Anonym (Signaler) skrev 2019-07-05 07:46:20 följande:
Får hålla med andra, något låter jäkligt fel när det tillåts få så långt gång på gång. Jag tycker du behöver backa och kika på vad som är den gemensamma nämnaren i alla dessa slagsmål, nämligen du och din hund. Jag har själv en hund som varit "kaxig" stora delar av livet och som uppvisat rätt mycket triggande signaler vid hundmöten. Vi har ofta provocerat fram reaktioner hos andra hundar men aldrig hamnat i slagsmål eftersom jag har koll på hur hundarna interagerar och tar henne därifrån vid tecken på att någon av hundarna inte kan hantera situationen. Idag är situationen bättre, men hon är fortfarande den som ibland möter andra hundar med hög svans, öronen framåt, på stolpiga ben och med ögonkontakt, vilket kan göra andra hundar väldigt osäkra. Hon tycker såklat att hon är supertrevlig, det vi märkt genom åren är att hon trots allt är glad att se och träffa andra hundar, hon har bara ett jätteudda sätt att visa det. Det är mitt ansvar som ägare att se till att min hund inte utsätts för risker i samband med att hon träffar andra hundar.
1. Vi vänder omedelbart vid möte med lösa hundar, jag litar inte på någon som går med sin hund lös.
2. Jag släpper aldrig henne med okända hundar, och tar god tid på mig för att introducera. Upprätthåller hon sitt alerta kroppsspråk så är det inte lämpligt att låta hundarna interagera. Tappar hon snabbt "intresse" så finns potential för att låta dem utforska.
3. Andra hundar med skärpa och som gärna utmanar är helt enkelt inte lämpliga lekkompisar. Skapa inte konflikter i onödan.
Jag har också en sån där mycket socialt kompetent, "snäll" hund som "godtar allt" och älskar alla, han får inte heller interagera med hundar som jag tycker läser signaler dåligt eller är provokativa för jag vet att alla hundar har en gräns, man ska inte ens tillåta att den testas utan ta hunden därifrån långt innan. Han skyddas också från barn i stor utsträckning.
När det kommer till hundar är det helt enkelt inte sant att en attack kom från ingenstans.
Visst drar man gärna en gemensam nämnare.
Men
1: När en hugger vid plötsligt möte i en husknut där ingen såg varandra försent det var för sent. Går det inte att skylla på mig eller min hund.
2: När de redan har socialiserat sig och min går omkring och luktar och tittar inte ens på andra hunden när den bara högg tag ifrån sidan (det sista du skrev; "När det kommer till hundar är det helt enkelt inte sant att en attack kom från ingenstans" stämmer alltså inte, då hunden kan ha varit lynnig eller haft ont utan att ägaren vet om det).
En ensam lös hund är bättre än 2 i koppel. Garanterat. Och eller en ensam då den oftast har utsatts för slit och ryckts i utav sin ägare i kopplet! Otroligt många ägare gör detta och går och pillar på sin mobil, rycker till när hunden vill stanna och lukta och sedan själv stannar 4 meter senare för att koncentrera sig i mobilen, och hunden sitter där och tittar bakåt till platsen igen. Det väcker sorg och frustration hos hunden och den kan lättare utåt-agera på något i sin nivå senare.
Dessutom så hälsar vi på kanske ca 1 av 100 hundar. vilket inte är så speciellt många.
Ang mötet har jag redan beskrivit i förra inlägget precis hur min hund reagerar och hur jag behandlar det. Och ingen konflikt har uppstått vid hälsningen och den senaste kvarten efteråt.
För det 4:e så bör varje ägare ta ansvar över sin egna hund genom att lära känna den utan och innan i hens beteende. Men människan dömer hellre andra än att se sina egna brister. Jag har även redan erkänt 1 misstag. Mer än vad någon av har gjort hittills, utan ni har bara motargumenterat eller spytt galla, fastän min hund aldrig har gjort någon annan illa. Vilket gör erat beteende rätt sjukt.
Och i sista fallet så var det människans fel. Och hen erkände det då hen råkade utlösa händelsen av misstag.
Så jag förstår att man gärna vill se den gemensamma nämnaren, för det är ju den enklaste vägen att gå, visst ? Det är ju jobbigare att faktiskt läsa, förstå och analysera objektivt istället för att enbart vara kritisk och beskylla direkt.
Ärligt talat visste jag inte att rottwielern skulle jaga efter min hund och jag antog att ägaren visste hur hunden skulle reagera vid en sådan situation vilket den hade noll koll på. Men visst det var mitt fel som lät mig övertalas till mötet. Dock i början och ett nybörjar misstag, som inte har skett igen.
Jag har tränat denna hund från att bli helt galen av att se en annan hund på 100 meters håll och stå och skrika som en hyena på bakbenen till att inte jaga efter harar (vilket den gjorde innan jag tog henne,så fel igen till den som skrev att den inte jagar)
Till att en mopps högg henne i nosen och hon stod bara och tittade på den utan att göra ett enda mot drag. O det har hänt att hundarna har blivit lite små sura på varandra men hon kommer alltid efteråt och pussar den i lugn situation efteråt.Och det har aldrig hänt något då p ga det, vilket säkert du och flera gärna skulle tolka det som. Det handlar om slick i all vänskaplig mening.
Ingen hög svans vid möte, ingen sköldpaddle kravling på backen utan neutral och nyfiken.
Andra hundar som verkar skärpta och studsiga och energifulla undviker vi såklart också.
Men då brukar ändå lydnaden sitta (oftast).