Orkar nog inte leva så länge till.

Godkväll,

Jag lever inte för jag är död i min själ känns det som. Jag tänker alltid vad alla andra tänker om mig i allt jag gör och det är inga trevliga tankar. Alla hatar mig, äcklas av mig, tycker jag är helt störd och falsk... Ja allt negativt du kan tänka dig och de värsta sjuka etiketter man kan få det tänker de om mig... i mitt huvud. Allt från vänner till folk jag aldrig pratat med som bara ser mig på stan eller vad som helst.

Kompisarna säger att de inte tänker så när jag frågar men jag tvingar nästan fram avskyn hos dem för det är som att jag vill att de ska hata mig. De kompisar som klarar av mig är för mig väldigt storsinta och starka personer och jag älskar dom för det. Har dock inte mycket vänner.

Jag stöter bort alla...

Ibland eller jag in i hatet och mörkret och dömmer alla jag ser och hatar alla. Tror det är avundsjuka. Jag var inte avundsjuk på det sättet förr och såg allt positivt men har haft ett umgänge pga droger där man inte är så snälla mot varandra. Jag tror att folk varit avundsjuka på mig förr faktiskt för att jag alltid var positiv och stark och jag tror de knäckte mig. Jag är inte säker på detta för jag letar efter orsaker hela tiden och ofta vill jag skylla på att ändra har fått mig att må såhär tyvärr. Men man har ju en fri vilja att umgås med de man umgås med så jag hade ju kunnat avstå tänker jag.

Mycket har hänt som kan vara en orsak. Blev påkommen med sexfantasier som inte var hetero, alltså shemales och alla visste men så inget och jag var låst i ett skamgrepp, fick en chock när de kom på mig. Tror några utnyttjade detta och jag var fast i ett skamgrepp... tappade allt. Hamnade på botten.

Nu har jag ordnade materiella förhållanden och en god ekonomi men jag mår riktigt dåligt nästan jämt. Får ångest så fort jag öppnar käften. Får ångest av att prata med folk, får ångest efteråt. Säger märkliga saker, stöter bort folk och får dem att tro att jag är helt dum i huvudet. Känner mig falsk mot mina vänner och det kanske stämmer men jag vill dom inte illa. Skulle offra mitt liv för vissa om det krävdes men det vet dom nog inte.

Jag har perversa sexfantasier såsom cuck, äldre damer och shemales och har testat alla. Cuckgrejjen tror jag bryter ner mig totalt men de andra två är väll inte så farligt kanske. Kan fastna i porr och runkar hur mycket som helst i perioder. Sexfantasierna kidnappar min hjärna ibland och jag hatar det.

Bör tilläggas att jag har "vanlig" sex ibland och jag gillar det och tjejerna också märker jag då de säger saker som att jag är den bästa älskare de haft och så vidare och det kan ju ge en hybris vilket också ger mig ångest. Hybris alltså... Att tro man är nått, det gillar jag inte för det är ovesäntligt.

Har även perioder om än väldigt korta, då jag mår ganska bra och känner mig lite omtyckt.

Jag hatar nog mig själv tror jag. Om nån skulle konfrontera mig med shemalesgrejjen idag så skulle jag stå för det men det är ingen som gör men det är okej. Har inte varit mig själv under långa perioder och stängt av mig själv och nu sker det på automatik att jag förändras och stängs och jag kan inte styra över det.

Finns så mycket att skriva men nu avrundar jag. Jag ska nog ta vapenlicens och sen skjuta mig i huvudet tror jag för jag är för det för att ta livet av mig på något annat sätt. Har aldrig tänkt i dessa banor på allvar innan, kanske nån gång när man mådde dåligt i missbruket men inte som nu för jag orkar inte mer och ingen kommer egentligen sakna mig för jag är svår att tycka om.

Vad vill jag säga med detta? Vet inte, men ville ändå skriva det.

PS. Har pratat med kuratorer, psykologer men det suger tycker jag tyvärr.