Forum Barn 1-2 år - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Hur sätter man gränser för en 1,5 åring?

    Fre 7 jun 20:37 Läst 0 gånger Totalt 44 svar
    Anonym­sju
    Visa endast
    Fre 7 jun 20:37

    Jag har ett barn på 1,5 år som är nyfiken på allt, testar gränser och kollar direkt vad han får för reaktioner av oss föräldrar, förmodligen som alla andra 1,5 åringar gör.

    Det jag kan bli lite smått galen på är att man hela tiden hör att man inte ska säga "nej" "inte" "va försiktig" osv. osv.

    Man ska avleda och distrahera, men det funkar ju inte alltid, och vissa saker är ju rentav farliga för barn att hållas med, därav måste man ju kunna säga till med med ordet "nej" eller "inte" i meningen. Jag märker att det blir mycket nej i vardagen just nu, vilket känns trist men vad tusan ska man göra? Och jag kan säga att jag är ingen hönsmamma som säger nej till minsta lilla, utan jag har en väldigt aktiv, snabb, nyfiken kille som vill upptäcka allt och lite till. Han springer jämt (ingen överdrivt) när han går så reagerar alla som känner honom på att han inte springer, så snabb är han. Vilket är kul, men som sagt gränser måste sättas av olika anledningar, men hur?

    Ge mig era tankar på detta. Skriv gärna tips & råd om ni har något bra sätt. Jag blir som sagt galen på alla böcker och metoder om hur man ska "säga till" sitt barn, och nej det handlar inte om att skälla på en 1,5 åring. Ville bara tydliggöra det.

  • Fre 7 jun 23:09 #1

    Jag har satt fysiska gränser. Barnsäkrat, plockat undan saker, stängt dörrar osv. När vi varit i situationer där barnet varit på väg att göra något "förbjudet", då har jag gått dit och lyft undan antingen barnet eller prylen i fråga. Jag har inte ens använt ordet Nej före 2 års ålder, för det har inte behövts.

  • Fre 7 jun 23:41 #2

    Säg nej när det är viktigt och var alltid snäll, förstående och kärleksfull i grunden ändå. Så svartvitt tänkande att aldrig guida med nej, inte och försiktigt. Det är som med pott-träning. Man kan börja med det vid ett års ålder bara för att introducera, inte för att det ska ge resultat. Man kan guida med nej utan att hämma utan för att just introducera att man guidar från början, det är naturligt och BRA.

    Finns ingen motsättning mellan det och att hela tiden bekräfta barnets känslor och visa kärlek och trygghet.

  • Anonym­sju Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 8 jun 00:02 #3
    lövet2 skrev 2019-06-07 23:09:11 följande:

    Jag har satt fysiska gränser. Barnsäkrat, plockat undan saker, stängt dörrar osv. När vi varit i situationer där barnet varit på väg att göra något "förbjudet", då har jag gått dit och lyft undan antingen barnet eller prylen i fråga. Jag har inte ens använt ordet Nej före 2 års ålder, för det har inte behövts.


    Har ditt barn inte varit intresserad av att pilla i kontakter, dra i sladdar, vrida på ugnsknappar, springa "ifrån" dig utomhus till ställen som inte är "barnvänliga", velat härja fritt i mataffären och dra ut varor, stå upp på stolar/bord/andra ställen barn kan slå sig om dom ramlar?

    Isåfall ge mig dina tips på hur du aldrig behövt säga nej innan 2 års ålder om ditt barn gjort ovanstående. Min pojke gör nämligen dagligen typ allt det där varje dag, mer eller mindre.
  • Lör 8 jun 00:05 #4

    Säg bara nej varje gång och känn dig kärleksfull samtidigt. Prata med honom och guida! Det är ju meningen att dom ska lära sig från sina föräldrar! Vad är det för sjuk idé att man ska låta bli att lära ut och guida innan två års ålder och bara säga ?jaaa?, ?jaaa? hela tiden? Snacka om korkat.


    Anonymsju skrev 2019-06-08 00:02:22 följande:

    Har ditt barn inte varit intresserad av att pilla i kontakter, dra i sladdar, vrida på ugnsknappar, springa "ifrån" dig utomhus till ställen som inte är "barnvänliga", velat härja fritt i mataffären och dra ut varor, stå upp på stolar/bord/andra ställen barn kan slå sig om dom ramlar?

    Isåfall ge mig dina tips på hur du aldrig behövt säga nej innan 2 års ålder om ditt barn gjort ovanstående. Min pojke gör nämligen dagligen typ allt det där varje dag, mer eller mindre.


  • Lör 8 jun 00:07 #5

    Vad är det för trams att man inte ska få säga nej? Vem har hittat på det? Bästa motgiftet mot sådan idioti är följande: Har man aldrig lärt sig att säga nej och stå för det kan man inte lära sig att säga ja och stå för det.

    Genom att du använder ja och nej till ditt barn hjälper du barnet att så småningom klara sig i samhället. Ska ungen behöva gissa på en massa omskrivningar för ordet "nej" blir den ju emotionellt instabil.

    Gör barnet något farligt/felaktigt säger man nej, aja baja, usch, lite beroende på vad det är. (Ta mat ur kattens skål: Nej. Peta på den heta ugnsluckan: Aja baja. Äta sand: Usch.)

    Släng bort tidningar/böcker med löjliga råd och känn efter vilken kommunikationsmodell som fungerar för er.

  • Lör 8 jun 00:08 #6

    Jag tycker absolut att man vska sätta gränser och säga nej ibland, inte bara avleda. Sedan kan det vara bra att tänka på att inte bara tjata gör inte si, gör inte så, gör inte ditt eller datt. Då vet barnet vad det INTE ska göra, men får ingen vägledning i hur man ska göra.

    Så istället för att skrika "Nej slå inte lillebror!" Knuffa honom inte!!" vilket inte hjälper barnet hantera konflikten kan man ge barnet verktyg "När lillebror vill ha din leksak kan du ge honom hans nalle istället,så blir han lugn". Ge honom ett tydligt positivt alternativ.

    Sedan kommer det att bli konflikter ändå, det går liksom inte att undvika. Det finns inget sätt att slippa gränssättning.

  • Lör 8 jun 06:16 #7

    Vid vissa fall skulle jag säga att ett nej är helt godkänt (eluttag osv) men man får ju samtidigt visa barnet vad hen bör göra istället. Exempelvis "inte slå katten, katten får ont och blir ledsen då. Var snäll mot katten, klappa katten så här." Och sedan visa hur kan klappar den.

    I andra mindre viktiga fall kan man köra med avledning osv.

  • Lör 8 jun 07:03 #8

    Vi har alltid sagt nej när det är nej.

    I affären: stoppa ner honom i en kundvagn och kör den där han inte når saker. I folksamlingar: köp honom en fin liten ryggsäck (gärna med avbärarrem över bröstet om ni hittar) sen sätter ni ett snöre i den och håller i så kan han inte försvinna = förtäckt sele med koppel. Ha för vana att skriva era telefonnummer på hans arm om han ändå kilar iväg.

    Moderna kontakter är petsäkra, har ni inte det så köp petsäkringar (pluttar man sätter i kontakten). Men säg nej ändå om han pillar!

    Köp hällskydd som också skyddar spisknapparna.

    Strunta i krukväxter och prydnader under några år. Lägg alltid mobilen etc på ett högt skåp. Sätt barnlås på skåpen ni inte vill han ska öppna. Sätt barngrindar hemma vid trappor och i de dörrar där det är praktiskt (vi hade tre st när våra var små).

    Även hemma hos andra kan man be om att få flytta upp ömtåliga saker till barnsäker höjd.

    Jag håller med "lövet" här i att bygga bort så många "nej" det går. Vardagen blir mycket lugnare för alla så. Det är en kort tid det handlar om.

  • Lör 8 jun 07:15 #9

    Vi byggde för en hel del grejer, minns jag. Klämde fast en stor bok för den öppna delen av stereo/TV-bänken. Skruvade en plankbit så att det inte gick att komma åt sladdarna bakom. Vi satte ett skohorn genom kökslådehandtagen så fick de inte upp dem. Knivar på en magnet på väggen högt upp. Dukar kan man glömma att använda.

    Det är en hektisk tid, det där. De klarar mer än de förstår och man måste alltid vara på sin vakt. Just att begränsa vilka rum de når mha grindar tyckte jag hjälpte. Man kan stänga in sig och barnet i ett eller ett par rum och då har man full sikt över vad den lilla marodören tar sig för och slipper följa efter hela tiden. Att ha grind till köket känns som viktigast - man stänger ute barnet när man själv inte är där och stänger in det när man lagar mat så att man inte behöver springa från spisen för att ha koll.

    Jag minns när vår yngsta var tre, fyra år vad mycket lugnare livet blev, trots att vi byggt bort så många "nej" vi bara kunde.

  • Anonym­sju Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 8 jun 07:30 #10
    Loloboije skrev 2019-06-08 00:05:28 följande:

    Säg bara nej varje gång och känn dig kärleksfull samtidigt. Prata med honom och guida! Det är ju meningen att dom ska lära sig från sina föräldrar! Vad är det för sjuk idé att man ska låta bli att lära ut och guida innan två års ålder och bara säga ?jaaa?, ?jaaa? hela tiden? Snacka om korkat.


    Jag håller med dig, och som andra skrivit försöker jag alltid säga nej men sen fortsätta med "såhär får du göra och visar" om han härmar så uppmuntrar jag det. Ibland uppstår ju situationer som när han är trött som det bara funkar att lyfta undan honom och ta undan det han inte får, han blir nästan besatt av saker han inte får vara vid. Jag känner mig ibland kluven, då jag vet med mig att det enda som funkar är att ta bort det han inte får göra, men då är det alltid folk som tycker att barn ska lära sig, men mitt barn är inte ett lugnt stillsamt barn som man kan lätt distrahera med något annat, men då undrar jag ju om jag gör fel i att ta undan saker, då kanske han aldrig lär sig?
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll