Hur hanterar man ett barn som tex säger att hen inte vill leka med vissa på grund av deras hudfärg? Det är åsikter som kommer från förskolan. Vi pratar självklart och försöker få hen att sluta med de dumma kommentarerna, men det hjälper inte, osäkra hur mycket av innebörden som går fram.
Det kan mkt väl komma från förskolan. Arbetar på en förskola i landsbygd. 18 mån vikariat. Ibland när ordinarie är sjuk och vi ringer efter vikarie kommer en person med utländsk härkomst. Barnen är mkt selektiva och vägrar ta kontakt med vikarien. Ofta kan de säga att de inte vill pga att vikarien är svart, inte pratar deras språk osv. Det bottnar oftast i rädsla pga att barnen är rädda för det de inte känner till. Ibland kan jag få höra att mamma och pappa sagt att de inte får prata med en svart människa eller någon som inte talar samma språk. På min fsk talar vi mkt om världen utanför. Men det kan ändå kännas främmande och skrämmande för barn som saknar den erfarenheten. Naturligtvis tar treåringen efter vad femåringen uttrycker inför det främmande. Ta kontakt med förskolan igen och be dem utvidga ämnet samt arbeta aktivt själva som föräldrar. Förskolan är inte barnets universum och hela världen.
Det kan mkt väl komma från förskolan. Arbetar på en förskola i landsbygd. 18 mån vikariat. Ibland när ordinarie är sjuk och vi ringer efter vikarie kommer en person med utländsk härkomst. Barnen är mkt selektiva och vägrar ta kontakt med vikarien. Ofta kan de säga att de inte vill pga att vikarien är svart, inte pratar deras språk osv. Det bottnar oftast i rädsla pga att barnen är rädda för det de inte känner till. Ibland kan jag få höra att mamma och pappa sagt att de inte får prata med en svart människa eller någon som inte talar samma språk. På min fsk talar vi mkt om världen utanför. Men det kan ändå kännas främmande och skrämmande för barn som saknar den erfarenheten. Naturligtvis tar treåringen efter vad femåringen uttrycker inför det främmande. Ta kontakt med förskolan igen och be dem utvidga ämnet samt arbeta aktivt själva som föräldrar. Förskolan är inte barnets universum och hela världen.
Lever ni isolerat på en etniskt homogen landsbygd? Har ni inga vänner med annan hudfärg eller annat språk?
Om barnen och vikarien inte talar samma språk anser jag att det är vikarien det är fel på, för barnen talar väl ändå svenska och det ska alla fsk-personal göra.
Hudfärg skiter jag i, men behärskar man inte svenska väl så är det fel yrke och jag vet att man på sina håll anställer sådan personal.
Lever ni isolerat på en etniskt homogen landsbygd? Har ni inga vänner med annan hudfärg eller annat språk?
Lever ni isolerat på en etniskt homogen landsbygd? Har ni inga vänner med annan hudfärg eller annat språk?
Min son sa plötsligen när han var fyra år, att han inte gillade folk med bruna ansikten, dom skulle man slänga långt ut i rymden. Vi bor utomlands och han gick i skolan när han var fyra, plus på fritids. Hans pappa hade ett samtal med honom om var urmänniskan kommer ifrån (Afrika) och hur man tror att människor ser ut i framtiden (vid något stadie, alla har mörkare hudfärg och bruna ögon). Plus att sonens pappa är lite brunare i ansiktet än medelsvensson! Jag pratade med sonen om att våra snälla grannar på gatan som vi varit på fest hos, och som han gillade, dom är ju faktiskt bruna i ansiktet. Och, hade sonen lagt märke till att flera av hans bästa kompisar faktiskt var bruna i ansiktet? Tvillingkillarna från Indien, tjejen från Tanzania osv. Men nej, han hade inte riktigt fattat att dom också hade bruna ansikten. Han såg bara kompisarna, inte deras färger. Men han hade lärt sig att vissa personer ska man ogilla, även om han inte riktigt förstod vilka de var och hur det gick till att ogilla dom. Det var tydligt att detta kom från fritids, antagligen från samme kompis som lärt honom att vissa färger är enbart för tjejer och vissa enbart för killar. Plus kvinnor gråter mycket och kör inte bil (sonens pappa kör inte bil men det gör jag, haha!). Sonen blev upprörd när jag vidhöll att min favoritfärg är blå, för det är ju en killfärg. Åsikter i den åldern kan alltså tydligen komma från kompisar på fritids/dagis, eller någon som jobbar där (jag tror även att en man som jobbade där kom med underliga kommentarer). Kort därefter bytte jag fritids, pga detta och annat. Sonen glömde bort dessa åsikter efter samtalen jag och hans pappa hade med honom. TS, går det inte att säga att smarta/tuffa barn kollar först hur insidan är, dvs om barnet är trevligt, sen bestämmer man sig för om man leker eller inte. Man kan ju inte rata alla som är brunhåriga eller blåögda eller har grön T-shirt heller.
Vi är många som lever så. Har inga vänner som inte är etniskt svenskfödda. Träffade den första utländska när jag var 15 år och då var det ett adopterat barn från Chile dom bott i Sverige sedan han var 8 månader. Så är livet som bonnabarn. Tragiskt.
Det är väl något barndom är lite "tongivande" i barngruppen som sagt att "vi gillar inte sådana"och pga sin ställning får övriga barn med sig. Upplevt samma med min pojke förutom att här var det tjejer som var sämre, som man inte kan leka med, för så säger xx. Då dessa 5-6 pojkar accepterade det som sanningen för att få vara med honom i gruppen. Kläm ur ditt barn vem som sagt det, och fråga varför ditt barn lyssnar på denne. Sedan informerar du förskolan hur det ligger till.
Du ska klappa honom på huvudet och ge han en femöring