Forum Provrörsbefr. / IVF - Svårt att få barn
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Ni som gjort IVF, skulle behöva ett råd.

    Mån 10 jun 21:40 Läst 0 gånger Totalt 4 svar
    Mån 10 jun 21:40

    Hej,
    Till hösten kommer vi påbörja IVF för att få en liten. Nu är det så att jag har ingen erfarenhet av IVF och känner ingen heller. Jag är medryttare på en häst 3ggr/vecka och nu börjar jag fundera över hur jag ska göra med det. Jag ser framför mig att det kommer bli en massa farande på läkarbesök som kommer stressa mig eftersom jag redan pendlar vilket troligtvis kommer leda till att jag kommer att få lägga om arbetstider, kanske jobba senare ibland osv. Plus att jag kanske inte kommer må bra varken fysiskt eller psykiskt men det är ju ingenting jag vet i dagsläget. Jag vill dock inte sätta ägaren i klistret genom att komma samma månad och säga att jag inte kan ta hästarna vissa dagar, skulle jag säga till nu så finns det ju möjlighet för henne att hitta en annan medryttare. 
    Hur hade ni som har erfarenhet gjort så här i efterhand om ni hade varit i min sits? förstorar jag upp det? 

  • Mån 10 jun 21:50 #1

    En massa läkarbesök brukar det inte bli. Ett för att gå igenom behandlingen, sen efter man börjat 1-2 VUL för att kolla äggblåsetillväxten, sen äggplocket och sen insättningen. VUL går fort, efter ÄP bör du inte ens jobba så rida går ju helt bort, efter ET är det tveksamt om du bör rida ö.h.t. Just det får du fråga läkaren om.

  • Mån 10 jun 22:09 #2
    Pimpinellan skrev 2019-06-10 21:50:46 följande:

    En massa läkarbesök brukar det inte bli. Ett för att gå igenom behandlingen, sen efter man börjat 1-2 VUL för att kolla äggblåsetillväxten, sen äggplocket och sen insättningen. VUL går fort, efter ÄP bör du inte ens jobba så rida går ju helt bort, efter ET är det tveksamt om du bör rida ö.h.t. Just det får du fråga läkaren om.


    Okej, tack för svar. Jag försöker läsa på lite och det verkar råda delade meningar, vissa tycks säga att de kan leva som vanligt med jobb och allt. Sådant får jag väl veta så småningom när vi är igång men jag ville ändå höra efter lite eftersom jag som sagt behöver bestämma mig hur jag ska göra för att inte sätta ägaren i klistret.
  • Mån 10 jun 22:13 #3

    Såklart individuellt hur en reagerar på IVF. Men jag var väldigt trött då jag gick på det långa prokollet som även innebär nedreglering av hormoner. Och sen den sista veckan innan äggplock så fixade jag inte mer aktiv träning(och avråddes), kändes i magen och jag var rädd för att ägg skulle lossa i förväg.

  • Mån 10 jun 22:37 #4
    kanela84 skrev 2019-06-10 21:40:38 följande:

    Hej,

    Till hösten kommer vi påbörja IVF för att få en liten. Nu är det så att jag har ingen erfarenhet av IVF och känner ingen heller. Jag är medryttare på en häst 3ggr/vecka och nu börjar jag fundera över hur jag ska göra med det. Jag ser framför mig att det kommer bli en massa farande på läkarbesök som kommer stressa mig eftersom jag redan pendlar vilket troligtvis kommer leda till att jag kommer att få lägga om arbetstider, kanske jobba senare ibland osv. Plus att jag kanske inte kommer må bra varken fysiskt eller psykiskt men det är ju ingenting jag vet i dagsläget. Jag vill dock inte sätta ägaren i klistret genom att komma samma månad och säga att jag inte kan ta hästarna vissa dagar, skulle jag säga till nu så finns det ju möjlighet för henne att hitta en annan medryttare. 

    Hur hade ni som har erfarenhet gjort så här i efterhand om ni hade varit i min sits? förstorar jag upp det? 


    Det är som många skriver inte många läkarbesök, men det går ju inte planera exakt vilka dagar de sker.

    Själv mådde jag pyton rent fysiskt. Reagerade väldigt på hormonerna med illamående, trötthet och hade ont i äggstockarna. Vårt andra försök blev jag överstimulerad och kunde knappt resa mig på en vecka efter insättning. Sen när vi äntligen lyckades så mådde jag väldigt dåligt pga graviditeten. Både illamående och extremt tidig foglossning. Sånt man omöjligt kan veta innan. Samtidigt vet jag personer som inte känt av något alls. Det psykiska känner nog de flesta av, men där kan ju en sån sysselsättning vara till hjälp.

    Rekommendationen jag fick och läste mig till var att man skulle försöka leva normalt, men att undvika exempelvis mycket hopp och kraftigare ansträngning eftersom det finns en risk att äggstockarna vrider sig och i värsta fall kan man bli av med dem. Av det skälet hade jag personligen avstått.

    Lycka till nu!
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll