Anonym (A) skrev 2019-07-04 16:02:23 följande:
Innan 35 är bäst. Efter det ökar riskerna för att barnet ska drabbas av diverse olika diagnoser/problem. Barn till äldre pappor har högre risk att få ADHD, autism, bipolär sjukdom, psykos, schizofreni, depression, självmordsförsök, lågt iq, inlärningssvårigheter, dåliga betyg i skolan, avhoppning från skolan och drogmissbruk. Även riskerna för att det ska ta lång tid för tjejen att bli gravid, missfall och komplikationer under graviditeten ökar ju äldre pappan är. Så risken för saker som som låg födelsevikt, för tidig födsel (som i sig kommer med en lång rad stora risker för barnets liv och framtida fysiska och psykiska hälsa), graviditetsdiabetes, andningssvårigheter och krampanfall hos barnet efter förlossningen ökar. Riskerna är ännu större om kvinnan är betydligt yngre än om mannen. Riskerna ökar alltså vid 35 och blir större ju äldre mannen blir, efter 40 ökar riskerna fortare och efter 45 är riskerna som störst. Så att satsa på barn innan 35 är bäst om du vill utsätta din tjej och ditt barn för så låga risker som möjligt.
Skulle just skriva ungefär det du skrev. Du kan googla och få upp artiklar om det. Från 35 ökar riskerna för båda föräldrarna. För män det som beskrevs ovan och för kvinnor ökar risken för Downs och andra kromosomfel, som har fördelen att det går att se (och göra abort) på förhand.
Om jag var du skulle jag göra klart komvux, skaffa partner och ta mig in på linjen jag ville gå. Sedan börja barnskapandet mot slutet av utbildningen, vid 32-34. Då hinner du få dina barn innan 37 i alla fall om du inte ska ha många barn. Eller börja redan efter komvux. Jag vet flera som kombinerat småbarn med studier.
Sedan ska man komma ihåg att ett barn med diagnos inte behöver bli en sorg. Det beror på så många saker, som hur man själv hanterar det och av vilken grad handikappet är. Men visst, jag skulle aldrig skaffa barn med en man som är kring 45, och fler och fler börjar ju bli medvetna om riskerna.
