Jag är gärna med i denna tråd också.
Jag och sambon har försökt sedan december-18. Jag är 29 år och sambon är ganska mycket äldre än mig, han har två "vuxna" barn sedan tidigare.
Jag använder inga äl test eller så för det gör mig stressad mentalt. Jag har koll på ägglossningen och antecknar. Och cykeln är regelbunden allt går enligt kalendern. Men fortfarande inget plus:(
Alltså om man bara hade VETAT att man kommer få barn så hade jag varit lugn, samtidigt som jag inte vill/vågar ta tag i utredning för då kanske alla drömmar krossas?! Så svårt.
Fast nästan hellre att det är mannen det är fel på känner jag???? för det känns lättare att ?åtgärda? med ivf osv men jag är inte så insatt i det.
Vi har valt att inte berätta för någon än för jag orkar inte få frågan sen hela tiden, eller behöva höra av mig till alla hela tiden ?nej det blev inget barn denna månad heller?. Det är ju en stor sorg för oss och det är ingen sorg vi vill lämpa över på andra också.
Jag håller helt med dig! Det är nu två veckor kvar till ÄL... så segt alltså.
PS. Vet inte varför det kom massor av frågetecken i mitt svar ????
Eller delar du det nödvändigaste med honom om hur viktigt det är med mys Just dom dagarna?
Jag har själv försökt bli gravid med min partner i 15 månader. Jag har en 8 årig son sedan tidigare från ett annat förhållande men kroppen har ju ändrats på dessa år så kan vara vem som av oss som det beror på. Jag är 31 och min partner 42.
Hej! När ni försökt mer än ett år så kan man göra en fertilitetsutredning. OM man vill förstås. Är själv i sitsen att ha försökt snart 2 år med vissa uppehåll. Gjort ett ivf försök som gick åt skogen. De har inte hittat något som helst fel på oss. Så jävla frustrerande. Det jag vill säga är att det kan lugna en lite att påbörja utredning. Då känns det som man faktiskt gör något. Sedan är det inte ovanligt att det tar 1 år att bli gravid. Men vad hjälper det när det enda man vill är att bli gravid! Lycka till!
Aaa det är sant. Okej, hur stressad verkar han? Min är nog orolig men inget han visar. Och inget han pratar om, om inte jag tar upp det. Det var lite därför vi tog en paus från varandra. Förhållandet klarade inte av hela grejen samtidigt som vi tog bakslagen så himla olika!
Jag hoppar in här, känner såå igen mig i allt ni skriver. Vi har försökt sen i dec -18. Min fästman är 29 och jag 26. Jag var inställd på att det skulle gå snabbt att bli gravid. Min bästa kompis blev gravid av misstag på ett enda ligg... livet är orättvist!
Vi har inte berättat om våra barnplaner. Får höra ganska mycket tjat från omgivningen, särskilt nu när vi köpt gård oså tycker folk att det är dags för barn. Om de bara visste! Min fästman pratade lite om det med hans systers sambo för ett tag sen. De har en ettåring nu och hade också svårt att bli gravida så de förstår.
Denna månaden blir tredje med ÄLtest och rosenrot, andra med bidrottningsgelé och sen provar vi även första gången bisolvon denna gången. Har ni testat några huskurer?