• Anonym­sju
    Fri 7 Jun 2019 20:37
    2152 visningar
    44 svar
    44
    2152

    Hur sätter man gränser för en 1,5 åring?

    Jag har ett barn på 1,5 år som är nyfiken på allt, testar gränser och kollar direkt vad han får för reaktioner av oss föräldrar, förmodligen som alla andra 1,5 åringar gör.

    Det jag kan bli lite smått galen på är att man hela tiden hör att man inte ska säga "nej" "inte" "va försiktig" osv. osv.

    Man ska avleda och distrahera, men det funkar ju inte alltid, och vissa saker är ju rentav farliga för barn att hållas med, därav måste man ju kunna säga till med med ordet "nej" eller "inte" i meningen. Jag märker att det blir mycket nej i vardagen just nu, vilket känns trist men vad tusan ska man göra? Och jag kan säga att jag är ingen hönsmamma som säger nej till minsta lilla, utan jag har en väldigt aktiv, snabb, nyfiken kille som vill upptäcka allt och lite till. Han springer jämt (ingen överdrivt) när han går så reagerar alla som känner honom på att han inte springer, så snabb är han. Vilket är kul, men som sagt gränser måste sättas av olika anledningar, men hur?

    Ge mig era tankar på detta. Skriv gärna tips & råd om ni har något bra sätt. Jag blir som sagt galen på alla böcker och metoder om hur man ska "säga till" sitt barn, och nej det handlar inte om att skälla på en 1,5 åring. Ville bara tydliggöra det.

  • Svar på tråden Hur sätter man gränser för en 1,5 åring?
  • Sat 8 Jun 2019 07:38
    #11
    Anonymsju skrev 2019-06-08 07:30:43 följande:

    Jag håller med dig, och som andra skrivit försöker jag alltid säga nej men sen fortsätta med "såhär får du göra och visar" om han härmar så uppmuntrar jag det. Ibland uppstår ju situationer som när han är trött som det bara funkar att lyfta undan honom och ta undan det han inte får, han blir nästan besatt av saker han inte får vara vid. Jag känner mig ibland kluven, då jag vet med mig att det enda som funkar är att ta bort det han inte får göra, men då är det alltid folk som tycker att barn ska lära sig, men mitt barn är inte ett lugnt stillsamt barn som man kan lätt distrahera med något annat, men då undrar jag ju om jag gör fel i att ta undan saker, då kanske han aldrig lär sig?


    Man är inte så smart när man är ett år. Hjärnan är långt ifrån färdig. Det finns gott om tid att lära sig när han blir lite äldre. Mitt råd är att se till att saken i fråga inte går att nå från första början. Vad andra tycker kan du strunta i. :)
  • Sat 8 Jun 2019 07:40
    #12

    Det där lät helt fel! Jag menar så klart inte att du ska strunta i vad de andra i tråden gett för råd!

  • Anonym­sju Trådstartaren
    Sat 8 Jun 2019 07:40
    #13
    Thyr skrev 2019-06-08 00:07:49 följande:

    Vad är det för trams att man inte ska få säga nej? Vem har hittat på det? Bästa motgiftet mot sådan idioti är följande: Har man aldrig lärt sig att säga nej och stå för det kan man inte lära sig att säga ja och stå för det.

    Genom att du använder ja och nej till ditt barn hjälper du barnet att så småningom klara sig i samhället. Ska ungen behöva gissa på en massa omskrivningar för ordet "nej" blir den ju emotionellt instabil.

    Gör barnet något farligt/felaktigt säger man nej, aja baja, usch, lite beroende på vad det är. (Ta mat ur kattens skål: Nej. Peta på den heta ugnsluckan: Aja baja. Äta sand: Usch.)

    Släng bort tidningar/böcker med löjliga råd och känn efter vilken kommunikationsmodell som fungerar för er.


    Tack för ditt kloka svar! Jag håller med och tycker det du skriver låter så självklart och logiskt, att hitta på omskrivningar för ordet nej komplicerar ju bara vardagen och i slutändan är det ju ändå nej man säger.

    Då blir man ju ändå fundersam om varför alla dessa böcker finns ändå.. man vill ju göra sitt bäst för sitt barn och det är därför jag skrev tråden, då på exempelvis öppna förskolan så är det ofta jag hör att barn i ungefär samma ålder eller några månader yngre behöver dom aldrig säga nej eller säga till, men å andra sidan går dom sakta och upptäcker omvärlden lugnt, min pojke har hunnit springa fram och tillbaka 10 gånger innan andra jämnåriga hinner ikapp.
  • Anonym­sju Trådstartaren
    Sat 8 Jun 2019 08:00
    #14
    Litorina skrev 2019-06-08 07:03:12 följande:

    Vi har alltid sagt nej när det är nej.

    I affären: stoppa ner honom i en kundvagn och kör den där han inte når saker. I folksamlingar: köp honom en fin liten ryggsäck (gärna med avbärarrem över bröstet om ni hittar) sen sätter ni ett snöre i den och håller i så kan han inte försvinna = förtäckt sele med koppel. Ha för vana att skriva era telefonnummer på hans arm om han ändå kilar iväg.

    Moderna kontakter är petsäkra, har ni inte det så köp petsäkringar (pluttar man sätter i kontakten). Men säg nej ändå om han pillar!

    Köp hällskydd som också skyddar spisknapparna.

    Strunta i krukväxter och prydnader under några år. Lägg alltid mobilen etc på ett högt skåp. Sätt barnlås på skåpen ni inte vill han ska öppna. Sätt barngrindar hemma vid trappor och i de dörrar där det är praktiskt (vi hade tre st när våra var små).

    Även hemma hos andra kan man be om att få flytta upp ömtåliga saker till barnsäker höjd.

    Jag håller med "lövet" här i att bygga bort så många "nej" det går. Vardagen blir mycket lugnare för alla så. Det är en kort tid det handlar om.


    Det va en tjej på öppna förskolan som genuint undrade om hur jag gör i matäfferen eftersom min son är så snabb, sa förvånat att han sitter i vagnen och där är han nöjd, men har jag honom i famnen så ålar han sig och gnäller och vill bara ner och springa. Jag blev förvånad varför man ens ska låta sin 1,5 åring gå själv i matäfferen när man ska handla, men vill ju bara handla det man ska sen komma ut där ifrån, det är ju ingen lekplats, vad ska han lära sig av att jag släpper ner honom där? Jag skulle aldrig komma därifrån. Med det sagt så sitter han alltid i vagn i matäfferen och är nöjd där, men tankarna om att jag på något sätt inte låter honom lära sig slår mig ibland.

    Vi har grind hemma och även barnlås på lådor/skåp just för att slippa ta dom "fighterna" varje dag, och våra kontakter är inte farliga, det är mer att vi tänkt att det är bra att visa honom att alla eluttag är "ajaj". Vissa saker har jag flyttat om och ändrat här hemma, men vi har prydnadssaker som han kan nå, men han skiter oftast i det nu, tror att han är van vid att dom alltid stått där och då är det inte så intressant, men skulle jag ställa dit en ny lampa eller vas så skulle han vara där direkt och undersöka.

    Måste alltid göra om hemma hos andra och plocka undan. Finns inget mer stressfullt än att besöka folk som har grejer överallt och inte förstår varför man börjar möblera om och plocka undan, men vill ju inte att han ska ha sönder andras saker.
  • Anonym­sju Trådstartaren
    Sat 8 Jun 2019 08:12
    #15
    Litorina skrev 2019-06-08 07:15:19 följande:

    Vi byggde för en hel del grejer, minns jag. Klämde fast en stor bok för den öppna delen av stereo/TV-bänken. Skruvade en plankbit så att det inte gick att komma åt sladdarna bakom. Vi satte ett skohorn genom kökslådehandtagen så fick de inte upp dem. Knivar på en magnet på väggen högt upp. Dukar kan man glömma att använda.

    Det är en hektisk tid, det där. De klarar mer än de förstår och man måste alltid vara på sin vakt. Just att begränsa vilka rum de når mha grindar tyckte jag hjälpte. Man kan stänga in sig och barnet i ett eller ett par rum och då har man full sikt över vad den lilla marodören tar sig för och slipper följa efter hela tiden. Att ha grind till köket känns som viktigast - man stänger ute barnet när man själv inte är där och stänger in det när man lagar mat så att man inte behöver springa från spisen för att ha koll.

    Jag minns när vår yngsta var tre, fyra år vad mycket lugnare livet blev, trots att vi byggt bort så många "nej" vi bara kunde.


    Vi har också gjort små lösningar här hemma för att säkra upp och eliminera att han ens ska ha möjlighet att göra saker han inte får.

    Så du menar att det blir lugnare vid 3-4 års ålder? Jag har hört att 3 år en någon slags "magisk" gräns. Jag älskar min son till döds, och nånstans så brukar jag vila mig i tanken att "man får dom barn man klarar av" då han är väldigt väldigt aktiv tidigt i livet, blir spännande o se om han kommer bli lugnare med åren.
  • Anonym­sju Trådstartaren
    Sat 8 Jun 2019 08:15
    #16
    Anonymsju skrev 2019-06-08 08:12:45 följande:

    Vi har också gjort små lösningar här hemma för att säkra upp och eliminera att han ens ska ha möjlighet att göra saker han inte får.

    Så du menar att det blir lugnare vid 3-4 års ålder? Jag har hört att 3 år en någon slags "magisk" gräns. Jag älskar min son till döds, och nånstans så brukar jag vila mig i tanken att "man får dom barn man klarar av" då han är väldigt väldigt aktiv tidigt i livet, blir spännande o se om han kommer bli lugnare med åren.


    Såg nu att det såg lite random ut att jag skriver att jag älskar honom till döds, vilket jag såklart gör, kände att jag ville få in det då jag ibland känner att jag pratar skit om honom när man bara pratar om hur snabb och energisk han är, hehe!
  • Sat 8 Jun 2019 08:30
    #17

    [quote=79676086][quote-nick]lövet2 skrev 2019-06-07 23:09:11 följande:[/quote-nick]Jag har satt fysiska gränser. Barnsäkrat, plockat undan saker, stängt dörrar osv. När vi varit i situationer där barnet varit på väg att göra något "förbjudet", då har jag gått dit och lyft undan antingen barnet eller prylen i fråga. Jag har inte ens använt ordet Nej före 2 års ålder, för det har inte behövts.[/

    Nu är alla barn olika en del är lite mer fart på de flesta mittemellan och några väldigt lugna. En del har syskon en del inte. Om du inte har sagt nej före 2 års ålder så vill jag säga att du har ett barn som är väldigt lugnt, troligen inga syskon så du kan ha full fokus.

    Är helt säker på att det blir väldigt konstigt om föräldrar inte säger nej.

  • nytt eller gammal­t
    Sat 8 Jun 2019 08:34
    #18

    En konpletterande tanke till annat som redan skrivits i tråden är att tänka på _varför_ sonen pillar på saker. Kanske är han, som min son var, intresserad av hur de funkar, varför de finns där osv? Du märker om han är intresserad av att undersöka. Jag satte mig ner och förklarade och visade när han visade intresse för nåt som jag inte ville han skulle hålla på med. Det hjälpte väldigt bra i många fall.

    Om du märker att det är något särkilt som han är extremt intresserad av kan man också ge honom egna liknande saker som blir ännu mer intressanta. Min son var väldigt intresserad av vattenrör, vattenlås mm i den åldern. Han blev så lycklig när han fick ett vattenlås (sånt som är under handfat) med tillhörande rör att bygga med. Ja ett oanvänt såklart...

  • Theres­cha
    Sat 8 Jun 2019 08:55
    #19

    Håller med kommentar 5 här. Sen kan man ju tycka att det är lite motsägelsefullt att det överallt pratas om hur viktigt det är att barnen lär sig att sätta gränser kring sig själva (den egna kroppen tex) med ett klart och tydligt NEJ. Men var tusan ska de lära sig detta om föräldrar ska känna att ordet och en ordentlig tillsägning är tabu?

  • Sat 8 Jun 2019 09:15
    #20
    Anonymsju skrev 2019-06-08 00:02:22 följande:
    Har ditt barn inte varit intresserad av att pilla i kontakter, dra i sladdar, vrida på ugnsknappar, springa "ifrån" dig utomhus till ställen som inte är "barnvänliga", velat härja fritt i mataffären och dra ut varor, stå upp på stolar/bord/andra ställen barn kan slå sig om dom ramlar?

    Isåfall ge mig dina tips på hur du aldrig behövt säga nej innan 2 års ålder om ditt barn gjort ovanstående. Min pojke gör nämligen dagligen typ allt det där varje dag, mer eller mindre.
    Självklart har barnen gjort det. Jag har framförallt förebyggt sådant. Sett till att kontakterna inte varit så lätta att komma åt. Inte haft sladdar liggande lösa. Om barnet varit i köket och haft tillgång till spisen, så har jag också varit i köket. Lätt att stå i vägen eller att lyfta bort barnet.

    Utomhus är det ju så att det finns barn, som snällt går bredvid och håller i handen, och så finns det "smitare". Har vi varit i närheten av trafik eller annat farligt, så har barnet fått sitta i vagnen. I affären har de åkt kundvagn. Skulle aldrig släppa ned en 1,5-åring på golvet i en ICA-affär!

    I klättraråldern har jag lagt omkull stolarna på dagtid, dels för att de inte skulle klättra upp på stolarna och dels för att de inte skulle ta sig upp på matbordet. Sedan har jag i stället byggt lite hinderbanor åt dem, som varit mer barnvänliga. I lekparker finns ju också möjlighet att klättra en hel del.

    Min syn på saken är att barnets säkerhet är mitt ansvar helt och hållet medan barnet är litet. Jag förebygger, jag övervakar och vaktar, jag lyfter bort. Ofta ser jag föräldrar som sitter på en stol och säger Nej till barnet. Så skriker de Nej, och sedan blir de arga för att barnet inte "lyssnar". De lägger över ansvaret på en 1-åring, och det känns bara korkat. Varför lyfter de inte på ändan och går bort till barnet i stället? Varför kan de inte tänka sig att plocka bort ömtåliga eller farliga saker under en kort period? De låter allting ligga framme och blir sedan arga på barnet, för att barnet blir nyfiket och vill undersöka ...
Svar på tråden Hur sätter man gränser för en 1,5 åring?