Fördelning av tiden med barn vid psykisk ohälsa

Jag lider sedan en ganska lång tid tillbaka av depressionen och ångest. Suicidtankar har också varit en del av mitt mående, men är mer sällsynta nu.

I nuläget försöker jag genom terapi och tät kontakt med vården få rätsida på mitt mående. Jag gör allt jag kan och orkar. Däremot är orken väldigt begränsad.

Jag och mitt ex har gemensam vårdnad och just nu en uppdelning där vi har barnen 50-50. Jag har dock landat i att jag (förhoppningsvis under en begränsad period och som en av många åtgärder för att få rätsida på mitt liv och mående) behöva ha barnen något mindre.

Av en 4-veckorsperiod (dvs 28 dagar) har jag föreslagit för mitt ex att hon ska ha barnen 16 dagar och jag 12, istället för 14-14. Hon har sagt blankt nej till detta. Hon fungerar, jobbar heltid osv, medan är deltidssjukskriven och fortfarande har det väldigt kämpigt med att få orken att räcka till ens i närheten av allt den behöver räcka till. Jag vet inte vad jag ska göra i nuläget. Mitt ex är helt oberörd och oförstående till min situation och säger att hon inte klarar att ta barnen en enda dag till utöver 50%.

Jag vet förstås att jag kan ta upp det i familjerätten till samarbetssamtal, eventuellt till och med skaffa mig ett juridiskt ombud. Men jag funderar på om någon av er har erfarenheter av det här och kan peka ut någon väg framåt i det här, som steg innan familjerätten kopplas in. Problemet i det här är att bråkandet om detta också tar en enorm mängd energi. Inte minst för att mitt ex är väldigt arg och bitter (trots att det var hon som lämnade mig, och det över 3 år sedan) och utan förvarning kan skälla ut mig eller slänga på luren när vi försöker prata.

Tacksam för hjälp och konstruktiva tankar. Men snälla, var icke-dömande. Den här situationen är svår nog som den är.