• Anonym (Vill vara med)
    Fri 7 Jun 2019 20:25
    826 visningar
    117 svar
    117
    826

    Ensamheten ger mig ångest

    Fast i sängen, det finns ingen mening med att gå upp. Varför ska jag städa hemma? Ingen kommer hem till mig i alla fall. I olika sociala tillställningar känner jag mig utanför och ingen ser mig. Har blivit illa behandlad och det sätter sina spår. Men jag vet att jag är snäll, hjälpsam, trevlig. Men ingen ser det.

    Bor i storstad och möjligheter borde finnas. Men dessa erfarenheter jag har säger; du är inte välkommen.

    Jag har varit med om mycket. De människor som har ett fint anseende hos andra, de har slitit sönder mig. Är det orättvisa rykten, ja kanske. Men vem bryr sig?

    Jag låter nog negativ, ja, men min situation ser ut så. Ska det krävas självmordsförsök så kanske jag blir inlagd på psyket, och då har jag ifall någon att prata med. Nån personal som hälsar.

    Finns det någon som har varit på botten och kommit upp?

  • Svar på tråden Ensamheten ger mig ångest
  • Anonym (ånger­manlän­ning)
    Fri 7 Jun 2019 20:30
    #1
    Mitt råd är att flytta från storstan. Är betydligt lättare att få kontakt med människor utanför och folk bryr sig mindre om status och annan meningslös skit.
  • Anonym (Du fixar det)
    Fri 7 Jun 2019 20:31
    #2

    Kan du berätta lite mer om hur ditt vardagliga liv ser ut? Kan du byta jobb, börja plugga eller engagera dig i någon förening?

  • Anonym (Vill vara med) Trådstartaren
    Fri 7 Jun 2019 20:39
    #3
    Anonym (ångermanlänning) skrev 2019-06-07 20:30:10 följande:

    Mitt råd är att flytta från storstan. Är betydligt lättare att få kontakt med människor utanför och folk bryr sig mindre om status och annan meningslös skit.


    Jag har en taskig A-kassa, försvårar att hitta en annan lägenhet. Skulle kunna hyra rum. Men det känns osäkert. Stabilt boende är nu önskvärt. Har tidigare tänkt på kollektivboende.
  • Anonym (Vill vara med) Trådstartaren
    Fri 7 Jun 2019 20:46
    #4
    Anonym (Du fixar det) skrev 2019-06-07 20:31:11 följande:

    Kan du berätta lite mer om hur ditt vardagliga liv ser ut? Kan du byta jobb, börja plugga eller engagera dig i någon förening?


    Är arbetslös efter en längre tid. Jag går upp ganska sent för att sedan söka de jobb jag måste. Sen går jag och handlar. Äter. Kollar på tv. Känner att det kryper i kroppen av ångest, för jag har behov att någon ser mig och talar till mig.

    Jag har tänkt att engagera mig i en förening. Det är också ett stort steg, för stegen mellan dessa känns meningslösa.
  • Anonym (ånger­manlän­ning)
    Fri 7 Jun 2019 20:53
    #5
    Finns en hel by utanför Sollefteå som är ett kollektiv. Skogsnäs heter det du kan googla å det.
  • Anonym (Vill vara med) Trådstartaren
    Fri 7 Jun 2019 21:23
    #6
    Anonym (ångermanlänning) skrev 2019-06-07 20:53:15 följande:

    Finns en hel by utanför Sollefteå som är ett kollektiv. Skogsnäs heter det du kan googla å det.


    Tack för tipset. Ska kolla.
  • Anonym (Bybo)
    Fri 7 Jun 2019 22:32
    #7

    Hur gammal är du? Har du chans att få jobb? För där träffar man folk. Du verkar inte vilja ha jobb såsom du skriver. Förstår att du blivit deppig men tvinga dig själv till aktivitet. Ett schema dag för dag med några utmaningar fördriver tiden. Ta ett kollegieblock eller papper och gör en kalender för kommande veckor med uppgifter. Är också arbetslös men har familj, o ändå är jag deprimerad och ligger mycket i sängen. Behöver anstränga mig för att orka göra saker. Sanningen är att ju mindre man gör, desto mindre ork har man. Så sparka igång dig själv. Tänk på vad du vill se bakåt till när du är 85.

  • Anonym (Vill vara med) Trådstartaren
    Fri 7 Jun 2019 23:32
    #8
    Anonym (Bybo) skrev 2019-06-07 22:32:02 följande:

    Hur gammal är du? Har du chans att få jobb? För där träffar man folk. Du verkar inte vilja ha jobb såsom du skriver. Förstår att du blivit deppig men tvinga dig själv till aktivitet. Ett schema dag för dag med några utmaningar fördriver tiden. Ta ett kollegieblock eller papper och gör en kalender för kommande veckor med uppgifter. Är också arbetslös men har familj, o ändå är jag deprimerad och ligger mycket i sängen. Behöver anstränga mig för att orka göra saker. Sanningen är att ju mindre man gör, desto mindre ork har man. Så sparka igång dig själv. Tänk på vad du vill se bakåt till när du är 85.


    Jag är i medelåldern och jag har tidigare varit aktiv. Visst vill jag ha jobb efter mina förutsättningar. Men jag inser att jag behöver kanske vården. Har man inga anhöriga som hälsar på, så är det så svårt att dra sig upp. Blivit deprimerad helt enkelt. Tack för ditt långa inlägg.
  • Anonym (Q)
    Sat 8 Jun 2019 00:00
    #9
    Anonym (Vill vara med) skrev 2019-06-07 20:25:54 följande:

    Fast i sängen, det finns ingen mening med att gå upp. Varför ska jag städa hemma? Ingen kommer hem till mig i alla fall. I olika sociala tillställningar känner jag mig utanför och ingen ser mig. Har blivit illa behandlad och det sätter sina spår. Men jag vet att jag är snäll, hjälpsam, trevlig. Men ingen ser det.

    Bor i storstad och möjligheter borde finnas. Men dessa erfarenheter jag har säger; du är inte välkommen.

    Jag har varit med om mycket. De människor som har ett fint anseende hos andra, de har slitit sönder mig. Är det orättvisa rykten, ja kanske. Men vem bryr sig?

    Jag låter nog negativ, ja, men min situation ser ut så. Ska det krävas självmordsförsök så kanske jag blir inlagd på psyket, och då har jag ifall någon att prata med. Nån personal som hälsar.

    Finns det någon som har varit på botten och kommit upp?


    Jag mår ungefär likadant som du men det är lättare att ge råd till andra :)

    Jag har också stökigt hemma pga depression och det är inte många som kommer och hälsar på. Jag har iallafall planerat städa imorgon för att det brukar göra att jag mår bättre trots att det är bara jag som ser att det är städat. 

    Har du kontakt med någon inom psykiatrin? Det är viktigt att ha en psykolog eller terapeut när man mår såhär.
  • Anonym (Vill vara med) Trådstartaren
    Sat 8 Jun 2019 00:30
    #10
    Anonym (Q) skrev 2019-06-08 00:00:37 följande:

    Jag mår ungefär likadant som du men det är lättare att ge råd till andra :)

    Jag har också stökigt hemma pga depression och det är inte många som kommer och hälsar på. Jag har iallafall planerat städa imorgon för att det brukar göra att jag mår bättre trots att det är bara jag som ser att det är städat. 

    Har du kontakt med någon inom psykiatrin? Det är viktigt att ha en psykolog eller terapeut när man mår såhär.


    Tack för ditt svar.

    Du gav mig uppmuntran, jag ska också städa imorgon. Ja, jag får försöka med VC/psykiatrin på måndag. Får försöka att stå ut till dess.

    När jag blir bra igen, så vill jag nog besöka de som är sjuka och inte har anhöriga. (Som inte gör det) Det kan vara avgörande för ens liv.
Svar på tråden Ensamheten ger mig ångest