• Thu 4 Jul 2019 18:04
    15861 visningar
    507 svar
    507
    15861

    Vi som försökt bli med barn i minst 8 månader

    Hej!

    Jag tänkte att denna tråd kunde vara för alla oss som kämpat med att bli gravida ett tag (hade som förslag i rubriken 8 månader men fritt fram för alla såklart). Här kan vi dela med oss hur mycket eller hur lite vi vill av vår längtan efter barn. Hoppas fler hakar på! :) Jag vet att det finns många liknande trådar men jag vill gärna vara med från början!

    Min historia:

    Jag och min man har försökt att bli med barn sedan september men INGENTING händer. Jag har regelbunden mens(tror jag?!) och jag har hittat äl med clearblues äl-test. Vad vi vet finns inga problem i släkten på varken hans eller min sida. När ska man söka hjälp? Vi är båda mellan 25-27 år så vi borde ha åldern på vår sida.

  • Svar på tråden Vi som försökt bli med barn i minst 8 månader
  • Anonym (Jas)
    Fri 5 Jul 2019 14:29
    #21
    soltroll skrev 2019-07-05 13:18:33 följande:

    Han verkar inte så stressad. Hans första barn tog 5 år, inget fel på någon utav dom så han är ganska inställd på att det kan ta tid. Sen visar Inte han heller så mycket, han tycker att jag oroar mig för mycket och går det inte ska vi söka hjälp.

    Nej Jag förstår, det är påfrestande hela grejen. Det blir ju tyvärr inte lättare om det går ut över förhållandet men svårt att undvika.


    Ja det känns ofta som männen tar det mer chill. Kanske för att vi är dom som känner efter i kroppen och har koll på äl o mens... man måste kommunicera, men det är oxå knepigt. Blir ju inte roligare när man typ måååste ligga vissa dagar i månaden :/
  • Fri 5 Jul 2019 14:36
    #22
    Anonym (Jas) skrev 2019-07-05 14:29:17 följande:

    Ja det känns ofta som männen tar det mer chill. Kanske för att vi är dom som känner efter i kroppen och har koll på äl o mens... man måste kommunicera, men det är oxå knepigt. Blir ju inte roligare när man typ måååste ligga vissa dagar i månaden :/


    Ja Det är sant. Nej Man känner sig lite krävande när man säger till mannen att han Måste ställa upp. Även fast att jag frågat om det är ok att jag säger så, så känns det som att man tvingar just dom dagarna. Men hur ska de annars veta om man inget säger.
  • Fri 5 Jul 2019 14:40
    #23
    soltroll skrev 2019-07-05 13:48:41 följande:

    Om man tänker hur orättvist det är vilket man naturligtvis gör så kommer man bli förstörd mentalt. Men det är svårt att inte tänka och känna så.

    Jag använder också bidrottninggele. Hur tar du det, hela tiden eller med uppehåll?


    Ja det har du ju helt rätt i! Försöker tänka att snart är det nog vår tur :) Jag tar med uppehåll från ÄL till mens.
  • Fri 5 Jul 2019 14:43
    #24
    Pepsin skrev 2019-07-05 14:09:05 följande:

    Jag förstår dig helt! Varför ska vissa som kanske inte ens är lämpade att vara föräldrar bli det direkt? Och andra kämpar och kämpar... men det är ?bara? fortsätta kämpa. Vi var oxå inställda på att det skulle gå snabbt, men icke... tycker också det är jobbigt med alla som hintar. Har också köpt hus nu och alla säger: det är ju bra så barnen får plats. Vilka barn?! Vi har inga och det är ingen självklarhet att man kan få barn.


    Exakt så!! Så korkat! Det är ju bra här får ni plats med två barn osv. Just nu får inga plats, vi har musikstudio och gästrum/hundrum i "barnens sovrum".

    Ja min fästmans bästa kompis o hans tjej blev oplanerat gravida och gjorde abort, blev sen gravida igen. Allt under tiden som vi kämpar o kämpar...
  • Fri 5 Jul 2019 14:52
    #25

    Nu klickade jag hem rosenrot som både jag och min man ska äta, jag tror det kan bli bra! Han är väldigt stressad på jobbet och energilös så det kan ju också påverka. Hoppas hoppas!

  • Fri 5 Jul 2019 15:23
    #26
    Pepsin skrev 2019-07-05 14:52:32 följande:

    Nu klickade jag hem rosenrot som både jag och min man ska äta, jag tror det kan bli bra! Han är väldigt stressad på jobbet och energilös så det kan ju också påverka. Hoppas hoppas!


    Håller tummarna för att det fungerarSkrattande
  • Fri 5 Jul 2019 16:15
    #27
    Pepsin skrev 2019-07-05 14:52:32 följande:

    Nu klickade jag hem rosenrot som både jag och min man ska äta, jag tror det kan bli bra! Han är väldigt stressad på jobbet och energilös så det kan ju också påverka. Hoppas hoppas!


    Hoppas det funkar! Jag drogar min karl med bisolvon och rosenrot, haha!
  • Fri 5 Jul 2019 16:22
    #28
    Mima93 skrev 2019-07-05 16:15:18 följande:
    Hoppas det funkar! Jag drogar min karl med bisolvon och rosenrot, haha!
    Vad ska bisolvon ge för effekt på mannen? Glad*nyfiken*
  • Fri 5 Jul 2019 17:44
    #29
    soltroll skrev 2019-07-05 16:22:33 följande:

    Vad ska bisolvon ge för effekt på mannen? *nyfiken*


    Det ska väl typ göra så att satsen blir tunnare och då blir det lättare för spermierna att simma snabbt. Jag har läst ganska mycket om bisolvonmetoden. Ger väl mest effekt på kvinnan men eftersom det inte är så dyrt kan det ju inte skada. Finns BM som rekommenderar bisolvon som en sista utväg innan IVF och det har tydligen funkat för många.
  • Sun 7 Jul 2019 01:35
    #30
    soltroll skrev 2019-07-05 09:39:06 följande:

    Oj, det är lång tid. Ni har inte tänkt att söka hjälp, eller har ni redan gjort det?

    Ibland undrar man ju vad som är "fel" eller om det bara inte är meningen just nu, utan att det faktiskt kommer när det kommer (som mannen min tjatar om) 

    Använder du något äl stickor, tillskott eller liknande? 


    Vi hade visserligen ett uppehåll på drygt 2 månader och satte igång igen för drygt en månad sedan. Detta uppehållet behövde jag då jag bara var så ledsen och besviken för alla motgångar. Jag har nyss sökt hjälp men man får inte samma utredning som man skulle fått om man inte har något barn alls sedan tidigare. Jag får se vad som sker orkar inte hoppas för mycket. Blir bara så himla ledsen då. Min längtan efter ett syskon försvann ganska snabbt efter att min son blev till då relationen med hans pappa inte var den bästa. Jag hoppades väl lite mer när jag träffade min sambo för lite mer än 5 år sedan men ville inte rusa in i det för snabbt. Däremot har längtan efter ett till barn blivit starkare desto längre in i relationen vi kom. De senaste 3 åren har jag hoppats och vi har som sagt aktivt försökt 13 av de senaste åren 15 månaderna. Jag känner mig ganska sliten och har också givit upp lite av hoppet. Usch... jag som trodde det skulle hända inte jättesnabbt men iallafall efter ca 6 månader men icke sa nicke.
Svar på tråden Vi som försökt bli med barn i minst 8 månader