Lämnad plötslig av Bipolär
Hej, mitt x har relativt nyss fått diagnosen bipolär typ 1 skall göra utredning om Asberger senare. Hen lämnade mig via telefon från sjukhuset efter en psykos, Jag fattade ingenting!. Detta var första gången sjukdomen bröt ut ordentligt. Detta är drygt 2 månader sedan. Men hen är helt på det klara att det är slut och att hens känslor för mig inte varit detsamma på 2-3 månader. Jag hade inte märkt någonting. Alla våra planer och vardags grejer rullade på som vanligt. När jag frågade hen och ville ha svar varför hen inte sagt något om detta, fick jag till svar - jag har alltid gjort slut så här i relationer. Går runt och funderar i månader för att sedan bara vara klar" Hen har totalt stängt mig ute från alla kontakt, helt ignorerat mig. Gick direkt ut på dejtingsidor efter hen blev utskriven från sjukhuset. Tar upp kontakten med människor som hen inte haft kontakt med på ibland år! Ingen eller ytterst begränsad kontakt med dem som står henne närmast. Har dessutom tagit upp kontakten med ett x som hen blockerad då den relationen var för destruktiv.
Efter nu drygt 2 månader så fick jag till ett möte för att enligt mig göra ett avslut. Hen var mycket rar och sympatisk. Nervös över att jag var där, men vill och gav mig en extremt varm och lång kram. (vi skulle gifta oss nästa sommar) Vi hade dock ett distans förhållande då vi inte hittat gemensamt boende. Hen älskar inte mig längre men vill gärna vara min vän. När jag tittade henne i ögonen så var det samma som innan på ett sätt, hon var väldigt blyg mot mig och blev generad. Hade svårt att sitta still. Hon var ändå väldigt tydlig med att hon inte skall ha en relation just nu då hon har så mycket med sig själv. Jag förstår och sa att detta som hänt måste ha varit hemskt och att jag respekterar detta så klart. Hade ett jättefint möte i drygt 2 timmar där hen ville att jag hörde av mig när jag väl var i stan igen.
Det som gör mig mest ont nu är just saknaden efter allt vi hade och planerat. Detta är som bortblåst! Sen att ta upp ett gammalt x och "hänga" med gör ont. Speciellt efter allt hen sagt och berättat om det exet. Tror inte exet skulle vilja umgås om den visste vad hen sagt! Jag kan inte fatta hur jag skall komma förbi detta?
Mina känslor är exakt desamma som innan. Men hur kan x inte känna något, att det bara inte finns kärlek där mer? Under samtalet så kände jag igen x såklart, men det var mycket som inte stämde heller, höll nog en bra mask. Men sen gå ut med att hen är stark och att livet leker!
Om en relation så bara som kk på närmare håll. Men det x hen nu har kontakt med, bor ännu längre bort än jag gör.
Hur kan jag få ihop detta för att kunna komma vidare? Eller är det helt enkelt så att det bara är som det är? Må skit och älta tills det går över? Kanske inte finns svar? Men jag skulle uppskatta synpunkter kring dessa handlingar kring just denna sjukdom? Är detta ett vanligt beteende? Kan hen vara kvar i ett skov? Hur länge kan ett skov sitta i efter psykosen är bruten? Har varit hemma och på medicin i drygt 1,5 månader nu. Är dock eller visar dock ett yttre lugn, i alla fall mot mig. Hur kan jag veta vem hen är just nu? Eller om det är hen jag varit tillsammans med? Kan man bara totalt tappa all kärlek till en person på några dagar?
Förtvivlad