• Anonym Elllii­in
    Thu 13 Jun 2019 22:00
    962 visningar
    41 svar
    41
    962

    Behöver råd genast..

    Hejsan, är gravid vecka 30+3 idag. Har upplevt öm buk i 2-3 dagar. Som strålar bak mot ryggen. Gör extremt ont i magen när jag försöker göra nummer 2 och känner mig konstant kissnödig kissar 2 droppar och är kissnödig direkt igen efteråt.. extrem mäng gula tjocka och tunna flytningar. sticker i benen och känner mig lite svag på nåt sätt. Borde jag vara orolig? Borde jag ringa och rådfråga och kanske åka in? Eller är jag bara en över orolig förstföderska som borde ta det lugnt? Haha.. tacksam för svar..

  • Svar på tråden Behöver råd genast..
  • Sat 15 Jun 2019 10:57
    #21
    Anonym Ellliiin skrev 2019-06-13 22:12:25 följande:

    Tack för era råd.. känner mig bara så töntig. Var nämligen på förlossningen tisdag kväll pga minskade fosterrörelser nämnde då även detta för läkarna, men dom tog inte ens ett blodtryck.. dom gjorde egentligen ingenting förutom att konstatera att jag har moderkakan i framvägg och att min dotter troligen spenderade dagen med att sparka på den så jag inte kände nåt sen fick jag åka hem....


    Läste dina senare inlägg. Så bra att du tog dig själv på allvar och ringde igen och åkte in! Jag är ungefär lika långt gången som du och den här tråden är en viktig påminnelse om att lyssna på kroppen och inte nöja sig med att någon säger att det säkert inte är någon fara.

    Håller tummarna för att din bebis stannar i magen så länge som möjligt!
  • Sat 15 Jun 2019 17:10
    #22

    En övervägande majoritet av barnen som föds runt din veckor klarar sig helt utan men. De som får men är oftast barn som i sig själva har andra sjukdomar och då hade det kvittat vilken vecka dom föddes i. Det kommer gå bra, uppdatera oss sen så håller vi tummen under tiden. {#emotions_dlg.flower}

  • Sat 15 Jun 2019 19:53
    #23
    Anonym Ellliiin skrev 2019-06-15 00:04:59 följande:

    Tack för omtanken! Inväntar min man vilken sekund som helst nu, känns så skönt..


    Skönt att mannen kommit. Alltid skönt att vara tillsammans.

    Hur har de gått? Kommit någon bebis? Tänkt på dig.
  • Anonym Elllii­in Trådstartaren
    Sat 15 Jun 2019 20:40
    #24

    Gör ett gemensamt svar tänkte jag!

    Droppet sitter kvar. Spruta 2 i ryggen (kortisonet) är intaget nu på kvällen. Sovit 1,5 timme inatt.... hehe. Smärtan är extrem. Har svåra sammandragningar trots droppet. Kom en kaos våg av förlossningar här runt lunch tiden. Jag glömdes bort och mitt dropp tog helt slut. Fick värkar utan dess lika. Strålade ner i låren och ljumskarna bak i rumpan och jag svettades som en blöt gris.. när sköterskorna tillslut såg mitt larm och fyllde på droppet gick det värsta över efter någon timme.. molvärken sitter dock konstant i bakgrunden..

    Varit en läkare som gjort vaginalt ultraljud, undersökning och vanligt ultraljud. Jag har öppnat mig ca 3 cm, min bebis ligger med toppen av huvudet en lillfingers längd ner från troskanten och trycker på konstant samt är helt fixerad. Fått besök av en trevlig kvinna från neo som gav broschyrer och gick igenom allt som skulle ske om hon kommer nu. Känner mig lite smått stressad när jag vet enligt läkarens gissning att hon är här inom 24 timmar med allt som ska hända nu liksom! Mina tankar skenar liksom iväg.. jag har längtat så mycket efter denna lilla tjej och fått hjälp med fertilitet och gått igenom många tuffa år med min man (vi är 25) och nu äntligen lyckades vi och så blir det såhär. Om jag inte redan innan kände mig misslyckad som kvinna så gör jag det verkligen nu...

    Jag går in i vecka 30+5 blir det idag, lillan uppskattas till ca 1700-1800 alltså inte jätte liten (+12% idag) alla läkare är positiva till att allt kommer gå bra, min man är hur lugn som helst (tack gode gud amen) och jag känner mig som ett nervvrak som håller skenet uppe för familjen ungefär.. verkar iaf bli en vaginal förlossning då hon i stort sett redan är påväg ut och det känns ganska skönt så jag kan vara hos henne ganska direkt och slippa uppvak osv.. dom har stenkoll på hennes kurvor då hennes hjärtljud gick ner till ca 80 en sväng där, dom misstänkte att jag klämt henne ungefär när jag rörde mig..

    Shit vilket långt rörigt inlägg men allt bara flödade.. bestämt mig idag för att skriva ner allt i ett block, för att sen kunna gå tillbaka och kolla vad jag egentligen gick igenom osv. Tror det kan hjälpa mig psykiskt på nåt sätt

    Och tack för alla er underbara kvinnor mammor och kanske till och med män för att ni tar er tiden att skriva till mig! Ni är guld!!<3

  • Sat 15 Jun 2019 20:57
    #25

    Du är nästan i v.32 och kommer få en ganska stor bebis för tiden- det kommer mest troligt inte bli några problem utan bara lite extra tid på neo före ni får komma hem. Ang förlossningen så var inte rädd för att be om all möjlig hjälp! Personalen är där för din skull. Ta det steg för steg, timme för timme alltihopa. Snart är belöningen här för allt slit du gått igenom! Hjärta

  • Sat 15 Jun 2019 23:09
    #26
    Anonym Ellliiin skrev 2019-06-15 20:40:28 följande:

    Gör ett gemensamt svar tänkte jag!

    Droppet sitter kvar. Spruta 2 i ryggen (kortisonet) är intaget nu på kvällen. Sovit 1,5 timme inatt.... hehe. Smärtan är extrem. Har svåra sammandragningar trots droppet. Kom en kaos våg av förlossningar här runt lunch tiden. Jag glömdes bort och mitt dropp tog helt slut. Fick värkar utan dess lika. Strålade ner i låren och ljumskarna bak i rumpan och jag svettades som en blöt gris.. när sköterskorna tillslut såg mitt larm och fyllde på droppet gick det värsta över efter någon timme.. molvärken sitter dock konstant i bakgrunden..

    Varit en läkare som gjort vaginalt ultraljud, undersökning och vanligt ultraljud. Jag har öppnat mig ca 3 cm, min bebis ligger med toppen av huvudet en lillfingers längd ner från troskanten och trycker på konstant samt är helt fixerad. Fått besök av en trevlig kvinna från neo som gav broschyrer och gick igenom allt som skulle ske om hon kommer nu. Känner mig lite smått stressad när jag vet enligt läkarens gissning att hon är här inom 24 timmar med allt som ska hända nu liksom! Mina tankar skenar liksom iväg.. jag har längtat så mycket efter denna lilla tjej och fått hjälp med fertilitet och gått igenom många tuffa år med min man (vi är 25) och nu äntligen lyckades vi och så blir det såhär. Om jag inte redan innan kände mig misslyckad som kvinna så gör jag det verkligen nu...

    Jag går in i vecka 30+5 blir det idag, lillan uppskattas till ca 1700-1800 alltså inte jätte liten (+12% idag) alla läkare är positiva till att allt kommer gå bra, min man är hur lugn som helst (tack gode gud amen) och jag känner mig som ett nervvrak som håller skenet uppe för familjen ungefär.. verkar iaf bli en vaginal förlossning då hon i stort sett redan är påväg ut och det känns ganska skönt så jag kan vara hos henne ganska direkt och slippa uppvak osv.. dom har stenkoll på hennes kurvor då hennes hjärtljud gick ner till ca 80 en sväng där, dom misstänkte att jag klämt henne ungefär när jag rörde mig..

    Shit vilket långt rörigt inlägg men allt bara flödade.. bestämt mig idag för att skriva ner allt i ett block, för att sen kunna gå tillbaka och kolla vad jag egentligen gick igenom osv. Tror det kan hjälpa mig psykiskt på nåt sätt

    Och tack för alla er underbara kvinnor mammor och kanske till och med män för att ni tar er tiden att skriva till mig! Ni är guld!!<3


    Varje spruta som du hinner få för lungmognaden är guld värd. Förlossningen kommer gå super bra, du har ettorna team runt dig och våga be om smärtlindring eller allt möjligt.

    Var i landet befinner du dig?

    Själv spendera jag 3v på neo med min nu 10 månaders. Han var fullgången men fick ett dåligt slut på förlossningen och han förlöstes död, men mår idag hur bra som helst. Svensk sjukvård är grym!!

    Vill absolut inte skrämma dig, va inte orolig för utdrivningsskedet, komplikationerna som inträffa mig är högst ovanliga men förstår precis vad du menar när de gäller kvinnlighet osv då jag uppenbarligen inte kan föda normalt och haft svårigheter att bli gravid. Men jag och sambon är fast beslutna om att försöka få ett syskon trotts allt.

    Stort lycka till med allt.

    När hon väl anlänt ser jag framemot att få höra från dig.

    Har du några funderinga tveka inte att fråga
  • Anonym Elllii­in Trådstartaren
    Sat 15 Jun 2019 23:55
    #27
    Isathe skrev 2019-06-15 23:09:44 följande:

    Varje spruta som du hinner få för lungmognaden är guld värd. Förlossningen kommer gå super bra, du har ettorna team runt dig och våga be om smärtlindring eller allt möjligt.

    Var i landet befinner du dig?

    Själv spendera jag 3v på neo med min nu 10 månaders. Han var fullgången men fick ett dåligt slut på förlossningen och han förlöstes död, men mår idag hur bra som helst. Svensk sjukvård är grym!!

    Vill absolut inte skrämma dig, va inte orolig för utdrivningsskedet, komplikationerna som inträffa mig är högst ovanliga men förstår precis vad du menar när de gäller kvinnlighet osv då jag uppenbarligen inte kan föda normalt och haft svårigheter att bli gravid. Men jag och sambon är fast beslutna om att försöka få ett syskon trotts allt.

    Stort lycka till med allt.

    När hon väl anlänt ser jag framemot att få höra från dig.

    Har du några funderinga tveka inte att fråga


    Kommer som det verkar enbart hinna få 2 sprutor, värkarna startar bara emellan dropp bytet och jag går runt kallsvettig hela tiden. Dom köper bara lite tid helt enkelt. Men 2 är helt okej säger dom.

    Jag ligger i Falun, dalarna. Faktiskt super nöjd med vården och personalen.

    Är det som gör det så svårt tycker jag, jag vet liksom inte om hon ens behöver andningshjälp, men jag vet inte heller om hon kommer överleva liksom. Neo läkarna förbereder mig på det värsta med respirator, och hela kittet. Förstår dom dock ifall det skulle bli så.

    Vad hände med din lilla goding? Vet dom varför det blev som det blev?

    Jag är redan nu livrädd för syskon, haha.. jag är INTE redo att begrava min dotter. Inte riktigt kommit över min pappas begravning för 16 år sen. Absolut inte redo.

    Tack för att du stället upp<3
  • Sun 16 Jun 2019 13:51
    #28

    Hur går det? Tänker på dig!

  • Sun 16 Jun 2019 14:03
    #29
    Anonym Ellliiin skrev 2019-06-15 20:40:28 följande:

    jag har längtat så mycket efter denna lilla tjej och fått hjälp med fertilitet och gått igenom många tuffa år med min man (vi är 25) och nu äntligen lyckades vi och så blir det såhär. Om jag inte redan innan kände mig misslyckad som kvinna så gör jag det verkligen nu...


    Hej!

    Hoppas att allting har gått bra för er och att du snart håller ert lilla underverk i famnen.

    Jag blev så ledsen när jag läste stycket ovan så jag måste bara få protestera. Jag förstår hur du menar, det är lätt att anklaga sig själv, men du har ingen som helst anledning att känna dig misslyckad eller något annat negativt. Helt tvärtom! Du tog dina symptom på allvar och såg till att du fick vård! Det är att vara stark och ansvarstagande - både för dig själv och ditt barn. Du är en kämpe!

    Vad våra kroppar hittar på under en graviditet och vid förlossning har vi tyvärr ingen kontroll över. Allt vi kan göra är att lyssna på våra egna kroppar och läkarna och ta oss igenom det. Och det är exakt vad du gör.

    Du är en stjärna! Tro aldrig något annat! :)
  • Anonym Elllii­in Trådstartaren
    Sun 16 Jun 2019 16:16
    #30
    Pimpinellan skrev 2019-06-16 13:51:06 följande:

    Hur går det? Tänker på dig!


    Väntar på kvällsmat och att få bort droppet nu om ca 30 minuter. Läkarna och barnmorskorna frågar mig om jag tror att hon kommer idag. Jag blir helt förvirrad. Haha ingen aning, jag är 25 år och aldrig känt hur en förlossning ska kännas eller hur den startar haha! Men ska bli skönt att slipp droppet faktiskt. Och jag tror att jag är beredd. Tack för att ni finns här!
Svar på tråden Behöver råd genast..