningen till varför jag skrev ner detta och postade det - jag har ingen i min närhet jag kan prata med detta om och ville få ur mig det på något vis, så det fick bli genom ord på detta forum. Jag förväntade mig absolut inte att någon skulle ge mig svar på vad jag ska göra.

Men vissa av er verkar tro att jag lever ett likadant liv som honom, något jag inte gör och det är väll också därför det inte går bra mellan oss, om jag också varit påtänd så ofta hade det väll inte gjort nått. Jag har tidigare läst måånga trådar om detta, att deras pojk/flickvänner röker på mycket och att det gör den andra partnern orolig. Då har det inte varit svar som jag fått, utan mer vad fjantig du är, rök på med h*n, dra om det inte passar. Och det är ju mycket farligare än alkohol så var glad att det inte är nått sånt! Då blir man lite jaha men jag kanske är för extrem i vad jag tycker och känner, just för att jag inte pratat med någon om det här. Genom att bara skriva texten fick mig att fundera, vilket jag anser som något positivt!

Någon skrev att jag skulle byta stad osv men det har jag absolut ingen tanke på, jag trivs bra där jag bor och kommer fortsätta med det. Även fast man varit ihop och gjort slut behöver man inte packa ihop sina saker och dra.

Ibland får jag känslan av att jag är medberoende på ett eller annat sätt vilket jag kanske är men jag har tex aldrig gett han pengar eller dylikt, jag har sagt att jag tänker inte göra det om det går till hans beroende. Sen när man får känslor för någon blir man ju på nått sätt beroende av människan men det kanske är något annat. Jag har inga svar på något förutom att jag ska tänka vad JAG vill och känner, något jag kanske behövde komma fram till genom denna texten. Jag vill inte att någon ska dumförklara mig för om man inte gått igenom det själv, det kan gälla vad som helst, så är det väldigt svårt att förstå och klandra människan.

Någon undrade om jag vill ha barn med honom och jag vill inte ha barn alls så det problemet existerar inte alls, vilket kanske är tur.

Så mina vänner, vad jag har som plan är att - prata en gång för alla med honom, när inte någon tv står på eller något som kan distrahera oss, verkligen säga vad jag tycker men inte vara elak eller dömande för då går folk i försvar direkt och det blir taggarna utåt, berätta vad jag vill tycker och känner. Sen får man se. Kanske ändrar han sig kanske inte. Men jag är inte personen som bara kan säga hejdå och gå utan jag måste verkligen säga vad jag känner först men hur han hanterar det är ju inget jag kan påverka.

Tack iaf för att ni tog er tid och läsa och kommentera. Ibland vinner man och ibland inte, kom ihåg att vara snälla och förstående, bakom skärmen sitter en människa som ofta kanske är på vippen till desperat.

Hoppas alla har en fin dag!

Jag tycker det är ett bra val att försöka prata med honom om saken. I mitt fall fick jag honom att förstå mitt sätt att se på saken. Tyvärr slutade de ju med att han inte var villig att sluta och att han hellre gav upp vårt förhållande. Trots det upplever jag att jag hade lättare att gå vidare från situationen när vi klarade av att prata om det. Båda förstod den andras åsikt och vi tillsammans beslöt att det inte fanns en lösning som skulle ha passat oss båda.

Lycka till! Hoppas  du lyckas få honom att höra dig utan att det leder till bråk.