Du skriver att du inte kan ändra dina tankar. Det är sant, det kan du inte, men du behöver nog jobba på att förstå att dina tankar är just ingenting än tankar. Du behöver inte ta dem på allvar mer än du tar en dröm du drömmer på natten på allvar, det är inte sant, det är inget annat än ditt huvud som rör till det och skapar denna falska verklighet. Det är ingen sanning även om det känns så just i stunden.
Du behöver utmana dig själv till att lita på honom, och känna att du duger utan all bekräftelse. Säkerligen får du nån sorts bekräftelse ändå, men du är som en junkie som behöver mer och mer. Lita på att han älskar dig, annars skulle han dra.
Du kommer inte kunna ändra dina tankar, det vore dumt att försöka styra vad man tänker, det går liksom inte. Men du måste inte lyssna på tankarna, det är ett val du faktiskt kan styra. För visst är det så när du ältar ner dig i någon tanke att det är himla svårt att tänka på något annat, man blir uppäten av tanken, den tar över, skapar ångest och oro. Men så kanske telefonen ringer och du pratar med en kompis en stund och då mattas det av, du tänker på något annat. Detta är ett tydligt tecken på att det bara är tankar som skapar dessa känslor hos dig, det är alltså ingen sanning. Och när du verkligen inser det så förstår du också att du inte behöver ta dina tankar på allvar, även om de finns där och stör ibland.