• Trolltrixie

    Biomamma hälsar inte på mig (bonusmamman)

    Jag och min sambo gick fort fram i vår relation. Det kändes rätt. Vi har varit tillsammans ett år och bor tillsammans samt väntar vårt första gemensamma barn. Han har 3 barn sen innan, 3 helt fantastiska barn som bor hos oss vv och dom har verkligen accepterat mig något magiskt enkelt. Det funkar alltså väldigt bra med barnen och dom är jätteglada att få ett syskon nu i slutet av sommaren.

    Till problematiken:

    Jag är en känsloperson och har svårt att hantera att deras biomamma (hon och sambon var tsm 10 år med mycket fram och tillbaka sista åren..) vägrar hälsa på mig. Det känns som om hon tror att om hon ignorerar mig tillräckligt mycket så försvinner jag? Till saken hör att samarbetet rörande barnen mellan henne och min sambo funkar relativt bra. Efter att ha läst trådar här så har jag förstått att vi har det väldigt bra. Att det "bara" är faktumet att hon låtsas som om jag inte finns dom få gånger vi setts. Jag kommer själv från en trasig familj med mycket konflikter och jag hade väl önskat att vi åtminstone kunde säga hej för både hennes barns och mitt framtida barns skull. Våra barn kommer ju vara syskon! Min sambo förstår inte varför jag bryr mig så mycket. Helt ärligt så känner jag mig provocerad och arg. Icke respekterad. Den gång jag försökte ta kontakt sa hon bara att hon inte valt att ha mig i sitt liv och därför inte har något intresse av mig. Jag menar verkligen inte vi ska vara bästa vänner. Men Hej och Hej då är väl inte så mycket begärt? Har även intrycket av att det blev värre sen hon fick veta att vi väntar barn.

    Jag vill alltså kunna inte bry mig. Jag vill inte bli provocerad.. någon som har tips på hur jag ska tänka? För barnens skull..

  • Svar på tråden Biomamma hälsar inte på mig (bonusmamman)
  • Barbro45

    Du kan inte ändra hennes beteende, det du kan göra är att ändra ditt sätt att se på detta. Det hon gör är fel, främst mot barnen, hon lär dem att om det någon man inte gillar så är det ok att ignorera dem, kamrater, lärare, arbetskamrater, m.fl. Personer som gör så betraktas ofta som socialt inkompetenta.

    Du kan vara en förebild för barnen genom att alltid hälsa på henne, hälsa med namn t.o.m. Hej Anna, Hejdå Anna, alltid. Barnen kommer då att märka att mamma inte svarar och kommer att fråga varför. Du säger naturligtvis också Hej och hejdå till barnen med namn. Var den större personen här.

  • Tecum

    Håller med, du måste vara den större personen här. Hon är osäker, bitter och socialt inkompetent och skämmer ut sig inför barnen. Var vänligt neutral, pusha inte och försök att inte ta åt dig. Det viktiga är du din sambo och barnen, fokusera på dem och släpp hennes oförskämdhet. Hon är en svag människa.

  • nytt eller gammalt

    Hon är troligen jätteledsen över att hennes familj kraschade. Arg o bitter över att hennes man snabbt hittade en ny. Kanske blyg som person. Känner sig dålig, oattraktiv och värdelös ? Är det möjligt för dig att tänka att hon gör som hon gör för att hon inte mår bra?

  • Gosedjuret

    Var hennes ex otrogen med dig? Om det är så så behöver du inte förklara mer. Om mina barns pappa hade levt ihop med häxan han bedrog mig med så hade behandlingen du får upplevts som mild i jämförelse. Tyvärr.

    Är det inte på det sättet så har hon ju verkligen inte valt att vara tvungen att ha dig i sitt liv heller. Sånt kan vara svårt att hacka i sig. Håller inte med er andra här att hon är socialt inkompetent, är osäker osv. Kan vara så att hon är bestämd och säger vad hon tycker, att hon vill minimera det negativa i sitt liv helt enkelt. Du är ingen hon vill umgås med, acceptera det och visa respekt för att det är svårt att gå vidare efter att familjen är ett minne blott.

    Att tvinga sig på genom att tvångshälsa...det är väl socialt bristande och passiv aggressivt om något.

    Bara backa.

  • Bibbidi

    Men snälla människa!

    Ni har bara varit tillsammans i ett år men bor ändå redan tillsammans och väntar ett barn (vilket tyder på att ni träffades innan skilsmässan gått igenom).

    Du kan inte förvänta dig att hon under den här lilla tiden redan ska kunna titta på dig och hälsa glatt, det har bara gått ett år!

  • Trolltrixie

    Dom hade varit separerade i lite mer än 2 år när vi träffades och han har alltså aldrig varit otrogen. Hon blev dessutom tsm med en annan 2 månader efter dom gjorde slut och introducerade honom för barnen nästan direkt.

  • Trolltrixie
    Gosedjuret skrev 2019-06-30 15:35:50 följande:

    Var hennes ex otrogen med dig? Om det är så så behöver du inte förklara mer. Om mina barns pappa hade levt ihop med häxan han bedrog mig med så hade behandlingen du får upplevts som mild i jämförelse. Tyvärr.

    Är det inte på det sättet så har hon ju verkligen inte valt att vara tvungen att ha dig i sitt liv heller. Sånt kan vara svårt att hacka i sig. Håller inte med er andra här att hon är socialt inkompetent, är osäker osv. Kan vara så att hon är bestämd och säger vad hon tycker, att hon vill minimera det negativa i sitt liv helt enkelt. Du är ingen hon vill umgås med, acceptera det och visa respekt för att det är svårt att gå vidare efter att familjen är ett minne blott.

    Att tvinga sig på genom att tvångshälsa...det är väl socialt bristande och passiv aggressivt om något.

    Bara backa.


    Bara backa? Frågan gäller ju hur jag ska hantera det på mitt håll? Hur ska jag mentalt må bra i och med hennes beteende? Backa ska jag ju definitivt göra då jag inte vill skapa mer ilska inom mig över hennes respektlöshet, samt så här jag ingen lust att försöka mer. Men jag vill göra det bästa jag kan för barnens bästa.
  • Gosedjuret
    Trolltrixie skrev 2019-06-30 16:42:19 följande:
    Bara backa? Frågan gäller ju hur jag ska hantera det på mitt håll? Hur ska jag mentalt må bra i och med hennes beteende? Backa ska jag ju definitivt göra då jag inte vill skapa mer ilska inom mig över hennes respektlöshet, samt så här jag ingen lust att försöka mer. Men jag vill göra det bästa jag kan för barnens bästa.
    Ja. Måste man vara aggressiv och alltid få sin vilja fram? Du kan ju knappast påverka hur andra beter sig, bara dig själv. Må mentalt bra...acceptera att hon vill minimera kontakten med dig. Det är hennes val.

    Respektlöshet? Jag kan tycka att det är du som står för den som vill tvinga på andra människor din egen uppfattning om hur saker skall gå till. Och som blir arg när dom inte gör som du tycker att dom borde.

    Menar du att deras barn skulle ta skada av att deras mamma inte hälsar på en person i deras liv? Det tror inte jag faktiskt. Vad menar du att du skall göra som är det bästa för deras barn?

    Som sagt, det har gått ett år, det är inte lång tid när man haft ett längre förhållande med tre barn tillsammans. Varför förstår du inte det?
  • elsi
    Trolltrixie skrev 2019-06-30 14:22:46 följande:

    Jag och min sambo gick fort fram i vår relation. Det kändes rätt. Vi har varit tillsammans ett år och bor tillsammans samt väntar vårt första gemensamma barn. Han har 3 barn sen innan, 3 helt fantastiska barn som bor hos oss vv och dom har verkligen accepterat mig något magiskt enkelt. Det funkar alltså väldigt bra med barnen och dom är jätteglada att få ett syskon nu i slutet av sommaren.

    Till problematiken:

    Jag är en känsloperson och har svårt att hantera att deras biomamma (hon och sambon var tsm 10 år med mycket fram och tillbaka sista åren..) vägrar hälsa på mig. Det känns som om hon tror att om hon ignorerar mig tillräckligt mycket så försvinner jag? Till saken hör att samarbetet rörande barnen mellan henne och min sambo funkar relativt bra. Efter att ha läst trådar här så har jag förstått att vi har det väldigt bra. Att det "bara" är faktumet att hon låtsas som om jag inte finns dom få gånger vi setts. Jag kommer själv från en trasig familj med mycket konflikter och jag hade väl önskat att vi åtminstone kunde säga hej för både hennes barns och mitt framtida barns skull. Våra barn kommer ju vara syskon! Min sambo förstår inte varför jag bryr mig så mycket. Helt ärligt så känner jag mig provocerad och arg. Icke respekterad. Den gång jag försökte ta kontakt sa hon bara att hon inte valt att ha mig i sitt liv och därför inte har något intresse av mig. Jag menar verkligen inte vi ska vara bästa vänner. Men Hej och Hej då är väl inte så mycket begärt? Har även intrycket av att det blev värre sen hon fick veta att vi väntar barn.

    Jag vill alltså kunna inte bry mig. Jag vill inte bli provocerad.. någon som har tips på hur jag ska tänka? För barnens skull..


    Hon har väl egentligen inget behov av att prata med dig eller ha något med dig att göra? Och du behöver inte heller prata med henne eller ha henne i din närhet?

    Det viktiga är att hon och pappan kan samarbeta och att barnen mår bra i hela situationen.

    Sen om ni gått så fort fram att ni bara varit tillsammans i ett år och redan flyttat ihop och skaffat barn så förstår man ju om hon inte hängt med riktigt i svängarna.

    Tips på hur du ska tänka? Ja, tänk mer på hur du själv gör och beter dig och lite mindre på hur andra gör och beter sig.
  • elsi
    Trolltrixie skrev 2019-06-30 16:42:19 följande:
    Bara backa? Frågan gäller ju hur jag ska hantera det på mitt håll? Hur ska jag mentalt må bra i och med hennes beteende? Backa ska jag ju definitivt göra då jag inte vill skapa mer ilska inom mig över hennes respektlöshet, samt så här jag ingen lust att försöka mer. Men jag vill göra det bästa jag kan för barnens bästa.
    Du kan väl inte hänga upp ditt mentala välmående på om hon hälsar på dig eller inte. Lite mer självkänsla och integritet bör du väl ha om du är vuxen?
Svar på tråden Biomamma hälsar inte på mig (bonusmamman)