• Anonym (Karriärbruden)

    Så otrooligt uttråkad av mitt jobb!

    Ja..som rubriken säger så är jag sanslöst uttråkad av mitt jobb som egentligen inte går av för hackor. Blir bara så oinspirerad att det inte finns några gränser nästan...i stort sett alla kollegor är nöjda, förutom vissa som känner aningen som jag men inte lika starkt.

    Jobbar som en slags mellanchef, på pappret är arbetsuppgifterna roliga men dock återkommande. Den bästa delen är när jag driver projekt eller deltar i andras stora, det är kreativt, spännande och med tighta deadlines.

    Jag har varit på intervju för en annan tjänst som verkar passa mig mycket bättre, där är det bara projekt som gäller. Så det är egentligen bara en tidsfråga innan jag hamnar på en position som kommer att passa min personlighet mycket bättre.

    Orsaken till att jag startar tråden är att jag inte förstår hur jag kan bli så gravt uttråkad och oinspirerad av något som de flesta andra tycker är roligt. Börjar bli rädd på riktigt att jag kommer att närma mig någon slags uttmattningssyndrom av pur uttråkning om jag stannar för länge. Gör nästan vad som helst för att saker skall hända.

    Känner inte alls igen den här känslan, har haft mkt mer krävande roller tidigare och där fick jag mer obehag/positiv kick vilket var bättre. Även när det var lite för mkt att göra så var jag gladare. 

    Om någon har goda råd eller känner igen det här så ös på med era erfarenheter! Blir faktiskt lite orolig på riktigt...stress i viss grad är helt ok, den här uttråkningen är betydligt värre...

  • Svar på tråden Så otrooligt uttråkad av mitt jobb!
  • Anonym (Inget konstigt)

    Du har hamnat i en sits där du tycker att du borde vara "som de andra/ som jag var förr" och upptäcker att du faktiskt har en massa andra behov också. Det är inget konstigt, jag är likadan!

    Majoriteten av människor vill ha det bekvämt och förutsägbart.

    Kör på och ha kul!

  • Anonym (Karriärbruden)
    Anonym (Inget konstigt) skrev 2019-06-18 17:07:51 följande:

    Du har hamnat i en sits där du tycker att du borde vara "som de andra/ som jag var förr" och upptäcker att du faktiskt har en massa andra behov också. Det är inget konstigt, jag är likadan!

    Majoriteten av människor vill ha det bekvämt och förutsägbart.

    Kör på och ha kul!


    Skönt att höra faktiskt! Vet inte om det kan bero på att jag tidigare innan barnen kunde leva ut lite mer än nu, kan ju ha varit så att jag fick lite mer utlopp för allt möjligt då. Det som är lite oroande är att jag undrar lite var det kommer att sluta.

    Var det något du upptäckte eller har du alltid varit likadan? Jag har alltid gillat att ta risker men det har mer varit som en bonus, nu känns det mer som något jag behöver.

    Kan nog vara så, själv har jag svårt att förstå att man vill ha det bekvämt i första hand. Men det är klart att man är olika, hittills har jag verkligen dragit nytta av att jag gillar när det blir lite tight. 

    Ja, att ha roligt är vad jag lever för. Men jag har inte roligt helt på samma sätt som andra...;)
  • Nivinella

    Japp! Känner igen mig i detta. Jag har haft jobb, där jag fått gräva fram uppgifter och fått fråga om jag kan hjälpa ngn med ngt typ varje dag. INTE roligt! Idag har jag ett sjukt jobbigt och stressigt jobb som följd av megapersonalbrist. DET är dock bättre! Tiden bara swishar iväg på jobbet. Risken för utbränning är STOR, men det är sjukt mkt jobbigare med jobb där man kollar klockan hela tiden och undrar vad man ska GÖRA.

  • Anonym (Grated)

    Mellanchef? Tighta deadlines? Projekt? Förlåt men det låter inte som en kul jobb alls, vad är bra med tighta deadlines liksom? Låter bara som mer stress.

  • Anonym (Karriärbruden)
    Anonym (L) skrev 2019-06-18 19:56:34 följande:

    Snarare depression.


    Hur menar du då?

    Har ju övervägt det. Har visserligen aldrig varit deprimerad (vad jag vet) men är inte det minsta osocial, det är bland det bästa motmedel jag vet när jag blir frustrerad och uttråkad på jobbet, att samarbeta/umgås med drivna, roliga och snabbtänkta kollegor. Har inga som helst känslor av mindre värde eller rädsla att göra bort mig, snarare att jag vill kasta mig ut liksom. För att jag tycker det är kul bara. Har för mycket ensamarbete i min nuvarande tjänst, andra verkar gilla det men jag avskyr det till viss del.

    Mer nära till hands skulle i så fall vara nån slags ångestproblematik eftersom jag är såpass otålig och lättuttråkad. Men i rätt sällskap har jag hur kul som helst så jag vet inte. Men kanske nåt sånt i mild form.
  • Anonym (Karriärbruden)
    Nivinella skrev 2019-06-18 20:21:33 följande:

    Japp! Känner igen mig i detta. Jag har haft jobb, där jag fått gräva fram uppgifter och fått fråga om jag kan hjälpa ngn med ngt typ varje dag. INTE roligt! Idag har jag ett sjukt jobbigt och stressigt jobb som följd av megapersonalbrist. DET är dock bättre! Tiden bara swishar iväg på jobbet. Risken för utbränning är STOR, men det är sjukt mkt jobbigare med jobb där man kollar klockan hela tiden och undrar vad man ska GÖRA.


    Intressant :) Fast i mitt jobb saknas aldrig saker att göra, i värsta fall skulle jag kunna planera nästa års strategi ungefär. Men jag förstår vad du menar, jag gillar också att lösa akuta problem snabbt och att att vara i hetluften. Då går tiden mkt snabbt och det är något som passar mig, blir nästan lugnare ju mer pressat läget är.

    Precis, balansen utbränning - uttråkning är något jag tänker på en del. Är det för lugnt (och tråkigt) är jag inte nöjd, är det uppdrivet högt tempo...så är jag mer på hemmaplan fast jag nog inte helt har insett det förrän nu.
  • Anonym (Karriärbruden)
    Anonym (Grated) skrev 2019-06-18 20:26:58 följande:

    Mellanchef? Tighta deadlines? Projekt? Förlåt men det låter inte som en kul jobb alls, vad är bra med tighta deadlines liksom? Låter bara som mer stress.


    Hihi...ja, det låter ju inte bra egentligen. Det är väl att det är lite spännande...kommer jag att hinna, går det att göra på så kort tid? Ja, det visar ju sig återigen att det kan jag..är väl en sport att tävla mot sig själv. 

    Vad gillar du inte med projekt? Nya/återkommande drivna sociala människor, nytt och okänt...vad finns det att inte gilla?

    Stress behöver inte vara negativt för alla...jag har alltid gillat det till det blir för mycket. Sen blir det en härlig kick när man uppnår målet. Fast det kanske finns mer långvariga nackdelar...det jag funderar på nu är ju om mina problem beror på all stress jag har upplevt de senaste åren utan att jag förstått det. Det är lite intressant.
  • Anonym (Grated)
    Anonym (Karriärbruden) skrev 2019-06-18 20:47:26 följande:
    Hihi...ja, det låter ju inte bra egentligen. Det är väl att det är lite spännande...kommer jag att hinna, går det att göra på så kort tid? Ja, det visar ju sig återigen att det kan jag..är väl en sport att tävla mot sig själv. 

    Vad gillar du inte med projekt? Nya/återkommande drivna sociala människor, nytt och okänt...vad finns det att inte gilla?

    Stress behöver inte vara negativt för alla...jag har alltid gillat det till det blir för mycket. Sen blir det en härlig kick när man uppnår målet. Fast det kanske finns mer långvariga nackdelar...det jag funderar på nu är ju om mina problem beror på all stress jag har upplevt de senaste åren utan att jag förstått det. Det är lite intressant.
    Hah, jag har ganska svårt för både överdrivet sociala människor, men även drivna, inget personligt menat, men de drivna människor jag stött på brukar dels ständigt behöva hävda sig, samt att de skulle döda sina konkurrenter om de bara kom undan med det. Säger absolut inte att du är en sådan, bara att det är min erfarenhet. Jag föredrar generellt att arbeta under längre strategier snarare än kortsiktiga projekt som riskerar att var osäkra.

    Vet ett jobb jag var på intervju, nu var det visserligen inom fabriksarbete, så inget chefsjobb. Där skulle man passa ett löpande band som gic väldigt väldigt fort, minsta onödiga stopp var väldigt illa för om produkten skulle hinna ut i tid och dessutom fanns alltid risken att hela maskinen krascha om man inte höll koll på saker och ting. Där var det verkligen tighta deadlines, jag tackade givetvis nej till jobbet, men med lite mer variation inblandad hade det kanske passat dig.

    Det enda jag kan hålla med om är bra med stress är att tiden går fort, det är ju ganska trevligt.
  • Anonym (Karriärbruden)
    Anonym (Grated) skrev 2019-06-18 21:05:05 följande:
    Hah, jag har ganska svårt för både överdrivet sociala människor, men även drivna, inget personligt menat, men de drivna människor jag stött på brukar dels ständigt behöva hävda sig, samt att de skulle döda sina konkurrenter om de bara kom undan med det. Säger absolut inte att du är en sådan, bara att det är min erfarenhet. Jag föredrar generellt att arbeta under längre strategier snarare än kortsiktiga projekt som riskerar att var osäkra.

    Vet ett jobb jag var på intervju, nu var det visserligen inom fabriksarbete, så inget chefsjobb. Där skulle man passa ett löpande band som gic väldigt väldigt fort, minsta onödiga stopp var väldigt illa för om produkten skulle hinna ut i tid och dessutom fanns alltid risken att hela maskinen krascha om man inte höll koll på saker och ting. Där var det verkligen tighta deadlines, jag tackade givetvis nej till jobbet, men med lite mer variation inblandad hade det kanske passat dig.

    Det enda jag kan hålla med om är bra med stress är att tiden går fort, det är ju ganska trevligt.
    Beror nog på vad man menar med sociala människor, menar inte såna utan filter som måste höras hela tiden utan dom som vill saker, tänker och tycker om att kommunicera med andra. Jobbar i en bransch med mkt introverta så det skönt med mer extroverta på jobbet för mig. Nej, kanske att vi jobbar på såpass "hög" nivå att det inte finns så mkt hävdelsebehov på dom där jobbiga sätten, det yttrar sig mer som drivkraft och en önskan att samarbeta för att komma framåt. En och annan kanske men dom lyckas inte så väl eftersom det inte är egenskaper som ses som bra. Ja, är olika hur man är, jag har ju svårt för långsiktighet men det finns ju andra som kan ta den biten som gillar det.

    Det kunde ju ha passat mig om belöningarna hade varit i nivå med svårigheten. Dvs. hög lön, givet bra nästa karriärsteg om allt går väl.

    Ja, tiden går ju fort, det är sant. Menar att stress inte är bra i sig, men det är något mer med stimulans som väl är det jag vill ha/behöver.
  • Anonym (Inget konstigt)
    Anonym (Karriärbruden) skrev 2019-06-18 17:48:42 följande:

    Skönt att höra faktiskt! Vet inte om det kan bero på att jag tidigare innan barnen kunde leva ut lite mer än nu, kan ju ha varit så att jag fick lite mer utlopp för allt möjligt då. Det som är lite oroande är att jag undrar lite var det kommer att sluta.

    Var det något du upptäckte eller har du alltid varit likadan? Jag har alltid gillat att ta risker men det har mer varit som en bonus, nu känns det mer som något jag behöver.

    Kan nog vara så, själv har jag svårt att förstå att man vill ha det bekvämt i första hand. Men det är klart att man är olika, hittills har jag verkligen dragit nytta av att jag gillar när det blir lite tight. 

    Ja, att ha roligt är vad jag lever för. Men jag har inte roligt helt på samma sätt som andra...;)


    Jag har ett jobb inom ett jättestor internationellt koncern, jobbar med olika projekt. Det är i sak rätt, men jag dör lite av tristess nästan varje dag. Affärsresorna räddar det hela lite. Det finns många "standardroller" som jag lätt skulle få någon annanstans, men de är så tråkiga att jag inte ens orkar söka. Om ett år är jag i samma sits igen. Finns udda roller i startups och konsultjobb på byråerna- been there, jobba 50 timmar i veckan gör jag bara inte igen.

    Så det är lite knepigt! Jag ljög för mig själv i många år att jag är nöjd, men det är jag inte. Jag har sett till att röra mig bort från rutin till projekt, och jag älskar deadlines.

    Så följ det som kallar dig!
  • Anonym (Karriärbruden)
    Anonym (Inget konstigt) skrev 2019-06-19 06:51:00 följande:
    Jag har ett jobb inom ett jättestor internationellt koncern, jobbar med olika projekt. Det är i sak rätt, men jag dör lite av tristess nästan varje dag. Affärsresorna räddar det hela lite. Det finns många "standardroller" som jag lätt skulle få någon annanstans, men de är så tråkiga att jag inte ens orkar söka. Om ett år är jag i samma sits igen. Finns udda roller i startups och konsultjobb på byråerna- been there, jobba 50 timmar i veckan gör jag bara inte igen.

    Så det är lite knepigt! Jag ljög för mig själv i många år att jag är nöjd, men det är jag inte. Jag har sett till att röra mig bort från rutin till projekt, och jag älskar deadlines.

    Så följ det som kallar dig!
    Ja...tristess är ett verkligt problem faktiskt. Nä, det verkar lönlöst att tänka att man skall ha en mer lugn och sansad arbetssituation om det inte passar ens personlighet. Rutin finns i överflöd i livet ändå, älskar nya saker och kreativitet. Hade en kul arbetsdag igår med riktigt roligt sällskap och möten med nya drivna personer som jag, kände hur jag levde upp och blev den där glada engagerade personen jag brukade vara innan uttråkningen gjort mig för rastlös.

    Yes, så får det bli igen, tack för goda råd! :)
  • ruta1
    Nivinella skrev 2019-06-18 20:21:33 följande:

    Japp! Känner igen mig i detta. Jag har haft jobb, där jag fått gräva fram uppgifter och fått fråga om jag kan hjälpa ngn med ngt typ varje dag. INTE roligt! Idag har jag ett sjukt jobbigt och stressigt jobb som följd av megapersonalbrist. DET är dock bättre! Tiden bara swishar iväg på jobbet. Risken för utbränning är STOR, men det är sjukt mkt jobbigare med jobb där man kollar klockan hela tiden och undrar vad man ska GÖRA.


    Kanske ligger det något i det, men stress är skadlig oavsett problem.
  • Anonym (Karriärbruden)
    ruta1 skrev 2019-06-20 12:56:41 följande:
    Kanske ligger det något i det, men stress är skadlig oavsett problem.
    Fast jag tror att det kan vara så att hur man definierar stress skiljer sig åt en hel del mellan människor. En del blir stressade av en snabb kommunikation om något man har koll på. Andra (som jag) tycker att man blir stressad av att saker går för långsamt.

    Är lite kul när man pratar om en sån där grej som att handla mat...en del går långsamt långsamt framåt och botaniserar omsorgsfullt bland alla varor. Andra handlar snabbt och effektivt och trivs med det. Är det ena mer sunt än det andra? Eller är det bara att man är otroligt olika helt enkelt.

    Känns ju som om det "borde" vara mer hälsosamt att ta det lugnt i alla lägen, men är det för alla? Vad mår våra kroppar och hjärna bäst av generellt?

    Jag får energi av att träffa (positiva/neutrala) människor men också av att ha lite tid att reflektera och analysera. Blir också glad av att vara i riktigt stora städer i världen med mycket människor och intryck. Om man tänker på det så behöver det inte vara så märkligt att jag blir uttråkad av att vara i samma kontorsrum ganska många timmar per dag. Kanske :)
Svar på tråden Så otrooligt uttråkad av mitt jobb!