Hur bemöta uppgiven 2.5åring

Hej!

Har en känslig pojke som blir 3år i vinter.

Han blir så uppgiven/ledsen/arg när vi ska åka från mina föräldrar (som vi tillbringar mkt tid med).

Han blir enkelt beskrivet helt förstörd. Han gallskriker, slåss, sparkas, rivs när han inser att vi ska hem.

Tilläggas bör att han har enorm separationsångest och jag som mamma kan knappt gå hemifrån utan att han totalt bryter ihop, lämning på dagis är fortfarande ett problem. Ofta ledsen och tårar när vi skills åt. Även personalen på dagis säger inte hejdå utan smyger iväg. När han sen upptäcker att personen gått så är det ingen stor sak.

Detta år mitt första barn och jag är rådvill. Jag skämtar inte om jag säger att det här beteendet håller på upp till 30-40 min i värsta fall och går inte bryta. Det är som att man inte får kontakt med honom. Ibland har han skrikigt så han kräkts ner sig.

I början trodde jag att han betedde sig illa. Då gjorde jag som BVC sa och sökte ögonkontakt och sa tydligt nej. Men det blev bara värre. Värre till den grad att jag själv började gråta och blev arg.

Det som fungerat bäst är att försöka reda ut stormen innan vi åker därifrån. Annars tar han med det state of mind med sig i bilen och hem. Då har jag bara backat två steg, erbjudit kram/tröst, försökt avleda men till 99% av fallen går det inte, men haft trösta approachen.

Men jag vet inte om jag gör rätt?! Det är som sagt mitt första barn och jag vill inte göra ngt som skadar mer än det gör nytta. Det handlar sällan om att han inte får som han vill. För det går oftast ganska bra. Men dessa situationer när vi ska skiljas från folk han tycker om så blir det kaos kaos kaos.

Ngn med råd? Erfarenheter? Har själv varit i samma situation? :(

Lämna och gå, det går över..

Hur väl förbereder ni honom på att ni ska åka?

Min unge hade/har problem när plötslig ändring sker, om jag däremot säger till 60 minuter i förväg, och påminner 15 minuter innan så brukar det gå bra.

Se bara till att han inte vinner eller får en muta, har DU sagt nåt så är DET vad som gäller, och gråt inte, ungar reagerar på dina känslor också.... precis som hundar

Min son var likadan. Hysteriskt ledsen när vi åkte från mina föräldrar där vi var ofta och lämning på förskolan var jobbig fram tills ca 4års åldern. När han var runt 2,5-3 började jag förbereda honom en stund innan, jag upplevde att det lugnade utbrotten lite grann när det väl var dags att gå.