Abort eller ej!! ???? (långt)

Jag vet inte vart jag ska vända mig. Känner mig så kluven och trött!

Jag har inte fått min mens denna månad. Köpte ett gravtest som visade svagt streck.

Ska ta ett nytt imorgon men det spelar ingen roll. Känner redan att det är en graviditet på gång. Jag är en trebarns mamma mitt i livet. Vi bygger hus, har en galen men otroligt underbar 2åring. Två nyblivna tonåringar. Var mammaledig till 2åringen i 1,5år och njöt varje dag trots att det var tröttsamt och krävande vissa dagar. Har precis installerat mig på jobbet igen och jag älskar att gå dit. Trivs så bra med kollegor och allt. Ammade sonen tills han blev två! Har bokstavligen känt mig en aning instängd och nu känner jag att allt börjar flyta på. Vi fr sova på nätterna, sonen börjat prata. (Och trotsat ????) vi bygger hus, jag kommer utanför dörren ibland på kvällar (hypernervös pappa som börjat lugna ner sig lite) vi får två hela löner och kan börja spara igen.

Vi har gjort 2åringen med ivf efter att ha försökt i flera år att få till honom... vi lyckades på första försöket( pappans första barn. Mitt tredje) så inget skitsnack att vi är oansvariga och dumma ihuvudet nu TACK.

Vi blev gravida efter sonen fötts. Helt underbart tyckte vi och hade berättat för alla. Var förväntansfulla och glada. Vi kunde helt själva också ???? Gick gravid till 4månaden (v16) Men vaknade en natt av att vattnet gick och bebisen föll ut i min hand. Jag har hemska minnesbilder från den natten. Det var en liten flicka och hon såg helt perfekt ut. Allt fanns där. Ögon, näsa - mun. Små fötter och händer... fick skrika på min sambo som fick komma och klippa av navelsträngen då allt satt fast i mig där jag stog i en blodl/fostervattenpöl med tårarna som bara rann och rann!!!

Usch. Jag vet ingenting. Jag vet inte om jag vill ha fler barn. Vet inte om jag orkar. Tänk om det blir missfall igen? Vad ska folk säga. Jobbet? Ekonomin? Är rätt sliten nu redan. Men mysigt med syskon ändå till sonen ???? om det håller sig kvar blir det tre år emellan. Perfekt ju! 4barn? Orkar man? Vi har INGEN barnvakt. Inga morföräldrar eller farföräldrar. Är det värt det eller ska vi bara mysa runt med sonen och göra hans liv till det bästa? Tonåringarna också såklart. Men dom är rumsrena ???? och snart börjar väl dom ränna ute om nätterna också och göra tonårsrevolter.. åhå...

Vet INGENTING just nu. Pappan vill nog behålla. Men skulle nog förstå mig om jag inte vill. Tror jag. Han säger inte så mycket men ändå lät han lite nyfiken idag när jag berättade..

Hjälp mig att tänka klart ????????????

.