BO HEMMA/Flytta hem, Fosterfamilj

Tråkigt TS. Kan ni åka oftare till Mamma eller stanna fler dagar när ni är där? Eller orkar din Mamma inte det?

Ne, Tror inte det) ::?

Hej Ts!

Förstår av det du skriver att du mår dåligt och känner dig tom och ensam. Jag tror att jag förstår hur du känner, ungefär iallafall. Jag har oxå bott i familjehem, jourhem och familjehem igen. Det är väldigt jobbigt. Tex att både veta och känna att man inte egentligen naturligt skulle vara i familjehem om inte det och det skulle hänt/vara/osv.

Jag tror det är lätt att lägga skuld på sig själv. Och jag tror att många gånger har man oxå viss del i saker som händer. Men beroende på ålder/orsak så ligger det stora ansvaret i de vuxnas beslut. De ska utgå från barns bästa och vägleda/stötta barn på alla olika vis som situationen kräver. Det KAN i vissa fall faktiskt vara till hjälp för vissa att bo i familjehem ett tag, för andra ör det tvärtom. Skulle de vuxna kunna tagit ett annat beslut? Skulle du veta vilket isåfall? Handlar beslutet om fosterhem pga "dig" eller är det pga "dina föräldrars problem"?

Oavsett varför du är placerad så är du själv helt ansvarig för dagen "idag". Ingen annan kommer lösa något åt dig så du mår bättre "idag". Tyvärr. Men.däremot kan du få hjälp av dom som du har nära. För det ÄR svårt att göra saker och plötsligt "må bra" när man är i din situation eller i min situation som jag en gång var i. Skitsvårt! Man måste ha hjälp.

Prata med dina familjehems föräldrar, de är ju ett familjehem pga att de VILL hjälpa dig. Låt dom göra det. Kanske det bara räcker med attatt berätta för dom det som du skrivit här?

Jag önskar att jag hade någon som sagt detta till mig när jag var placerad. Jag bara stängde in mig, isolerade mig från alla, var själv med min sorg, ångest, känslan av utanförskap, ensamhet, inte duga, vara till besvär....jag visst inte HUR jag skulle göra....för att hantera allt jag kände då. Och ingen hjälpte mig heller...de vuxna lät mig varainte, för det var ju det jag visade dom att jag ville. Fast det var ju inte så egentligen...för mig. Jag behövde ju dom, all hjälp jag kunde få. Att må dåligt och vara tonåring är svårt.

Detblir långt svar detta men jag känner att jag ville säga någonting. Inte bara läsa och sedan.gå vidare för att läsa nästa inlägg på fl.

Klart du saknar din familj, din tillhörighet, dina fina minnen med dom! Såklart! Kramar

Tja! Aa asså Tack för det långa svaret. Känns skönt att veta att det finns fler som varit/är i samma situasjon (:!

Hade också frivillig placering (kallade man det iaf). Men när jag ville flytta hem så ändrades det till tvångsvård. Jag var också hemmasittare pga mobbing så reta inte upp socialen för mycket. De har makten i sina händer och de gör ditt liv till ett ännu mer helvete om de vill.

Okej, Vad borde jag göra?