Min man är så klängig och bekräftelsesjuk

Jag hade blivit galen. På riktigt, hade inte kunnat leva så. Du måste prata med honom! Alla gillar inte att pussas konstant och ska man leva ett liv ihop får man acceptera det.

Tafsande är ju också bara obehagligt. Klart du kan prata med honom om detta! Utgå från dig själv och säg JAG gillar inte detta, JAG tycker det blir för mycket. Alltså inte DU är för klängig för då riskerar det att bli sårande.

Jag tycker att du ska säga det, man är ju olika. Vi är båda precis som din sambo och det känns naturligt för mig och min sambo. Men jag kan förstå att det är jättejobbigt om bara en är det. Men man måste nog prata om det. Men jag skulle inte se det som bekräftelsebehov utan vi är som människor mer eller mindre fysiska och vill ha det mer eller mindre.

Jag hade faktiskt inte varit ihop med en bekräftelsenarkoman. Jag hade inte klarat det. Å andra sidan är jag överhuvudtaget inte så jättekramig av mig. Din sambo har antagligen en väldigt låg självkänsla.

Jag har sagt att han måste låta mig få komma till honom på egna vilkor.Inte för att han kräver det hela tiden.Non stop.Förra sommaren var för mycket.Var ute och tränade i en park.Bad honom komma och hämta mig.När han väl kom satt han och väntade.Gav honom en kram.Efter gick vi mot bilen.Då blev hans kropp och ansikte stelt och även kroppen förändrades.Då sa han varför kysste du mig inte korrekt.Det är som de jag faktiskt gett eller ger.Aldrig är bra nog.Har alltid dåligt samvete för hur jag är.Men kan ju inte göra om mig totalt.Blir mer och mer nedstämd.

Jag funderar fram och tillbaka.Men även hans humör svänger oerhört.Tack för svar.Han har fina sidor.Men jag tycker det är svårt med någon som är som ett plåster.Jag har vänner och familj.Även en son som kräver sitt.Han har inga vänner.Så jag blir hans allt.Jag vill umgås med och utan varandra.Även då vi är ute framför andra.Vill han kramas och pussas jämt.Jag gillar också det.Men inte jämt.Han får mig att alltid känna mig dålig.

Varför är du ihop med honom? Han kväver dig. Och du gör tydligen inte ens rätt när du råkar få tillfälle. Vilken gnällig klängranka. Sparka ut honom. Han verkar inte ens trevlig.

ska inte en partner få en att må bra? 

Det här låter inte så. 

Måste bottna i något från hans barndom.

Näää...dumpa.

Låter hemskt.

Men det du pratar om annars är ju normala förhållande saker, pussas och tafsa på varandra.
Men detta låter ju faan sjukt extremt.

Men väger dom upp dom dåliga?
Dock hör jag han inte har den respekten för dig, och kanske den är nog för dig att ta ett beslut om detta.

Testa lite T-röd på läpparna, det smakar faan då det är världens bittraste ämne, men han lär nog ta sig en lång funderar på vad faan det var och efter du sagt "Ingen aning vad du pratar om!!!".

Lite grand känns det som om han ANVÄNDER dig. Du är hans. Han äger dig och han äger din kropp. Det är så respektlöst!

I mitt förhållande så "äger" min kvinna mig, men här låter det extremt.
Även äger är ett rätt flytande ord här, men min kropp står till förfogande och förbehållslöst.
Men såklart en part i förhållandet har inte missuppfattat saken, utan vi har kommit fram till detta tillsammans.

Så det händer att jag ibland vaknar och hon knullar mig, men det är helt okey för det har vi gett varandra tillstånd att göra.
Och handlar om förtroende.(för oss då, kan inte prata för andra.)

Men i TS fall, så är det ensidigt och inte överens.