Sociala koder - alldeles för kortfattad

När jag vill lära känna någon så beror det oftast på något. Tex att vi har samma humor, har ett gemensamt intresse, vi kanske läser samma kurs på universitetet, våra barn går i samma klass etc etc... Då finns det automatiskt saker att prata om. Och då kan man också leda det vidare till andra ämnen... Tex "jaha du bor på den gatan, är du också drabbad av stambyte? Hur löser du det? Jag är så rädd att mina katter tar skada.."

Dvs det måste finnas saker hos den andra personen som tilltalar dig, som gör dig nyfiken. Prata om sånt.

Håller med föregående talare. Blir du inte nyfiken på människor och undrar saker om dem, vad de gillar, hur de lever sina liv etc. Man blir social när man utforskar den andre. Vad de ska göra på midsommar, vart de tänker resa etc. Hitta något gemensamt. Hur kan man ens veta om man gillar någon om man inte har information om personen? Det får man genom att fråga.

Det är några tröskel här för mig :

"jaha du bor på den gatan, är du också drabbad av stambyte? " - så här säger jag ALDRIG . Jag vill inte vara påträngande och vill inte att personen ska tycke att jag lägger mig i i sitt liv - därför ställer jag aldrig frågor.

"Hur löser du det?" - det är att lägga mig i ännu mer..

" Jag är så rädd att mina katter tar skada.." - jag tar aldrig upp något om mig själv , jag berättar inte sånt som var inte frågad , för jag känner att ven bryr sig? Hen är sanoligen inte intresserad av mina katter- så varför skulle jag trötta henne/honom med det..

Problemet är att jag ställer aldrig frågor, och säger inte mer än vad var frågad - på så sätt blir samtalet snart ett utfrågning vilket är obehagligt för båda parter.

Jag vill bryta den här och försöker allt vad jag kan men det går inte.

Nej tyvärr det händer sällan att jag blir nyfiken (är kanske alldeles för upptaget med mins problem ) bara om jag har märkt att vi har väldigt mycket gemensamt, då blir jag nyfiken. Men inte annars . Och även om jag är nyfiken vill jag inte ställa massa frågor, jag vill inte lägga mig i eller vara obehaglig.

Jaha, bor du på den gatan, trivs du?

Har du bott där länge? Själv har jag bott här i X år.

Tycker du det funkar bra här på förskolan? Vi trivs väldigt bra med pedagogerna men det är synd att det är så lite träd på gården, det är ju inte bra för barn med så mycket sol.

Vill ditt barn komma hem och leka med mitt barn någon dag?

Ska vi gå till parken med barnen tillsammans?

Etc

Varför skulle en vanlig fråga betyda att du är obehaglig?

Fast det där är ju frågor alla ställer till varandra hela tiden. Mellan kollegor, mellan grannar, mellan pojkvän och flickvän, mellan familj, mellan kompisar etc.

Alla gör så här.

Hur ska man annars kunna prata med någon?

Att ställa en allmän fråga är inte att lägga sig i. Och självklart är samma frågor till dig ett visat intresse. Hur ska folk annars göra?