Min 7 åring

Det händer mycket i kroppen och själen i 6-7års åldern. Man är liten och vill kramas för att ett ögonblick senare explodera eller bli sur som citron utan att omgivningen kan fatta varför. Det kommer att gå över, det är en jobbig period både för barnet och föräldrarna. Bäst att hela tiden vara den trygga hamn som behövs när allt stormar. Att göra praktiska saker tillsammans brukar fungera bra, baka, gå på loppis för att hitta roliga saker till hemmet, cykla nånstans med fika. Att försöka prata om det som händer brukar inte fungera så bra, de har ofta inte riktigt ord för vad de upplever.

En liten tröst, enligt min erfarenhet brukar de barn som har en stormig lilla tonåren få det betydligt lugnare i riktiga tonåren.

... tala ofta om hur mycket du älskar henne, hur glad du är för att hon finns. Hon behöver höra det då hon vet att hon ofta är jobbig.

Hej.

Detta blir verkligen sista utvägen när jag inte direkt har någon i min omgivning att rådfråga. Men såhär:

Min 7 åriga dotter har verkligen kommit in i "lilla" tonåren. Hon är glad och sur om vart annat kanske lite oftare sur. Jag som då är mamma börjar fundera och reflektera, är det något fel? Ska det vara såhär? Mår hon dåligt? Ger jag henne för lite tid? osv... När jag frågar henne själv om det är något så är det nej men så kan det bara vara något ur luften typ att hon har tråkigt eller att en kompis sagt något osv. Funderar på om man ska ha lite egen tid med henne 1 eller 2 gånger i månaden inget som är direkt vanligt hos oss att man gör något själv för småsyskonen ska alltid vara med. Känns som vi inte står varandra så nära som vi gjort innan och det är bara argt och surt. Vad tror ni? Är era 7 åringa likadana hur hanterar ni det? Gärna snälla tips och råd.