• Anonym (L)
    Wed 12 Jun 2019 17:48
    390 visningar
    25 svar
    25
    390

    Hur hanterar ni personer som uppenbart ljuger för sig själv?

    Anonym (fega människor) skrev 2019-06-12 12:15:30 följande:

    Hamnar ofta i situationer där människor i min omgivning förnekar saker eller allmänt har väldigt dålig självinsikt. Har också en uppväxt med alkoholister i min närhet. Dessa ljuger ju som bekant för de flesta, men självförnekelse kan ju drabba en lite varstans. Som i jobbsituationer, vänskapsrelationer, familjen ,partners osv.

    Jag kan förstå på många sätt varför folk ljuger och förnekar sanningen, för livet är jävligt tufft att leva, men jag har så svårt att handskas med det när människor ljuger framför ögonen på mig och försöker undvika det själv. De allra flesta verkar lägga huvudet i sanden och låta lögnerna fortgå, för att slippa obehag men jag finner detta outhärdligt och konfronterar ofta personen, så klart med allvarliga konsekvenser som följd. V

    et inte hur många vänskaper som gått förlorade för att jag inte orkar spela med i deras självförnekelser.

    Hur handskas ni med livslögner och hur är ni själv?


    En del människor vill verkligen dels ställa frågor som jag inte är beredd att svara på - jag berättar inte vad som helst för vem som helst. Och dels vara rätt snabba med att berätta vad de tycker jag borde göra utan att ha blivit tillfrågade. 

    När jag får en sån där fråga som går över min gräns så brukar jag svara diplomatiskt och undvikande, det skulle ju du kunna uppfatta som att jag ljuger ts - men det är trevligare än att säga det jag egentligen tänker. Jag skulle nog tycka att ditt beteende är jobbigt, sk "sanningssägare" brukar inte alltid vara så kul att ha nära.

    Rena livslögner hos andra är jobbigt men kan inte säga att någon nära mig direkt har några. Visst, några kollegor jag inte direkt gillar men dom kan jag undvika tillräckligt bra.

    Hos mig...är ju ursvårt att känna till det hos sig själv. Kanske att jag känner mig berättigad till en massa saker som jag egentligen inte har täckning för...
  • Anonym (L)
    Wed 12 Jun 2019 21:14
    #19
    Anonym (yes) skrev 2019-06-12 18:18:43 följande:
    Fast delvist är det kulturellt, vi svenskar gillar inte rakt på och för ärligt trotts att vi ser oss som ärliga utan föredrar lite lagom ärligt. Vi säger inte "såhär är det" vi säger "det kanske är såhär". Vi säger inte vad vi tycker rakt på utan hintar lite neutralt så vi slipper stå för våra åsikter fullt ut.  I spanien har man ett ord för det beteendet, det kallas träffande nog "hacerse el sueco" vilket betyder "spela svensk".

    Givetvis gäller detta inte alla, folk är olika, men generellt är det ett kulturellt drag.
    Så är det väl, jag känner dock att jag verkligen gillar rätt sorts ärlighet i rätt sällskap, brukar få höra att jag är rak och jag uppskattar andra raka personer. Men det beror på, har inga problem med att stå för vad jag tycker men när någon steppar över de gränser man har, ens integritet, så tar det stopp. Så det är något annat, en del har inte det inbyggt att veta när man skall stoppa. Eller så vet man det men tycker att det är tillfredställande att ge sig in där man inte har att göra, någon sorts makthandling.
Svar på tråden Hur hanterar ni personer som uppenbart ljuger för sig själv?