Hur mycket hjälpa 14 åring med läxor?

Det där stämmer säkert generellt, men det behöver ju inte vara sant för just den här killen. Jag fick ingen (och ville inte heller ha) läxhjälp under högstadiet och gymnasiet. Ändå fick jag högsta betyg i allt. Det fungerade helt enkelt bäst för mig att göra så.

Jag hade blivit väldigt stressad om någon av mina föräldrar (eller en tutor) skulle korrläsa mina läxor.

Så till TS: låt honom sköta läxorna själv. Visa bara att ni finns där om han behöver hjälp någon gång.

Har själv haft väldigt lite användning av det jag lärde mig i grundskolan och det är sällan jag hör någon annan som haft det heller. Visst grunderna har man användning för men det var bara en liten del. Matten tex är rätt olik på universitetet. Sen har jag som sagt var lärt mig mer på egen hand.  Grundskolan handlade bara om att få ett papper för att kunna visa upp för att kunna gå vidare annars var det slöseri med tid. Hade fungerat lika bra för mig om dom sagt vad det skulle komma prov på och jag sen fått tentat på det då hade jag kunnat använda tiden till roligare saker. För att återgå till tråden så behöver grabben bara se till att få betyg för att komma in på det han vill.  Viktigare att han får njuta av ungdomen för det är en tid som aldrig kommer tillbaka.  Är tragiskt när man tänker på alla i klassen som satt hela tiden och pluggade för att få högsta betygi i allt och vad tjänade dom på det? Inget dom hade inte lättare att få jobb eller gå vidare och dom är intemer bildade. Däremot missade dom mycket. Sen handlar betyg mycket om att föräldrar vill skryta.

Du läste visst inte mitt inlägg jag skrev ju att grunderna var det som var bra att lära sig i skolan. Men det hade man kunnat komprimera till några år. Sen är det inte ovanlig att man kan läsa och räkna innan man börjar skolan. Jag kunde det hyfsat. För övrigt behöver man inte skolan för att lära sig saker.  Jag lärde mig det mesta själv. Matte tex från 4-9 var det ingen lärare som någonsin kollade om jag lyssnade på lektionerna eller gjort någon läxa så jag har tillbringat dom flesta lektioner med att sitta och prata med kompisar, rita eller annat. Det stod ju i boken hur det fungerade det räckte ju att hårdplugga inför proven. När det gäller engelska då kan jag direkt säga att nej skolans rabblande av glosor gjorde inte att jag blev bra på engelska. Det som däremot gjorde det var otextade filmer, låtar på engelska och att snacka på engelska. Har för övrigt börja komma forskning som visar att skolans sätt att lära ut språk fungerar dåligt. Sen som jag skrev matten som man sysslade med på universitetet hade lite med grundskolans att göra.

Som jag skrev kunde dom bara gett mig böckerna och sagt vad som skulle komma på prov så kunde jag använt tiden till mer vettiga saker. Så var det när jag sen läste vidare då sket dom i om man var där eller inte så länge man klarade tentorna så länge det inte var obligatoriska saker eller lab.

Och nej hade inte många lärare som jag lyssnade på dagdrömde mig igenom i stort sett hela grundskolan. Faktum är att jag tror inte jag gjorde ett enda tal på mattelektionerna i högstadiet. Och engelskan då bytte jag från särskild till allmän för jag tyckte att läraren var skittråkig som bara rablade gramatik. På allmän var det raka motsatsen där kunde vi sitta och se på film på en del lektioner eller så malde den läraren på medans vi satt och snackade med varandra. Så nej kan helt ärligt säga att jag har inte haft någon inspirerande lärare. Och mycket av det dom lärt ut var skittråkigt. Ta vara NO varför fick man inte lära sig om relativitetsteorin det hade varit intressant men det fick jag lära mig på egen hand. Eller få lära sig etologi eller annat intressant. Så jag kan säga att nästan allt jag lärt mig har jag lärt mig utanför skolan.

Skulle jag få barn då är jag skyldig att skicka dom till skolan men jag skulle inte tvinga dom att sitta med läxor. Jag skulle lära dom att lära sig själv. Sen skulle jag se till att dom skulle få njuta av barndomen och ungdomen och inte slänga bort den på att jaga betyg.