Forum Barn 1-2 år - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Hur sätter man gränser för en 1,5 åring?

    Fre 7 jun 23:41 Läst 0 gånger Totalt 44 svar
    Visar endast inlägg av Loloboije - Visa alla inlägg
  • Fre 7 jun 23:41 #2

    Säg nej när det är viktigt och var alltid snäll, förstående och kärleksfull i grunden ändå. Så svartvitt tänkande att aldrig guida med nej, inte och försiktigt. Det är som med pott-träning. Man kan börja med det vid ett års ålder bara för att introducera, inte för att det ska ge resultat. Man kan guida med nej utan att hämma utan för att just introducera att man guidar från början, det är naturligt och BRA.

    Finns ingen motsättning mellan det och att hela tiden bekräfta barnets känslor och visa kärlek och trygghet.

  • Lör 8 jun 00:05 #4

    Säg bara nej varje gång och känn dig kärleksfull samtidigt. Prata med honom och guida! Det är ju meningen att dom ska lära sig från sina föräldrar! Vad är det för sjuk idé att man ska låta bli att lära ut och guida innan två års ålder och bara säga ?jaaa?, ?jaaa? hela tiden? Snacka om korkat.


    Anonymsju skrev 2019-06-08 00:02:22 följande:

    Har ditt barn inte varit intresserad av att pilla i kontakter, dra i sladdar, vrida på ugnsknappar, springa "ifrån" dig utomhus till ställen som inte är "barnvänliga", velat härja fritt i mataffären och dra ut varor, stå upp på stolar/bord/andra ställen barn kan slå sig om dom ramlar?

    Isåfall ge mig dina tips på hur du aldrig behövt säga nej innan 2 års ålder om ditt barn gjort ovanstående. Min pojke gör nämligen dagligen typ allt det där varje dag, mer eller mindre.


  • Sön 9 jun 09:49 #37

    Eller hur, dom testar ju inte gränser i den åldern, dom vet bara ingenting om vad som är farligt och inte, det är därför föräldrarna är nära dom och kärleksfullt guidar vad som går bra att pilla på och inte. Jag har aldrig sagt nej på ett hårt sätt som fått barnet att gråta eller bli rädd, det är bara vänlig och tålmodig information. Dessutom förväntar jag mig inte att informationen ska fastna, mitt barn förstår nej i 5 sekunder innan hen testar igen, då säger jag nej igen och avleder till något som är ok och ger en kram och en puss.

    Inget farligt, inget hämmande.


    Physalis skrev 2019-06-08 09:27:22 följande:

    Börja med att byta synsätt. Istället för att tänka att han testar gränser (vilket han är för liten för) så tänk att hand nyfikenhet tar överhand. Då blir det lättare att ha tålamod.

    Säg nej och lyft bort. Plocka undan sådant han inte kan låta bli. Ha honom i vagn om han springer iväg. Säg åt honom vad du vill att han ska göra istället för vad han inte får göra.


  • Sön 9 jun 09:54 #38

    Jo men det ska dom få i den åldern! Man ska inte straffa dom utbrotten och reaktionerna, deras hjärnor är för outvecklade för att hantera känslor på något annat sätt, om dom inte helt stänger av istället vilket är hemskt!

    Var vänlig, säg nej, gå från lekplatsen och ta med dig barnet fast det skriker men gör det snällt och kärleksfullt.

    Det handlar inte om gränser utan bara om att vara en förälder som har och tar ansvaret.

    Även om dom gråter och är arga för att dom inte fick stanna så länge dom ville på lekplatsen (dvs hela dagen till midnatt antagligen ;) så är dom inte arga och sårade i grunden om man är trygg och snäll och låter dom ha sitt utbrott tills dom skrikit färdigt. Det är mer känslostormar som tar över dom och att dom bara har en stark vilja, inget konsekvenstänk direkt ellerolika perspektiv på saker.


    Anonymsju skrev 2019-06-08 09:54:14 följande:

    Ja, jag kanske uttryckt mig klumpigt, jag förstår att han är för liten för att testa gränser, han är självklart bara väldigt nyfiken på sin omgivning, men det är där jag blir kluven, för jag har alltid tänkt att en 1,5 åring är för liten för att kunna räknas som trotsig, men ändå sen 1 års ålder så har han fått extrema utbrott om han inte får som han vill, och han vill mycket hela tiden. Samtidigt som man vill uppmuntra hans nyfikenhet så vill jag inte att han ska bli ett odrägligt barn som tror att han får gärna fritt för att han aldrig blivit tillsagd eller fått tydliga gränser.


  • Sön 9 jun 09:57 #39

    Eller hur! Det är ju det det handlar om! Det finns vuxna som inte klarar av saklig kritik eller gränser och tar allt personligt och blir kränkta. Att höra ett nej och inte bli kränkt för att man har erfarenhet av det i barndomen i kärleksfulla och tillåtande sammanhang där man fick vara sig själv och blev älskad för det är ju det bästa.


    Esofe skrev 2019-06-08 12:34:42 följande:

    Min spontana tanke är att hur ska man lära sig att acceptera ett nej om man aldrig får höra det? Jag är förskollärare (snart) och försöker undvika att enbart använda ordet nej i negativa sammanhang. Jag säger ofta nej, men fortsätter sedan med något "såhär kan du göra istället" eller något liknande. Det är viktigt för barn att lära sig att acceptera ett nej, hur ska de annars klara av det senare i livet?

    Du verkar ha en otroligt nyfiken och härlig liten son!


  • Sön 9 jun 09:59 #40

    Min Bvc-sköterska sa på vårat hembesök att vi inte behövde plocka bort precis allt utom farliga saker utan kunde lämna en del framme och säga nej istället...


    nernu skrev 2019-06-08 23:44:34 följande:

    De där grejerna ska inte ens vara möjliga att göra. Börja med att barnsäkra ditt hem så försvinner många nej per automatik. Det handlar inte om att skämma blrg eller fe med sig. Det handlar om att ett så litet band inte kan dra långtgående slutsatser och förstå konsekvenser så det är ingen ide att hålla på och mästra med uppfostran.


  • Sön 9 jun 10:27 #42

    Vad pratar du om?


    nernu skrev 2019-06-09 10:14:04 följande:

    Ja vill du ägna barnets uppväxt åt att säga nej hela tiden så får du gärna göra det.


Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll