• Thu 27 Jun 2019 13:41
    1001 visningar
    17 svar
    17
    1001

    Hjälp bonusbarn och relation

    Hej!

    Är sedan 1.5 år i en relation med en man som har en dotter på 10 år och en på 18. Relationen med yngsta bonusbarnet är bra, vi har tyckt om varandra sedan dag ett. Hon säger ofta att hon älskar mig och vill gärna vara med mig mer än med sin pappa t.om. Jag är väldigt glad i henne också! Äldsta dottern accepterar mig och även om hon är mer tonårig så har vi inga tjafs direkt.

    Men. Jag vet inte om jag orkar med detta livet mer. Har inga egna barn. Min partners ex är fruktansvärd. Hon har försökt preja mig av vägen med sin bil, vägrade låta dottern träffa mig i början och sa till dottern att hon inte fick gå till skolan om vi träffades, hon sa till äldsta dottern att pappan och jag varit otrogna mot henne i flera år (lögn), hon har sagt till äldsta dottern att min partner i princip våldtagit henne osv. 1.5 år senare spelar hans x fortfarande offret och ser mig inte ens i ögonen. Trots att hon inte ville ha sex med eller ens krama min partner på 10 år och själv var otrogen är jag och han de hemska i allt detta.

    Som det har varit har vi haft yngsta tjejen torsdag till måndag ena veckan och en torsdagseftermidsag andra veckan. Vi vill på sikt ha henne varannan vecka.

    Lång bakgrund men nu till det jag brottas med:

    Mamman jobbar 2.5 timmar varje vardagseftermiddag. Under denna tid sitter dottern med på arbetsplatsen medan hon städar. Nu har dottern börjat vilja vara varje vardagseftermiddag hos oss när mamma jobbar, fram till sent på kvällen. Och även att jag älskar henne tycker jag det är jättejobbigt. Min partner lägger då allt åt sidan och ger henne allt fokus. Resultatet blir att allt vardagsgöra ska göras efter 9 på kvällen och d blir knappt tid att ses. Flickan har oxkså börjar vilja vara hos oss några timmar varje dag den helg hon ska vara hos mamma. Anledningen är att här är lek o bus konstant.

    Jag tycker att en 10åring borde kunna underhålla sig själv stundvis så att vi tex kan städa, fixa i trädgården osv även om hon är här men icke. Det är väldigt intensivt och jag orkar snart inte mer.

    Känner mig som den elaka styvmamman för att jag tycker att de borde hålla sig till det schema de har med dotterns dagar och för att jag vill ha egentid o lugnt med min partner. D sista jag vill är att komma emellan min partner och hans dotter men jag är helt slut och får en klump i magen varje gång han hämtar henne nu mer.

    Har någon några tankar om situationen? Hur bör man göra? Vad mår dottern bäst av?

    Känner att jag snart kommer att lämna relationen som det är nu, orkar inte.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-06-27 15:10
    Inser hur självisk jag låter när jag löst svaren i tråden, bra att få en aha-upplevelse. Jag har kämpat och gett väldigt mkt för att hans dotter ska ha det bra. Har drivit att vi borde ha henne på heltid, att saker som händer inte är normala och bör anmälas. Men jag får inget direkt gehör. Han vill inte ta advokat för det blir värre för dottern, han reder inte upp saker hans x säger till barnen. Han tar det dock på socmöterna vilket är enda anledningen till att något ens funkar.
    Tror egentligen jag är slut för att jag kört slut på mig själv för att fixa saker som känns fruktansvärt fel i denna familjen.

  • Svar på tråden Hjälp bonusbarn och relation
  • Anonym (-)
    Thu 27 Jun 2019 13:51
    #1
    Fröken I skrev 2019-06-27 13:41:36 följande:

     Hon har försökt preja mig av vägen med sin bil


    Det här polisanmäls.
    Hon låter inte stabil alls eller lämplig som förälder så färstår at din man vill ha barnen mer  mer men prata med din partner så att han är medveten om hur du mår.

    I en boonusfamilj är det viktigt att alla ses och mår bra

  • Thu 27 Jun 2019 13:57
    #2
    Anonym (-) skrev 2019-06-27 13:51:21 följande:

    Det här polisanmäls.

    Hon låter inte stabil alls eller lämplig som förälder så färstår at din man vill ha barnen mer  mer men prata med din partner så att han är medveten om hur du mår.

    I en boonusfamilj är det viktigt att alla ses och mår bra


    Har pratat med honom och han är som sagt medveten om att hon inte är frisk men vill inte dra in polis eller dylikt. De har kontakt med soc för att få henne att samarbeta.

    Försökt påtala hur jag mår och han förstår men sen kommer vi inte längre.

    Jag ser på de andra i dotterns klass och de går till skolan själva, kan vara ensamma i ett rum, är mkt lugnare. Antar att barn är olika men undrar om d ska vara såhär
  • Anonym (Galen familj­)
    Thu 27 Jun 2019 13:57
    #3
    +2
    Fröken I skrev 2019-06-27 13:41:36 följande:

    Hej!

    Är sedan 1.5 år i en relation med en man som har en dotter på 10 år och en på 18. Relationen med yngsta bonusbarnet är bra, vi har tyckt om varandra sedan dag ett. Hon säger ofta att hon älskar mig och vill gärna vara med mig mer än med sin pappa t.om. Jag är väldigt glad i henne också! Äldsta dottern accepterar mig och även om hon är mer tonårig så har vi inga tjafs direkt.

    Men. Jag vet inte om jag orkar med detta livet mer. Har inga egna barn. Min partners ex är fruktansvärd. Hon har försökt preja mig av vägen med sin bil, vägrade låta dottern träffa mig i början och sa till dottern att hon inte fick gå till skolan om vi träffades, hon sa till äldsta dottern att pappan och jag varit otrogna mot henne i flera år (lögn), hon har sagt till äldsta dottern att min partner i princip våldtagit henne osv. 1.5 år senare spelar hans x fortfarande offret och ser mig inte ens i ögonen. Trots att hon inte ville ha sex med eller ens krama min partner på 10 år och själv var otrogen är jag och han de hemska i allt detta.

    Som det har varit har vi haft yngsta tjejen torsdag till måndag ena veckan och en torsdagseftermidsag andra veckan. Vi vill på sikt ha henne varannan vecka.

    Lång bakgrund men nu till det jag brottas med:

    Mamman jobbar 2.5 timmar varje vardagseftermiddag. Under denna tid sitter dottern med på arbetsplatsen medan hon städar. Nu har dottern börjat vilja vara varje vardagseftermiddag hos oss när mamma jobbar, fram till sent på kvällen. Och även att jag älskar henne tycker jag det är jättejobbigt. Min partner lägger då allt åt sidan och ger henne allt fokus. Resultatet blir att allt vardagsgöra ska göras efter 9 på kvällen och d blir knappt tid att ses. Flickan har oxkså börjar vilja vara hos oss några timmar varje dag den helg hon ska vara hos mamma. Anledningen är att här är lek o bus konstant.

    Jag tycker att en 10åring borde kunna underhålla sig själv stundvis så att vi tex kan städa, fixa i trädgården osv även om hon är här men icke. Det är väldigt intensivt och jag orkar snart inte mer.

    Känner mig som den elaka styvmamman för att jag tycker att de borde hålla sig till det schema de har med dotterns dagar och för att jag vill ha egentid o lugnt med min partner. D sista jag vill är att komma emellan min partner och hans dotter men jag är helt slut och får en klump i magen varje gång han hämtar henne nu mer.

    Har någon några tankar om situationen? Hur bör man göra? Vad mår dottern bäst av?

    Känner att jag snart kommer att lämna relationen som det är nu, orkar inte.


    Det är ju inte säkert för barnen att vara med henne. Ni borde ju ha barnen på heltid! Jag förstår inte hur er egentid kan gå före barnens säkerhet!?

    Varför kämpar inte din sambo med allt han har för att skydda sina barn? Han är ju sämre än sitt ex om han medvetet ser faran dom utsätts för men inte gör något.
  • Anonym (ingen­)
    Thu 27 Jun 2019 13:58
    #4
    +1
    Fröken I skrev 2019-06-27 13:41:36 följande:

    Hej!

    Är sedan 1.5 år i en relation med en man som har en dotter på 10 år och en på 18. Relationen med yngsta bonusbarnet är bra, vi har tyckt om varandra sedan dag ett. Hon säger ofta att hon älskar mig och vill gärna vara med mig mer än med sin pappa t.om. Jag är väldigt glad i henne också! Äldsta dottern accepterar mig och även om hon är mer tonårig så har vi inga tjafs direkt.

    Men. Jag vet inte om jag orkar med detta livet mer. Har inga egna barn. Min partners ex är fruktansvärd. Hon har försökt preja mig av vägen med sin bil, vägrade låta dottern träffa mig i början och sa till dottern att hon inte fick gå till skolan om vi träffades, hon sa till äldsta dottern att pappan och jag varit otrogna mot henne i flera år (lögn), hon har sagt till äldsta dottern att min partner i princip våldtagit henne osv. 1.5 år senare spelar hans x fortfarande offret och ser mig inte ens i ögonen. Trots att hon inte ville ha sex med eller ens krama min partner på 10 år och själv var otrogen är jag och han de hemska i allt detta.

    Som det har varit har vi haft yngsta tjejen torsdag till måndag ena veckan och en torsdagseftermidsag andra veckan. Vi vill på sikt ha henne varannan vecka.

    Lång bakgrund men nu till det jag brottas med:

    Mamman jobbar 2.5 timmar varje vardagseftermiddag. Under denna tid sitter dottern med på arbetsplatsen medan hon städar. Nu har dottern börjat vilja vara varje vardagseftermiddag hos oss när mamma jobbar, fram till sent på kvällen. Och även att jag älskar henne tycker jag det är jättejobbigt. Min partner lägger då allt åt sidan och ger henne allt fokus. Resultatet blir att allt vardagsgöra ska göras efter 9 på kvällen och d blir knappt tid att ses. Flickan har oxkså börjar vilja vara hos oss några timmar varje dag den helg hon ska vara hos mamma. Anledningen är att här är lek o bus konstant.

    Jag tycker att en 10åring borde kunna underhålla sig själv stundvis så att vi tex kan städa, fixa i trädgården osv även om hon är här men icke. Det är väldigt intensivt och jag orkar snart inte mer.

    Känner mig som den elaka styvmamman för att jag tycker att de borde hålla sig till det schema de har med dotterns dagar och för att jag vill ha egentid o lugnt med min partner. D sista jag vill är att komma emellan min partner och hans dotter men jag är helt slut och får en klump i magen varje gång han hämtar henne nu mer.

    Har någon några tankar om situationen? Hur bör man göra? Vad mår dottern bäst av?

    Känner att jag snart kommer att lämna relationen som det är nu, orkar inte.


    Det låter som en hemsk situation för flickan med en sån mamma! Kan din man ha henne mer, som regelbundet så att hon får lite mer stabilitet i tillvaron?

    En 10-åring kan absolut underhålla sig själv eller tom delta i hushållssysslorna, men det måste ju komma från föräldern att se till att det blir så. Din man kanske inte heller är så hemma i sitt föräldraskap om han ser sig som en lek-och-buspappa och måste underhålla henne hela tiden när han har henne hos sig?  

    Om hon får en mer stabil tillvaro med mer planerad tid hos er så kanske både hon och pappan kan finna sig mer tillrätta i en vardag tillsammans? Varannan vecka känns ju som minimum för att få men fungerande vardagsrelation. Vad är anledningen till att pappan har henne så lite som några dagar per vecka bara?
  • Thu 27 Jun 2019 14:03
    #5
    +1

    Det låter som om pappan bryr sig mer om att vara flat mot sitt ex än att skydda dig och hans barn. Säg till han att skärpa sig

  • Thu 27 Jun 2019 14:04
    #6

    Tack för svar! Jag ifrågasätter ständigt varför det får vara såhär, tycker inte heller att hon är lämplig. Bara att hon får säga till äldsta dottern att pappa våldtagit henne och han inte ens tagit upp detta med dottern gör mig vansinnig. Jag hade hellre haft henne här hela tiden eftersom jag också tror att det hade blivit stabilt och mkt lugnare. Men så älskar hon sin mamma och han vill inte ha en vårdnadstvist. Anledningen till dagarna nu är att han tror att hon inte är redo för varannan vecka iom att hon inte kan gå hem själv från skolan än och vara ensam och han inte vill ha henne på fritids. Han och jag jobbar heltid så d blir ju några timmar. Jag ser ju på henne att när hon varit här några dagar så blir hon mer självständig och trygg eller vad man ska säga. Tycker allt känns fel in i ryggmärgen men han gör inget

  • Anonym (Galen familj­)
    Thu 27 Jun 2019 14:21
    #7

    Så ni har bara varit tillsammans en kort tid. Han var otrogen i förra relationen? Han talar illa om sitt ex(ang sexbrist, otrohet mm) Han bryr sig inte om sina barns säkerhet. Han bryr sig inte om hur du mår. Han vill i te ha tid som par med dig. Han har ett galet ex.

    Hur kan du vara så säker på att han inte våldtog sitt ex? Han låter ju gärna barnen tro det och han visar ju bristande empati på många punkter. Han tror ju att några timmar fritids är mer skadligt än någon som faktiskt kan utsätta sina barn för dödligt våld(tänker bilen). Eller så skyller han på det för att slippa ansvar och lägga allt jobbpå sitt ex..

    Vilka förmildrande sidor har han?

  • Thu 27 Jun 2019 14:30
    #8
    Anonym (Galen familj) skrev 2019-06-27 14:21:40 följande:

    Så ni har bara varit tillsammans en kort tid. Han var otrogen i förra relationen? Han talar illa om sitt ex(ang sexbrist, otrohet mm) Han bryr sig inte om sina barns säkerhet. Han bryr sig inte om hur du mår. Han vill i te ha tid som par med dig. Han har ett galet ex.

    Hur kan du vara så säker på att han inte våldtog sitt ex? Han låter ju gärna barnen tro det och han visar ju bristande empati på många punkter. Han tror ju att några timmar fritids är mer skadligt än någon som faktiskt kan utsätta sina barn för dödligt våld(tänker bilen). Eller så skyller han på det för att slippa ansvar och lägga allt jobbpå sitt ex..

    Vilka förmildrande sidor har han?


    Nej hon var otrogen i förra relationen inte han.

    Det är en bra fråga, hur vet man det. Enda anledningen till att jag tror honom är hur han är mot mig sexuellt och att hans x har ljugit om många andra saker som jag vet inte är sanna.

    Han har empatiproblematik ja, där har du helt rätt. Det tar mkt energi att försöka få honom att förstå saker som rör svåra känslor även om det tillslut går. Jag har inte lyckats få honom att se något fel han själv kan ha gjort i deras relation tex.

    Förmildrande sidor är att vi har många gemensamma intressen och har roligt tillsammans. Han är också, trots allt, en kärleksfull pappa och Kan visa mkt kärlek mot mig också när jag inte ifrågasätter svåra saker. Jag hör själv hyr det låter, inte sunt alls.
  • Thu 27 Jun 2019 14:30
    #9
    Fröken I skrev 2019-06-27 13:57:32 följande:

    Har pratat med honom och han är som sagt medveten om att hon inte är frisk men vill inte dra in polis eller dylikt. De har kontakt med soc för att få henne att samarbeta.

    Försökt påtala hur jag mår och han förstår men sen kommer vi inte längre.

    Jag ser på de andra i dotterns klass och de går till skolan själva, kan vara ensamma i ett rum, är mkt lugnare. Antar att barn är olika men undrar om d ska vara såhär


    Alltså ett är totalt orelevant om han vill dra in polis eller ej. Hon försökte mörda dig (eller skada beroende på farten I guess). Självklart ska det anmälas, det gör henne dessutom helt olämplig som förälder och jag hade absolut inte velat ha delad vårdnad med en sån. Jag hade krävt ensam och kontaktförbud.

    Om din partner inte inser detta själv så skulle jag polisanmäla händelsen och kontakt socialen och berätta allt (även pappans bristande beteende), för barnen skull. Sedan han hade jag lämnat honom.
  • Anonym (ingen­)
    Thu 27 Jun 2019 14:46
    #10
    Fröken I skrev 2019-06-27 13:57:32 följande:
    Har pratat med honom och han är som sagt medveten om att hon inte är frisk men vill inte dra in polis eller dylikt. De har kontakt med soc för att få henne att samarbeta.

    Försökt påtala hur jag mår och han förstår men sen kommer vi inte längre.

    Jag ser på de andra i dotterns klass och de går till skolan själva, kan vara ensamma i ett rum, är mkt lugnare. Antar att barn är olika men undrar om d ska vara såhär
    Du pratar alltså med honom om hur DU mår i allt det här? Inte hur en 10-åring mår som har det såhär?

    DU är ju vuxen och kan välja din livssituation helt utifrån dina egna behov och önskemål. Flickan här är ett barn, helt i händerna på, vad det låter på dig, värdelösa, ynkryggade föräldrar som inte på nåt sätt förmår se till hennes bästa och försöka ge henne en vettig uppväxt med normal utveckling.

    Och du funderar över hur du mår och orkar...

    Om du tänker efter lite så kanske du kan föreställa dig hur exet haft det i relationen med din nuvarande? Kanske är inte allt såsom han säger till dig?
  • Thu 27 Jun 2019 14:52
    #11
    IceKitten skrev 2019-06-27 14:30:43 följande:

    Alltså ett är totalt orelevant om han vill dra in polis eller ej. Hon försökte mörda dig (eller skada beroende på farten I guess). Självklart ska det anmälas, det gör henne dessutom helt olämplig som förälder och jag hade absolut inte velat ha delad vårdnad med en sån. Jag hade krävt ensam och kontaktförbud.

    Om din partner inte inser detta själv så skulle jag polisanmäla händelsen och kontakt socialen och berätta allt (även pappans bristande beteende), för barnen skull. Sedan han hade jag lämnat honom.


    Tack för svaret. Ja skada får man väl kalla det, skada min bil om inte annat. Mötte henne på en mindre väg som går från huset där min partner bor när hon hade lämnat barnen. Finns en mötesficka som hon ignorerade och ökade farten samt la sig i mitten av vägen. Jag krypkörde för att jag trodde hon skulle köra in som andra gör men fick väja och köra i diket istället. Hade tur att jag fick upp bilen. Jag hade såklart inte dött men skador på bil ja d är ett under att d inte hände. Hennes far satte en yxa i min partners dörr när han fick veta att min partner träffat mig så galenskapen ligger väl i släkten. Barnen umgås såklart ändå med roliga morfar, trots att äldsta dottern var hemma när d hände. Galen familj är bara förnamnet.

    När jag läser själv så fattar jag inte varför jag stannat. Förlorade min pappa mitt i allt detta och har haft svårt att ta mig ur då jag inte haft psykisk ork. Sen älskar jag hans lilla flicka men jag gör inte d som är bäst för henne jag heller.

    Jag borde anmäla och lämna
  • Thu 27 Jun 2019 14:57
    #12
    Anonym (ingen) skrev 2019-06-27 14:46:15 följande:

    Du pratar alltså med honom om hur DU mår i allt det här? Inte hur en 10-åring mår som har det såhär?

    DU är ju vuxen och kan välja din livssituation helt utifrån dina egna behov och önskemål. Flickan här är ett barn, helt i händerna på, vad det låter på dig, värdelösa, ynkryggade föräldrar som inte på nåt sätt förmår se till hennes bästa och försöka ge henne en vettig uppväxt med normal utveckling.

    Och du funderar över hur du mår och orkar...

    Om du tänker efter lite så kanske du kan föreställa dig hur exet haft det i relationen med din nuvarande? Kanske är inte allt såsom han säger till dig?


    Jo jag har påtalat väldigt ofta hur hon mår. Att de ens går till soc är för att jag sagt att det inte är ok för barnen att de har det såhär. Det låter säkert som jag bara tycker synd om mig själv men jag har verkligen kämpat för henne.

    Nej hans x har säkert inte haft det enkelt hon heller. Han är inte ofelbar på ngt sätt
  • Anonym (hmm)
    Thu 27 Jun 2019 15:03
    #13
    Anonym (ingen) skrev 2019-06-27 14:46:15 följande:
    Du pratar alltså med honom om hur DU mår i allt det här? Inte hur en 10-åring mår som har det såhär?

    DU är ju vuxen och kan välja din livssituation helt utifrån dina egna behov och önskemål. Flickan här är ett barn, helt i händerna på, vad det låter på dig, värdelösa, ynkryggade föräldrar som inte på nåt sätt förmår se till hennes bästa och försöka ge henne en vettig uppväxt med normal utveckling.

    Och du funderar över hur du mår och orkar...

    Om du tänker efter lite så kanske du kan föreställa dig hur exet haft det i relationen med din nuvarande? Kanske är inte allt såsom han säger till dig?
    Ja? Det är ju inte hennes barn. 
    Det verkar ju som att hon gör vad hon kan för barnet med tanke på att hon endast varit i deras liv i 1,5 år.  
    Men självklart så ska hon ju prata med sin partner om hur HON mår i DERAS relation. 
    10-åringen verkar ju ha det bra hos pappan, och vi vet ju faktiskt inte hur hon har det hos mamman, galenskapen kanske kommer fram endast när barnen inte är hemma?

    Men TS, självklart så borde du försöka ta dig ur det här, bli inte mer involverad i en så här konstig familjekonstellation där ingen verkar vilja ta sitt ansvar. Du behöver inte känna någon skuld gentemot någon och gör det som är bäst för dig.
    Tror du på allvar att barnen far illa så gör en socanmälan.      
  • Thu 27 Jun 2019 15:14
    #14
    Anonym (hmm) skrev 2019-06-27 15:03:40 följande:

    Ja? Det är ju inte hennes barn. 

    Det verkar ju som att hon gör vad hon kan för barnet med tanke på att hon endast varit i deras liv i 1,5 år.  

    Men självklart så ska hon ju prata med sin partner om hur HON mår i DERAS relation. 

    10-åringen verkar ju ha det bra hos pappan, och vi vet ju faktiskt inte hur hon har det hos mamman, galenskapen kanske kommer fram endast när barnen inte är hemma?

    Men TS, självklart så borde du försöka ta dig ur det här, bli inte mer involverad i en så här konstig familjekonstellation där ingen verkar vilja ta sitt ansvar. Du behöver inte känna någon skuld gentemot någon och gör det som är bäst för dig.

    Tror du på allvar att barnen far illa så gör en socanmälan.      


    Tack snälla för ditt svar. Jag gör verkligen det jag kan för hans barn. Det är skitsvårt när man inte är föräldern utan står bredvid. Sliter ut mig själv i detta och går runt med konstant ångest över att leva såhär. Ja jag måste ta mig ur detta.
  • Anonym (Mamma till 3)
    Thu 27 Jun 2019 15:22
    #15

    Att vara med någon som har barn är påfrestande. Barnet kommer alltid först och som partner får man acceptera det. Man får ställa in saker i sista sekund för att barnet fått feber. Man får hoppa över sin favoritserie för att barnet har nattskräck. Man får låta bli vinet till maten för att barnet som är på bio kanske tappar bort sitt busskort och behöver hämtas. Man får avbeställa dom svindyra skorna för att barnet slagit upp hål i overallen och behöver ny.

    Livet med barn består av uppoffringar på löpande band, och det ?drabbar? även bonusar.

    Klängiga barn som inte vill vara själv är oftast inte trygga. Så det gäller att skapa trygghet för henne, och även sätta gränser och rutiner. Ex. En timme gemensam lek, sen får hon antingen hjälpa till eller aktivera sig själv. Här delar vi oftast upp oss. Ena underhåller barn medan andra tar hand om hushållet. Kanske du och dottern kan åka till frissan, gå på bio eller shoppa så får pappan ta hand om hushållet, och nästa gång byter ni?

    Egentid med partnern är en lyx. De flesta föräldrar får planera in sånt och skaffa barnvakt.

    Här består egentid tillsammans av att somna på varsin kant i soffan framför tv eller dom där 5 minuter på morgonen med snooze.

  • Thu 27 Jun 2019 15:28
    #16
    Anonym (Mamma till 3) skrev 2019-06-27 15:22:30 följande:

    Att vara med någon som har barn är påfrestande. Barnet kommer alltid först och som partner får man acceptera det. Man får ställa in saker i sista sekund för att barnet fått feber. Man får hoppa över sin favoritserie för att barnet har nattskräck. Man får låta bli vinet till maten för att barnet som är på bio kanske tappar bort sitt busskort och behöver hämtas. Man får avbeställa dom svindyra skorna för att barnet slagit upp hål i overallen och behöver ny.

    Livet med barn består av uppoffringar på löpande band, och det ?drabbar? även bonusar.

    Klängiga barn som inte vill vara själv är oftast inte trygga. Så det gäller att skapa trygghet för henne, och även sätta gränser och rutiner. Ex. En timme gemensam lek, sen får hon antingen hjälpa till eller aktivera sig själv. Här delar vi oftast upp oss. Ena underhåller barn medan andra tar hand om hushållet. Kanske du och dottern kan åka till frissan, gå på bio eller shoppa så får pappan ta hand om hushållet, och nästa gång byter ni?

    Egentid med partnern är en lyx. De flesta föräldrar får planera in sånt och skaffa barnvakt.

    Här består egentid tillsammans av att somna på varsin kant i soffan framför tv eller dom där 5 minuter på morgonen med snooze.


    Tack för bra tips. Ja så är det ju. Jag försöker sätta mig in i hur det är, tror tyvärr man har lite svårt för det ibland när man inte har egna barn. Har insett att det troligen handlar mer om allt runt omkring denna familj som inte är bra än om egentid och den biten. Jag mår inte bra av att vara här och hantera detta åt föräldrarna helt enkelt. Dottern är såklart otrygg som du säger iom allt som hänt och händer. Jag brukar ge henne uppgifter och även säga ifrån och har aldrig upplevt att hon mått dåligt av det , tvärtom.
  • Anonym (hh)
    Fri 28 Jun 2019 12:35
    #17

    Anonym (hmm) skrev 2019-06-27 15:03:40 följande:
    Ja? Det är ju inte hennes barn. 
    Det verkar ju som att hon gör vad hon kan för barnet med tanke på att hon endast varit i deras liv i 1,5 år.  
    Men självklart så ska hon ju prata med sin partner om hur HON mår i DERAS relation. 
    10-åringen verkar ju ha det bra hos pappan, och vi vet ju faktiskt inte hur hon har det hos mamman, galenskapen kanske kommer fram endast när barnen inte är hemma?

    Men TS, självklart så borde du försöka ta dig ur det här, bli inte mer involverad i en så här konstig familjekonstellation där ingen verkar vilja ta sitt ansvar. Du behöver inte känna någon skuld gentemot någon och gör det som är bäst för dig.
    Tror du på allvar att barnen far illa så gör en socanmälan.      
    Håller helt med dig. Det är viktigt att alla mår bra. Ibland verkar en del tro att styvfamiljen är en balansbräda där en måste må dåligt för att alla andra ska må bra. Och då är det givetvis pappas nya tjej som ska offra sig...

    Hej ts! Vilken soppa du har hamnat i. Din kille har kontakt med soc pga exet, det är en ganska extrem situation du befinner dig i. Utöver det lever du i ett hushåll där din sambo har barn sen tidigare. Jag känner igen de problem du beskriver. Att bara vara med barnen när det är umgänge, aldrig göra något hushållsarbete då. Att han har svårt att lyssna när du försöker prata om vad du upplever inom den här konstellationen. Det här är problem som många upplever med män som har barn sen tidigare. Jag vill att du ska veta det och att det faktiskt inte är något du behöver finna dig i, oavsett hur stora problem ni har i övrigt.
    Frågan är bara hur du ska nå fram till din kille om det och hur du och han ska hitta ett sätt så att ert hushåll kan fungera för er alla. Det är inga stora saker du begär: att ni städar fastän barnen är där. Behöver inte ta så mycket tid i anspråk. Och barnen kanske kan vara med pappa medan han gör det han måste göra? Jag tror personligen att det är bra för barn att se att ett hushåll faktiskt måste skötas. Och i er situation så kanske det är något som kan göra att livet faller tillbaka på något normalt.


    Om flickan vill vara mer och mer hos er, vilket jag har förstått att ni båda tycker vore bra, så kommer det bli konstigt om anledningen är att ni har mer lek och bus, för sanningen är ju att ni får väldigt mycket arbete mellan varven, när hon inte är där. Och det tror jag kan bli tärande i längden. Skulle det bli aktuellt att hon bör bo hos er på heltid i framtiden så tror jag att det kan bli en konflikt mellan er om hon ha tillåtits tro att hos er är det bara lek och bus när det i själva verket är så att hushållsarbetet många gånger har blivit lidande. 

    Hoppas det här kan vara till hjälp för dig, ni behöver ha lite mer normalt liv tror jag. Fokus på flickan i all ära men ert liv tillsammans måste ju fungera också och i det ingår det att sköta ett hushåll. Om din man inte skulle hålla med om dessa argument så är ett annat alternativ att ni delar upp så att du gör vissa sysslor när flickan är där och sen gör pappan samma sysslor när hon är hos mamman. Så att ni turas om. Då kan han fokusera på flickan medan du städar, och sen kan du ägna dig åt dina intressen medan han städar.
Svar på tråden Hjälp bonusbarn och relation