Anonym (Vanja) skrev 2019-06-13 10:30:27 följande:
Jag ser ju att han kontrollerar mig på ett sätt som inte är lätt för någon att se eller känna av.
Han kontrollerar mig ekonomiskt och intalar mig att jag inte skulle klara mig på min patetiska lön...knappt värd att kalla lön eller ens bidrag...
Han tjatar till sig sex o om jag verkligen står emot så vrider han till det så jag får dåligt samvete eller "övertalar" mig...det är lättare att ge med mig än o slippa pp 5 min än o kämpa emot i över 1h o sedan må dåligt o känna mig taskig...skuldkänslor...
Vi har kommit till det läget där jag avbryter vad jag än gör för o åka hem till honom när han kommer hem.
Jag har inte sett det förrän jag börjat ge upp...
Det är just så som den typen av människor jobbar, de utnyttjar ens känslor och dåliga samvete för att få sin vilja igenom. Jag tycker att det är helt förståeligt att du känner som du gör och att du agerar som du gör, det är inte lätt att komma ur en sådan relation utan hjälp! Och helt normalt att inte ha sett beteendet förut, jag känner igen det från andra som varit i din sits, jag jobbade volontär på en tjejjour för några år sedan.
Jag är helt övertygad om att du kommer klara dig utan honom, även ekonomiskt. Att han säger att du inte kommer göra det är ännu ett sätt att försöka utöva kontroll. Kanske kan du bo hos någon i ett första steg, och börja kika på lägenheter som kan funka. Sätt undan lite pengar när du kan, på ett konto eller på någon plats han inte har tillgång till. Kvinnojourer kan många gånger också erbjuda skyddat boende. Jag känner ett flertal personer som lever på socialbidrag, a-kassa, låga löner och klarar sig ändå.