Borde vara lycklig

Jag och min sambo har äntligen bestämt oss för att gå isär. Något jag velat länge då jag inte mår bra i relationen men jag känner mig så tom nu när det äntligen är bestämt. Känner ångesten över att inte få ha barnen lika mycket och med tanke på mitt jobb kommer inte varannan vecka vara aktuellt utan mer 2-3 dagar i sträck och det känns mest som barnen kommer fara runt som bollar och som att dom kommer bli lidande. Jag kommer inte vara lika delaktig i något längre som rör barnen känns det som och hur ska min lilla kille hantera att vara utan mig?

Är så ledsen att dom hamnar i kläm.

Och mannen jag levt med hela mitt vuxna liv, hur ensam kommer jag bli nu när jag inte alltid kommer ha familjen runt mig. Jag kommer må bättre utan honom men jag kommer sakna våra bra stunder tillsammans.