Hjälp att dölja inkontinensskydd på arbetsplats.

Hm, vilken vuxenrehab tänker du på då? Det finns ju så otroligt många olika, och som internmedicinare så har jag sällan kontakter på den fronten. SSK på jobbet har säkert bättre koll på olika, men jag kommer inte på något uppenbart svepskäl till varför jag skulle behöva ställa frågor kring detta. 

Det där borde du ha fått hjälp med eller ha lite koll på själv som medicinare. För fekal inkontinens används Peristeen analpropp framgångsrikt. Klart det är jobbigt med KAD. Vanligt inkontinensskydd från ex vis Tena. Du bör ju ha kontakter. Annars är det vuxen up & go som gäller. Hur kul tror du det är som menstruerande kvinna i vita landstingsbrallor?!?

Hej,

För att göra en lång historia jättekort så har jag sedan ungefär två månader en skada på S1/L5 som gjort att jag drabbats av inkontinens, främst urin men om jag slarvar med kosten även avföring. 

I övrigt frisk, medicineras med Vesicare för att lugna blåsan, men det har inte hjälpt någonting. Man, 30 år gammal, 190 lång, 82kg. Hälsofantast, aldrig rökt, dricker alkohol max någon gång varannan månad vid högtider, aldrig tagit droger förutom smärtstillande som förskrivits.

Vill ogärna specificera hur jag gjorde illa mig, eftersom det kanske kan avslöjas vem jag är om man är den som orkar gräva tillräckligt och dra lite logiska slutsater. Anledningen till att jag öht skriver här är att jag skäms så otroligt mycket för besvären att jag bara vill sjunka genom golvet ibland. Att någon skulle få veta vem jag är då vet jag inte vad jag skulle göra. 

Kort sagt så det som hände var att jag gjorde illa mig i ryggen i april, opererades ganska fort efter det, och lider sedan skadoögonblicket av ovan beskriven inkontinens. 

Jag ska opereras ännu en gång, men det blir antagligen inte förrän efter sommaren är slut. Smärtan är i stort sett borta, klarar mig nu utan problem på naproxen lågdos två gånger om dagen.

Jag är själv läkare, och jobbar på medicinavdelning. Har dock bara vågat berätta för en mycket mycket god vän på löfte om att hon inte skulle förtälja om besvären för någon. Det var oundvikligt eftersom hon såg skyddet under byxorna och bussarongen en dag när jag inte tänkte mig för och satt ner utan läkarrocken. Har aldrig skämts så mycket i hela mitt liv, även om hon sa att det var ingenting farlig. Hon lovade högt och heligt att aldrig berätta för någon, och jag litar på henne när hon säger det. 

Det som jag känner, är dock att eftersom jag har så otroligt svårt att prata om det här med någon annan än min flickvän och min vårdcentral så skulle jag behöva tips från er som kanske är i liknande situationer. Män eller kvinnor spelar ingen roll, men jag klarar bara inte av att berätta för alla jag jobbar med att jag måste ha blöjor/skydd på mig. Det är en ganska prestigelös arbetsplats, men skitsnacket går ändå alltid runt. 

Min förhoppning är att efter nästa operation kommer det bli bättre, och då kanske jag kan klara mig några månader nu utan att någon märker någonting. 

Det jag behöver är tips från er med antingen samma besvär, eller erfarenhet i form av usk/ssk/dsk med bättre koll på vad det finns för utbud av skydd att få tag på. Via min VC har jag bara fått två olika, ett skydd för dagen (Abriflex pullon) samt ett för natten av samma tillverkare, Abena, som heter AbriForm. 

Jag är livrädd för att man ska kunna se att jag har skydd på mig när jag jobbar. Använder av hygienskäl aldrig rock i vanliga fall, men har börjat göra det nu (ej vid patientkontakt, innan någon skriker om det) för att känna mig mer bekväm i exempelvis kontoret eller matsalen. 

Jag tycker man kan se konturer genom de vita landstingsbyxorna, eller så har jag fel och det är bara inbillning, men eftersom jag inte riktigt vågar fråga min vän då jag tycker det är så otroligt pinsamt så har jag börjat ha tighta långkalsonger under och skyller på att jag fryser på avdelningarna. Tycker att det hjälper mot min rädsla för att det ska synas, men det är naturligtvis inte jätteroligt ändå. 

Vidare så mår jag psykiskt otroligt dåligt av det här, och har funderat på att försöka sjukskriva mig fram till operationen och be till gud att den fungerar. Men jag älskar mitt jobb och har en inre konflikt där jag räds för att gå till jobbet, men hatar att bara sitta hemma. 

Min fru är också orolig för mitt mående. Hon är väldigt förstående och gör allt vad hon kan för att hjälpa mig, och jag kan inte trycka tillräckligt på hur tacksam jag är för henne. Men jag märker själv att jag drar mig undan aktiviteter. Jag tackar exempelvis nej till att träffa folk när det är sol och fint väder ute, för vad ska jag göra där i långbyxor och en stor tröja jag kan knyta runt magen? Skulle bara kännas ännu mer utsatt. 

Tackar nej till att träffa familj, åka bort etcetera. Jag är djupt olycklig över det hela. Jag vet att andra har det värre än mig, och det gör att jag känner mig skyldig att må bra. Men jag kan inte hjälpa hur jag känner, och nu börjar jag verkligen må väldigt dåligt av allt det här. 

Finns det någon här som upplevt samma sak, eller som har ett bra tips på produkter och bra sätt att dölja det faktum att man behöver använda skydd på det här sättet. Hur kan man förbereda sig för en olycka "bakifrån" när man är ute och kanske inte har möjlighet att gå och ta en dusch hela tiden? 

Alla svar är uppskattade. Fråga gärna om det är någonting ni tycker jag glömt skriva ned. 

Tack

//Olycklig

Hej,

För att göra en lång historia jättekort så har jag sedan ungefär två månader en skada på S1/L5 som gjort att jag drabbats av inkontinens, främst urin men om jag slarvar med kosten även avföring. 

I övrigt frisk, medicineras med Vesicare för att lugna blåsan, men det har inte hjälpt någonting. Man, 30 år gammal, 190 lång, 82kg. Hälsofantast, aldrig rökt, dricker alkohol max någon gång varannan månad vid högtider, aldrig tagit droger förutom smärtstillande som förskrivits.

Vill ogärna specificera hur jag gjorde illa mig, eftersom det kanske kan avslöjas vem jag är om man är den som orkar gräva tillräckligt och dra lite logiska slutsater. Anledningen till att jag öht skriver här är att jag skäms så otroligt mycket för besvären att jag bara vill sjunka genom golvet ibland. Att någon skulle få veta vem jag är då vet jag inte vad jag skulle göra. 

Kort sagt så det som hände var att jag gjorde illa mig i ryggen i april, opererades ganska fort efter det, och lider sedan skadoögonblicket av ovan beskriven inkontinens. 

Jag ska opereras ännu en gång, men det blir antagligen inte förrän efter sommaren är slut. Smärtan är i stort sett borta, klarar mig nu utan problem på naproxen lågdos två gånger om dagen.

Jag är själv läkare, och jobbar på medicinavdelning. Har dock bara vågat berätta för en mycket mycket god vän på löfte om att hon inte skulle förtälja om besvären för någon. Det var oundvikligt eftersom hon såg skyddet under byxorna och bussarongen en dag när jag inte tänkte mig för och satt ner utan läkarrocken. Har aldrig skämts så mycket i hela mitt liv, även om hon sa att det var ingenting farlig. Hon lovade högt och heligt att aldrig berätta för någon, och jag litar på henne när hon säger det. 

Det som jag känner, är dock att eftersom jag har så otroligt svårt att prata om det här med någon annan än min flickvän och min vårdcentral så skulle jag behöva tips från er som kanske är i liknande situationer. Män eller kvinnor spelar ingen roll, men jag klarar bara inte av att berätta för alla jag jobbar med att jag måste ha blöjor/skydd på mig. Det är en ganska prestigelös arbetsplats, men skitsnacket går ändå alltid runt. 

Min förhoppning är att efter nästa operation kommer det bli bättre, och då kanske jag kan klara mig några månader nu utan att någon märker någonting. 

Det jag behöver är tips från er med antingen samma besvär, eller erfarenhet i form av usk/ssk/dsk med bättre koll på vad det finns för utbud av skydd att få tag på. Via min VC har jag bara fått två olika, ett skydd för dagen (Abriflex pullon) samt ett för natten av samma tillverkare, Abena, som heter AbriForm. 

Jag är livrädd för att man ska kunna se att jag har skydd på mig när jag jobbar. Använder av hygienskäl aldrig rock i vanliga fall, men har börjat göra det nu (ej vid patientkontakt, innan någon skriker om det) för att känna mig mer bekväm i exempelvis kontoret eller matsalen. 

Jag tycker man kan se konturer genom de vita landstingsbyxorna, eller så har jag fel och det är bara inbillning, men eftersom jag inte riktigt vågar fråga min vän då jag tycker det är så otroligt pinsamt så har jag börjat ha tighta långkalsonger under och skyller på att jag fryser på avdelningarna. Tycker att det hjälper mot min rädsla för att det ska synas, men det är naturligtvis inte jätteroligt ändå. 

Vidare så mår jag psykiskt otroligt dåligt av det här, och har funderat på att försöka sjukskriva mig fram till operationen och be till gud att den fungerar. Men jag älskar mitt jobb och har en inre konflikt där jag räds för att gå till jobbet, men hatar att bara sitta hemma. 

Min fru är också orolig för mitt mående. Hon är väldigt förstående och gör allt vad hon kan för att hjälpa mig, och jag kan inte trycka tillräckligt på hur tacksam jag är för henne. Men jag märker själv att jag drar mig undan aktiviteter. Jag tackar exempelvis nej till att träffa folk när det är sol och fint väder ute, för vad ska jag göra där i långbyxor och en stor tröja jag kan knyta runt magen? Skulle bara kännas ännu mer utsatt. 

Tackar nej till att träffa familj, åka bort etcetera. Jag är djupt olycklig över det hela. Jag vet att andra har det värre än mig, och det gör att jag känner mig skyldig att må bra. Men jag kan inte hjälpa hur jag känner, och nu börjar jag verkligen må väldigt dåligt av allt det här. 

Finns det någon här som upplevt samma sak, eller som har ett bra tips på produkter och bra sätt att dölja det faktum att man behöver använda skydd på det här sättet. Hur kan man förbereda sig för en olycka "bakifrån" när man är ute och kanske inte har möjlighet att gå och ta en dusch hela tiden? 

Alla svar är uppskattade. Fråga gärna om det är någonting ni tycker jag glömt skriva ned. 

Tack

//Olycklig

Tack för ditt svar. Jag har provat iläggsblöjor, två olika varianter beskrivet ovan, med såna fixeringsbyxor i bomull som jag fick som varuprov. Problemet jag har med typ "linjer" eller konturer på rumpan är att jag är ganska lång, och regionens bussaronger är liksom inte långa nog för att kompensera när man böjer sig framåt. Det är skitjobbigt att hela tiden känna att någon ska se bakifrån när man ex palperar en patient. 

Funderar på om det finns några smarta sätt att dölja skydd av den typ jag behöver, som inte kräver långkalsonger då det blir så jävla varmt nu när vädret börjar ta sig. 

Tack för ditt svar annars!

Men använd inte busarong då! Det är för kvinnor och i din ts skriver du att du är man.