Första barnet, bf feb 2020

Hej!

Grattis till graviditeten! Förstår precis hur jobbigt det är att oroa sig för missfall. Fick MF i februari i v 8, då hade vi försökt bli gravida i 6 månader med vårat första, så det var lite segt! Nu är jag i v 9 och är orolig att det ska hända igen såklart. Eller ännu värre att man inte ska hitta nåt levande vid första ul som vi har bokat till 2 augusti. Så nu får man gå hela semestern och oroa sig. :)

Måendet annars är lite illamående, mest när jag sitter på jobbet, inte alls sugen på mat men tvingar i mig. Otroligt sur emellanåt (fick precis psykbryt på min stackars hund). Men känns ändå överkomligt. Är också 30 år, så har känner ett tag att det är dags att ta nästa steg! Har bf 12 februari. :)

Vad kul att hitta någon som är i samma ålder och gravid :) Grattis till graviditeten till er också!

Jag är ledsen att du fick mf, då förstår jag att du är orolig nu. Jag har läst mycket om oro för det och försöker tänka som alla skriver: jag väntar barn inte missfall, men det är svårt. Vi har ett bokat UL 15 Augusti så det blir att vänta hela semestern här med. Också väldigt jobbigt att vänta med att berätta för folk! Hur gör ni?

Jag mår konstant illa och har halsbränna, om jag inte äter litegrann väldigt regelbundet så mår jag jättedåligt.. Utöver det så är jag väldigt yr i huvudet och väldigt uppsvälld i magen. Just nu mår jag då väldigt dåligt men jag är ändå positivt inställd då jag tänker på av vilken anledning jag mår dåligt :)

Tack! <3 Ja det är ju helt omöjligt att inte oroa sig för allt, tycker det går lite i vågor. Vissa dagar känner jag mig lugn och tänker att man tar det som det kommer, andra vill jag bara ringa och kräva ett tidigt ul bara för att se om det är något där.

Ska ni göra kub den 15 aug? Om det erbjuds där du bor? Vi har bokat in det, jag bryr mig nog inte så mycket om sannolikheten för kromosomavvikelser egentligen, men vet att sambon tycker det är viktigt.

Jag väntar med att berätta tills efter vi fått se ul hade jag tänkt. Men det blir ju också svårt nu på semestern när man är ute och umgås mycket mer. Om jag berättar för någon så är det för de personer som jag lätt kan prata om ev missfall med. Min syrra tex, inte för min mamma för hon skulle ju bli så ledsen om hon får veta och vi sen får missfall. Så tänker jag. :)

Äta hela tiden gör jag med, ibland känns det som ett knäckebröd i timmen är det enda som funkar! Tycker också det är svårt att få i sig vatten nu i värmen när vatten smakar illa med. Men så länge man har symptom får man ju vara glad, jag brukar tänka att jag inte känner mig dålig utan gravid istället. Skulle symptomen upphöra hade jag blivit väldigt nojig! :)

Ja det går i vågor för mig också.

Ja vi ska göra KUB, min sambo tycker också det är viktigt! Vi ska på ett s.k. Freja-samtal nästa vecka där de ska informera lite om kub-testet.

Jag vill vänta med att berätta tills efter jag har sett UL men vi får se för som sagt man umgås ju otroligt mycket med familjen såhär på semestern. Det kommer bli väldigt svårt att vänta!

Ja jag äter knäckebröd och fil om vartannat. Jag kan inte heller dricka vatten för jag tycker inte om det men jag har hela tiden saft färdigblandad i kylen och det har hjälpt mig otroligt mycket. När jag mår riktigt illa så hjälper det också lite att dricka den kylskåpskalla saften!

Nej precis jag försöker tänka att det är positivt att jag känner som jag gör i kroppen :)

Hej!

Grattis till er!

Jag och min man väntar vårt första barn med BF den 11 februari 2020. Vi var på inskrivningssamtal den 15/7 och alla prover såg bra ut. Då vi skulle resa till italien över nationaldagen använde vi oss av Clear Blues tidiga gravtest och fick ett plus den 4/7.

Det känns så fantastiskt spännande, jag har alltid längtat efter möjligheten att få bli mamma. Medan min man varit lite mer skeptisk. Men nu, när vi båda är 31-32 år föll allt på plats och det är en önskad och planerad graviditet.

Följs gärna åt!

Ska vara plus den 4 juni, inte juli.

Jag har mått över förväntan, nästan så att det blir mer overkligt... Men jag märker av att magen jobbar mycket långsammare. För mig kommer illamåendet när jag ätit, det känns som om för stora portioner står mig upp i halsen. Så jag har fått justera mitt ätande till mindre portioner och med lite större mellanmål.

Vi har börjar berätta för den närmsta familjen och närmsta vännerna. Funderar kring när det passar att berätta för chefen på jobbet, det lär bli efter semestern men behöver det vara direkt? Hur tänker ni? Jag klev upp till mellanchef för bara några veckor sedan, så det är kanske inte en klockren planering ur ett verksamhetsperpektiv.

Jag väntar också första barnet i februari. BF 25 feb 2020, 9+0 idag. Jag oroar mig också massor, så jag längtar till UL och NIPT den 5 aug. 26 år är jag förresten!

Jag har också mått långt över förväntan. Knappt illamående alls, endast om jag ätit för stor portion. Tröttheten är dock extrem! Vet inte hur det ska gå att börja jobba efter semestern på måndag.

Grattis till er båda! Vad roligt med fler som väntar första barnet i februari!

Vi har börjat berätta för allra närmsta familjen nu då jag har svårt att dölja att jag mår illa m.m. hela tiden. Chefen tänkte jag berätta för efter kub-testet som är den 15 augusti, jag börjar jobba igen efter semestern den 8 augusti.

Jag mår lite bättre nu om dagarna men jag äter mer än jag gjorde innan så jag har redan börjat gå upp en del.

Jag har varit överviktig för några år sedan och lyckades sen ställa om kosten och lägga till träning så jag fick ner jättemycket i vikt, jag vet att jag ska gå upp nu men jag är rädd att jag ska gå upp alldeles för mkt och bli jättestor!

/Caroline

Hej Caroline,

Vad starkt av dig att ha gjort den kroppsliga förändringen, det är säkerligen något som både bebisen i magen och du kommer att se vinster i. Har du pratat med din BM om dina orostankar? Jag har sedan tonåren mått dåligt över min vikt, och har av princip inte vägt mig på 14 år för det ger mig bara hjärnspöken. Pratade med min BM om detta vid inskrivningen och hon, jag och min man har tillsammans kommit fram till hur vi ska hantera och prata om vikt för att det inte ska bli ytterligare en sak man (jag) oroar sig för.

Som gravida ska vi gå upp i vikt, och det kan kännas jätteläskigt, men jag tror på att prata om det med någon man litar på, då tappar hjärnspökena mycket av sin kraft.

Grattis alla :) Jag är också gravid med första barnet, jag är 30 år och min fästman 31. Är i vecka 14 idag 13+1. Så bf är 3 feb. Gjorde kub test i fredags. Har inte mått så dåligt, mest kännt mig febrig och mensvärk i magen. Lite små grinig också hihi! Har faktiskt forfarande inte tagit in att jag har en liten bebis i magen. Har ni tips på några sidor med bra maträtter? Har väldigt svårt att få i mig fisk :( kram till er <3

Hej,

Här är en till som väntar första barnet i februari 2020 (5 februari är jag beräknad till) :)

Jag skapade nyss en liknade tråd (konstigt att jag missat denna?) då jag är "först ut" i min bekantskapskrets med barn, är 29 år. Känner redan att mina nära vänner är totalt ointresserade av att lyssna på mina tankar kring graviditeten så vore superkul om vi kunde följas åt :)

Vi var på KUB-test denna vecka och fick ett resultat på 1:20 000, vilket känns som en otrolig lättnad. Och wow, vad häftigt att få se barnet för första gången på ultraljudet, det VAR verkligen någon därinne! :) 

Har mått väldigt illa under juni, knappt kunnat äta annat än typ vitt bröd. Men  senaste veckorna har jag mått bättre. 

Tänker ni stanna kvar här på Familjeliv eller finns FB-grupp? :)

Hej alla och grattis! Första barnet här också, BF 20 februari 2020 och jag är snart 31. Har UL inbokat 13 augusti, men har redan sett att det är något därinne då vi gjorde tidigt UL i vecka 8, så hoppas det är kvar och att allt är som det ska. Bor i England, men ska flytta tillbaka till Sverige snart, så jag vet inte om undersökningar går till likadant här...

I vilket fall har jag, som många andra i tråden, mått över förväntan - lite illamående och mycket trötthet, men ändå hanterbart :)

Kommer nog inte gå med i någon fb-grupp utan mest hänga kvar på FL :)

Hej, väntar även jag första barnet (27 år) :) när är lite oklart, men ska göra första ultraljud + kub 13aug.

Enligt "sista" mensen är jag beräknad 23 feb. Jag har dock haft oregelbunden mens och enl natural cykles appen hade jag ägglossning runt den 5juli och de räknar bf 29feb :) så får se om det blir en skottårs bebis????

Har bara berättat för två nära vänner. Men är sååå svullen över magen så övertygad om att det syns och att fler misstänker. Vi har dock inte sagt till några andra och ska berätta för våra familjer veckan efter UL - är sjukt nervös och taggad på detta!!

Förstår dig verkligen.

Det där med chef/jobb och vara gravid är en stor oro för mig. Hade veckan innan jag plussade blivit erbjuden ett års vikariat på det stället jag verkligen ville arbeta på. Skulle jobba i samma kommun som jag bodde med bara 5min gångväg till jobbet, 7h arbetsdag och vi hade typ kommit överens om lön. Under midsommarhelgen fick jag plus på stickan. Och på tisdagen ringde chefen och meddelade att de godkände mitt löneanspråk. Ville vara ärlig eftersom de skulle innebära att jag bara kunde vara på vikariatet 7 av 12 månader. Slutade med att de inte ville ha mig. Kände mig SÅ kränkt och diskriminerad, visste ju inte då om jag skulle få behålla barnet heller.. Har inte heller berättat för familj/vänner varför jag inte fick jobbet. Bara skyllt på att ja inte fick den lönen ja ville.

Men eftersom jag önskar jobba i kommunen i framtiden så fick ja rådet att bara bita ihop och lämna det pga att de var ett vik. Har som tur är fast jobb fast 45min restid till annan kommun. Men lite kaos på vårt jobb då 3st slutat inom loppet av 2månader. Så nervös att meddela chefen att jag är gravid. Kommer göra de efter min semester i början av sep.