Ocdkille skrev 2019-07-07 01:08:44 följande:
Beror på vad av det jag skrev som du vill ha källa på? Är det att det bara var socialister och kommunister som sattes i dom svenska koncentrationslägren medans nazisterna kunde gå som dom ville. Ja då kan du säkerligen hitta listorna över dom som satt där på riksarkivets hemsida den är gratis nu. Sen har väl i princip varenda en som forskat om Sveriges politik under den tiden skrivit om det. Samma när det gäller att man var slapp mot nazisterna och samarbetade med dom. Man ska till och med ha börjat registrerat judar. Att polisen hade många nazister och likaså militären är inte heller något nytt. När det gäller terrorattentatet mot norrskensflamman ja du behöver du källa på ett av dom historiskt mest kända terrordåden och skandalerna i Sverige då är du lite lat. Resten kan jag säkert leta lite källor på då jag ids även fast det inte direkt är några nyheter det heller.
Eftersom jag läser faktaböcker som visar en helt annan bild så vill jag ha en källa på var jag finner det du påstår.
"i princip varenda en som forskat" duger inte och är en tveksam sanning.
Har du någon koll på hur många attentat och attentatsplaner det fanns från kommunistiskt håll eller hur svenska kommunister samarbetade med Sovjetisk underrättelsetjänst under 30- och 40-talet och bl.a. lämnade ut svenska militära hemligheter?
Vet du att personal inom svensk säkerhetstjänst i sitt yrkesutövande, men utan stöd och vetskap från den politiska maktens håll hjälpte bl.a. den danska motståndsrörelsen?
Det fanns en tid då nazister behandlades lite med silkesvantar av svensk säkerhets- och underrättelsetjänst, men det var främst under 20-talet, när ingenting av nationalsocialismens hemskheter var särskilt kända hos allmänheten och särskilt inte vad Hitler skulle ta sig för senare.
Det fanns helt enkelt inget underlag för att se nazister som ett säkerhetshot.
Då var nationalsocialism mer känd för att vara vad ordet säger, en form av nationalistisk arbetarpolitik.
Nationalsocialism sågs också av många som en nödvändig motpol och motstånd till kommunism, som man hade rapporterade erfarenheter av från Sovjetunionen under Lenin och senare Stalin.
På den tiden sågs nationalsocialister vara lojala mot folk och stat, pålitliga och ordningssamma, medan kommunisterna agerade revolutionära, upprorsmakare och samhällstörtande, ett klart och tydligt hot mot samhället och demokratin.
Kommunisterna var t.o.m. emot att slåss för Sverige i ett eventuellt krig mot Tyskland och hade Sovjet anfallit så hade de välkomnat dem.
Man gjorde allt för att slippa svensk militärtjänst inledningsvis, för att därefter ändra taktik och istället försöka infiltrera den svenska krigsmakten för att kunna propagera och slåss för kommunism. Då försökte krigsmakten istället att sålla bort kommunister från militärtjänst.
Det är väl känt att det fanns nazist- och Tysklandssympatisörer inom polis- och officerskåren, men de var inte jättemånga, kanske 10% som mest.
Stödet och sympatierna för Tyskland ökade bland svenska officerare när en konvoj av jagare som Sverige köpt i Italien, blev anfallna av brittiskt flyg och sedan av brittiska marinen tvingade att lämnas av dess besättning.
Detta kom att ändras under 30-talet, särskilt efter Hitlers maktövertagande i Tyskland och vidare under 30-talets andra hälft.
Övervakning och insatser från säkerhetstjänstens håll mot nazister i Sverige ökade betydligt under denna tid och fortsatte sedan att öka under VK2.
Det finns många fall av gripna, åtalade och fängslade nazister i Sverige för illegal verksamhet.
Att Sverige i viss mån samarbetade med Tyskland är visserligen förnedrande och skamligt, men var en fråga om att bevara fred i det illa rustade Sverige.
Sverige sålde förövrigt även stål och kullager till Storbritannien, så det var inte ensidigt från tyskt håll att dra nytta av svensk industri.
