Utåt sett så såg vår familj bra ut.
Vänner som inte varit hemma hos mig tillräckligt ofta för att se hur han betedde sig emellanåt tyckte att han var rolig.
Min syster försökte få henne att lämna honom och sen blev det min tur (sladdis) att försöka med samma sak. Vi lyckades nästan en gång, men sålänge hon själv inte vill komma därifrån så är det inte mycket man kan göra. Min mamma blev slagen helt utan anledning men om jag inte var där och såg när det hände så skyllde hon på något annat. Han har tryckt ner henne fysiskt och psykiskt i över 50 år och hon har bara tagit det. En period låg hon inne på psyket för att hon försökte ta livet av sig vid flertal tillfällen. Han brydde sig inte så 19:åriga jag fick vara barnvakt åt min egen mamma för att se så hon inte gjorde något dumt.
Om jag kläckte ur mig något till honom efter jag flyttat hemifrån så var det hon som fick skiten för det.
Det ända du kan göra är att prata med henne, försöka få henne att förstå vad han gör, be henne prata med någon proffesionell om det hela så att hon kan få ett bättre perspektiv på deras förhållande. Och framför allt att ge henne ett självförtroende att hon kan klara sig utan honom, att hon är värd något och att det finns andra som vill ha henne och att hon förtjänar någon som tar hand om henne.
Men vill hon fortfarande inte gå därifrån så är det som sagt inte mycket man kan göra än att se på. Det är en hemsk känsla att stå brevid och se på vad som händer, se vart det är påväg utan att kunna stoppa det. Men hon måste ta klivet ut själv.
