Hej!
Har plussat på stickan och är både omtumlad, glad och orolig. Mest orolig är jag då jag redan väger alldeles för mycket, 97 kg till mina 167 cm. Är rädd för att vikten kommer "ställa till besvär" för mig. Rädsla för missfall är gigantiskt.
Undrar om det finns någon fler här som lider av fetma och är gravid just nu eller som varit gravid och som kan berätta hur det var för er. =)
Jag blev tvungen att gå till en dietist i och med att mitt BMI var nästan vid 30, fetmagränsen. Jaha, tänkte jag, tack för det! Där fick jag tips att lägga en deciliter havregryn i min morgonsmothie för att göra den mer mättande. Ja, det var typ det enda vettiga jag fick med mig. Och så, Försök undvika sötsaker och motionera. Hallå, som om man inte vet detta.
Jag förväntade mig en bra kostplan, verktyg för att hantera illamående och viktuppgång, för det var det svåra. Att försöka döva det ständiga illamåendet ledde till att jag åt var som helst.
Jag får inte gå upp mer än 6-8kg. Har redan ökat 3 kg nu i vecka 11. Så jag fattar verkligen inte hur detta ska gå?!
Min Bm sa till mig att gå till dietist också, men såg inte meningen med att försöka få en tid till en dietist som jag skulle då träffa en gång, som jag också skulle behöva betala för? Sket i det och sa till BM att jag inte tänkte gå till någon dietist.
ett tips är att du har mer grönsaker på tallriken, frukt när du känner att du måste äta något mellan målen. På detta sättet lyckades jag hålla vikten mellan 114kg - 120kg, år ju dock rostat vitt bröd när mitt illamående var som värst. Man ska ju inte äta mer än vanligt förrens de sista 4 månaderna, Jag är nu i vecka 37+4 och skiter totalt i vad jag äter, är hungrig hela tiden och äter massa kall glass för att kyla ner mig. Har ju fortfarande 2 kg jag "får" gå upp.
Sen är det ju individuellt hur mycket man går upp, min mamma gick upp ca 30kg med varenda unge. BM förklarade att det beror på hur mycket hormoner man har i kroppen?
Min BM sa inte så mycket angående min vikt som jag hade trott. Hon nämnde heller inget om någon dietist så nu gogglar jag så gott jag kan och försöker göra bra val :) Dock känns det lite stressande att veta att man inte bör gå upp mer än 6-8 kg när de flesta man läser om gått upp mellan 10-20 kg. Men det är ju som sagt bara att försöka gör sitt bästa :).
Dock hade jag lite förhöjda sköldkörtelvärden så blev insatt på Levaxin i torsdags. Känns oroande! Är det någon fler som blivit det?
Jag vägde 90kg till mina 161cm när jag blev gravid i oktober, tre år sedan vägde jag 145kg så var livrädd för att gå upp dit igen under graviditeten. Nu är jag i v.38+5 och kunde inte bry mig mindre om kilona, enda anledningen att jag ens vet att jag väger 112kg just nu är pga vägningen hos BM.
Men BM har då aldrig sagt något vidare dåligt pga min vikt, mer informerat om allt runtomkring det, och jag personligen blev lite nästan glad att mitt bmi var högre än det normala då vi fick ett extra ultraljud i v32 pga det.
Förutom trött rygg så har jag inte haft nästan några alls besvär eller svårigheter! Försök att inte oroa dig så mycket även om det är oerhört svårt, varit där själv och veckorna innan RUL var min hjärna på högvarv! :)
Jag vägde 88 kg till mina 160 cm när jag blev gravid. Gick upp 8 kg under graviditeten (och sen ner 14 kg någon vecka efter förlossningen när allt vatten försvunnit, jag hade rejält svullna ben och fötter!). Jag fick göra glukosbelastning (som gick bra) och mot slutet fick jag lite högt blodtryck, men inte så högt att det behövde behandlas.
Dottern föddes i vecka 37+0, och det kan ju berott på min vikt att hon kom tidigt. Jag blev akutsnittad (eftersom hon låg i säte och vattnet gick innan vändningsförsöket) och då fick jag ta sprutor någon vecka efter snittet för att motverka blodpropp eftersom jag inte kunde röra mig så mycket.
Men annars gick det bra. Kan ju bara tillägga att trots att jag vägde 6 kg mindre efter graviditeten än innan så var jag inte ens i närheten att kunna knäppa jeansen eftersom magen hade flyttat sig neråt 
Förstår din rädsla! Men som nån annan skrivit. För varje individ är risken för missfall inte speciellt mycket större pga övervikt, däremot när man kollar på befolkningen i grupp kan man se lite skillnader. Viktigt att komma ihåg när man läser om olika riskfaktorer för missfall.
Stort lycka till :)
när jag blev gravid med min dotter vägdes jag in på 80kg till mina 162cm, gick upp totalt 13kg under graviditeten. Tänkte inte det minsta på vad jag åt och kunde knappt röra mig pga olika saker (dock inget med graviditeten att göra!) födde en frisk liten tjej på beräknat datum, tyvärr i akutsnitt men det hade ingenting att göra med min övervikt :)
Denna gången vägdes jag in på 88kg. (Är i vecka 6 nu) Ska denna gången verkligen försöka tänka på vad jag äter och motionera så mycket jag kan, mest för att underlätta för kroppen och göra mig själv en tjänst! Känns svårt att inte ?få? gå upp mer än 6-8kg men försöka kan man ju..
Nu är jag i vecka 16, och benen har svullnat upp och när jag hukar mig, trycker det i vaderna, på kvällarna värker benen. Redan.. Har inte klarat av stödstrumpor nu i värmen, Men i höst på kontoret åker dom på.
Det känns därför som att det inte är bara viktuppgång utan en hel del vätska jag går omkring och bör på. För tyngre känns det ju. Jag har packat ner min våg, för vi har storrenovering på gång. Tänkte igår leta fram den för att checka av, men nej. Varför öka på ångesten?
Jag gör så gott jag kan. Jag tar inga kvällsdubbelmackor, äter inte banan och fil på natten när jag har svårt att sova, och så rör jag mig bara lite mer.
Tycker bara det är svårt inför hösten att klä mig fint på kontoret, och inte komma i HMs supertighta mammajeans, alla fastnar i vaderna på mig. Och chinos är det ont om.
Hallå.. det finns många mammor som inte är sådär små och nätta.
Grattis till er som plussat :D
Jag är i vecka 5+5 med första barnet och väger ca 92 kg. Är lite nervös inför första besöket (har inget bokat än då de har semesterstängt), att jag ska få ett tråkigt bemötande och så, jag vet ju om att jag har många extrakilon... Sen är jag även lite orolig för att rent fysiskt ha svårt att orka mig genom en förlossning, försöker att röra på mig men vet att jag egentligen skulle behöva träna mer styrka. Någon som har några bra tips på enklare övningar som kan vara bra att koncentrera sig på inför vad som komma skall? :)
Jag vägde exakt som ts, 97kg till mina 166cm vid inskrivning vecka 28 nu.
Vid min förra graviditet vägde jag något mindre, 96,nånting och när jag vägdes in på förlossningen så vägde jag 99kg. Så alla går inte upp 10-15 kg ts. Jag gick upp ca 1kg från inskrivning till vecka 25. Och den sista viktökningen kom den sista månaden innan förlossning.
Jag har gjort glukosbelastning vid båda mina graviditeter och legat strax över gränsvärdet så hade och har graviditetsdiabetes. Min pappa är diabetiker och flera på hans sida släkten, så om min diabetes beror på vikten eller ärftligheten låter jag vara osagt. Under första graviditeten så låg blodsockret bra under hela graviditeten (fick hem mätare för att kunna kolla hemma mellan barnmorskebesöken) så förhoppningsvis blir det lika den här gången. Min gravidkropp klarar uppenbarligen inte chockmängden socker som den utsätts för vid glukosbelastningen.
Denna graviditet har jag också fått äta Levaxin som ger bra resultat. Hoppas att jag kan sluta med det efter graviditeten.
Har förövrigt bara fått positivt bemötande från barnmorskor. Aldrig känt att någon kommit med onödiga pekpinnar eller liknande.
Lycka till och grattis till graviditeten!
Jag är också överviktig. 95 kg till mina 176 cm, är i v.11 nu :)
Min bm sa att jag ska försöka att inte gå upp så mycket i vikt men behövde inte gå till någon dietist.
Jag försöker tänka på vad jag äter och röra på mig lite varje dag.
Innan inskrivningen hade jag väldigt mycket ångest inför vikten men talade om det för min bm och efteråt kändes det mycket bättre.
Jag är i v. 9 och väger nu 103 kg till mina 170 cm. Vägde 106 kg innan jag blev gravid men pga illamående och att jag försöker äta mig mätt på mer grönsaker och mindre choklad (hehe) och har ökat vardagsmotionen så har jag minskat lite.
Har inte haft inskrivningssamtal än men hoppas på bra bemötande...
Nu har jag varit på inskrivningssamtal och allt gick bra. Vikten togs upp i förbigående (de måste ju skriva in den i journalen), hon konstaterade övervikten och att man "inte ska äta för två" och hon frågade om jag ville träffa dietist men jag sa nej, och jag hörde på henne att hon mest erbjöd det för att de "ska". Sen pratade vi inte mer om det. Blodtryck och blodsockervärde var bra!
När jag var gravid med min son så vägdes jag in på 116kg till mina 171cm. Min första bm gick moootvilligt med på att inte fokusera för mkt på vikten då jag insisterade på att jag inte ville det. Hon bokade ändå in mig på två glukosbelastningar och extra tillväxt-ul (i vecka 28 typ) direkt vid inskrivning. Efter 2 mån hade jag gått upp till 118kg och fick skäll eftersom hon hade sagt från början att jag inte fick gå upp något alls. Pga semestertider fick jag nästa gång träffa en annan bm. Då hade jag gått ner 3 kg ocg låg alltså 1 kg lägre än på inskrivningen. Bytte permanent till den bm jag hade då efter att vi pratat länge om det här med vikt och jag berättat hur dåligt jag mådde av min ordinarie bms inställning. Hon blev irriterad på att det var bokat både glukos och tillväxt-ul redan från inskrivning eftersom det inte fanns någonting som tydde på att jag varken hade för stor bebis eller hade ens haft lite högt blodsocker. Sen höll jag den vikten tills det var ca 7 veckor kvar, då stack mitt blodtryck och jag svällde upp som en ballong med vätska. Blev igångsatt på bf+1 pga risk för havandeskapsförgiftning (det blev sen akutsnitt, men det är en annan historia) och vägde då 125kg, hade alltså lagt på mig väldigt mkt vätska på kort tid.
2 veckor efter bebis vägde jag mig och låg då på 114kg. Fick ta fragminsprutor i 6 veckor efter för att minska risken för proppar, men det var delvis pga att min mamma haft propp så vi har det i släkten.
Hur mår ni? :)
Vi gick precis in i vecka 16 o längtar mest efter ultraljudet just nu.
Jag tycker knappt det syns på magen än, hur är det för er som också är lite större? Jag har mått förhållandevis bra under hela tiden så det gör mig fasiken orolig o jag undrar om jag ens är gravid... (efter tre grav.test så lugnar bm bara med att jag kan lita på det).
Jag mår också oförskämt bra nu, efter att illamåendet lagt sig. Tror inte man ska vara orolig utan njuta så länge det varar!
Har bara problem med blåsan, måste springa på toa hela tiden dygnet runt...
Jag tyckte inte heller det syntes på mig men byxorna sitter tajtare och syrran jag inte träffat på länge sa att det syntes, likaså en gammal kollega. Magen har nog annan form!
Hur går det för er andra? Jag är i vecka 23 nu och känner sparkar varje kväll. Har gått upp nåt kilo i vikt men kan också bero på att jag slutat cykla till jobbet nu när vintern kommit...
Magen syns och känns! Men kan dölja den under pösiga kläder ännu om jag vill.