• Anonym (Anony­m)
    Sat 6 Jul 2019 20:14
    7601 visningar
    250 svar
    250
    7601

    Kan man älska sin partner om man är otrogen?

    Om man nu har en fru/make och är otrogen, kan man verkligen älska denne på riktigt?

    Man går in för någon annan och omedvetet väljer någon annan. Det kommer att såra, alltid någon. Då kan man inte älska på riktigt. Känslorna kan inte vara tillräckligt starka för frun/ mannen. De spärrarna har man redan lämnat?

  • Svar på tråden Kan man älska sin partner om man är otrogen?
  • Anonym (man)
    Tue 16 Jul 2019 13:18
    +1
    Anonym (jo på sitt usla sätt) skrev 2019-07-16 12:36:21 följande:
    Och bekräftelsebehov.
    Delvist stämmer det att människor med stort bekräftelsebehov tenderar att agera egoistiskt och sätta sitt behov av bekräftelse före allt annat. Men samtidigt så är det inte alltid behovet som avgör hur man agerar utan snarare vilka värderingar man har, hur långt man är villig att gå för att får sina behov tillfredsställda.
  • Tue 16 Jul 2019 13:43
    -1
    molly50 skrev 2019-07-13 17:26:28 följande:

    Men vem ska man kunna vara ärlig mot om inte sin partner?

    Du verkar prata om vad som är rätt och fel för den som är otrogen,medans jag pratar om den som blir bedragen. Och många verkar vilja veta om sin partners otrohet så de kan få chansen att göra sitt egna val.

    Att då vara otrogen och ljuga är egoistiskt och fegt.

    Jag tror att det många gånger handlar om brister i kommunikationen.

    Om man inte pratar med varandra så kan man ju omöjligt veta vad den andra tycker.


    Det är ju just det, rätt och fel är olika för olika personer. Att många vill en sak betyder inte per automatik att de har rätt till det på en annans bekostnad. Egoistiska och fega är människor av väldigt många anledningar. Jag tycker nog att kärlek är en rätt legit anledning.

    Vem? Jag har min syster, ett par barndomskompisar, min bror och min älskare (bland andra) som jag pratar om saker med som är för svåra att ta med maken. För det är mina känslor, han har ingen ensamrätt på dem bara för att jag älskar honom. För den delen har jag kollegor med intressen jag delar som jag inte pratar med maken om heller, för att han inte delar intresset. Mina tankar, inte hans egendom.
  • Anonym (***)
    Tue 16 Jul 2019 13:50
    +4
    Oerhörd skrev 2019-07-09 09:56:12 följande:
    De flesta som upplever stark ömsesidig attraktion är nog sugna på att göra något annat än trycka tillbaka de känslorna. Jag tycker att det är värre att genom ultimatum och felaktigt dragna slutsatser (du älskar inte mig om du vill ligga med en annan) tvingas till avhållsamhet vid attraktion. En sån missunnsamhet skulle göra att det är slut mellan oss. Låg självkänsla och svartsjuka är inte det minsta attraktivt för mig.
    Så du gillar inte ultimatum, men är själv beredd att säga att det är slut om jag inte får ligga med andra?

    Snacka om dubbelmoral...
  • Anonym (***)
    Tue 16 Jul 2019 13:51
    +5
    Oerhörd skrev 2019-07-09 10:12:44 följande:
    Varför lämna en lycklig och kärleksfull relation för att hitta en likasinnad sexuellt när det går att lösa ändå?
    Är båda med på det, så kan man lösa det. Vill bara den ena ligga runt, då har man inte löst problemet, då lurar man sin partner.
  • Anonym (man)
    Tue 16 Jul 2019 13:57
    +1
    Oerhörd skrev 2019-07-16 13:43:17 följande:
    Det är ju just det, rätt och fel är olika för olika personer. Att många vill en sak betyder inte per automatik att de har rätt till det på en annans bekostnad. Egoistiska och fega är människor av väldigt många anledningar. Jag tycker nog att kärlek är en rätt legit anledning.

    Vem? Jag har min syster, ett par barndomskompisar, min bror och min älskare (bland andra) som jag pratar om saker med som är för svåra att ta med maken. För det är mina känslor, han har ingen ensamrätt på dem bara för att jag älskar honom. För den delen har jag kollegor med intressen jag delar som jag inte pratar med maken om heller, för att han inte delar intresset. Mina tankar, inte hans egendom.
    Nja, fast rätt och fel är inte riktigt så enkelt som att bara det är rätt för mig så måste alla acceptera det. Rätt och fel handlar mycket om hur ditt agerande påverkar andra. Så länge det du anser vara rätt inte påverkar andra negativt så kommer ingen bry sig, men när det du anser är rätt påverkar andra negativt så kommer andra inte längre acceptera det.

    Ja människor är egoistiska och fega av olika anledningar men oavsett anledning så är deras agerande fortfarande egoistisk och det kommer fortfarande få konsekvenser för andra. Och när du säger att det skulle vara legit när det gäller kärlek så menar du ju att det är acceptabelt. På vilket sätt menar du att svek och lögner är acceptabelt ur den drabbades perspektiv?
  • Anonym (man)
    Tue 16 Jul 2019 14:17
    +2
    Anonym (***) skrev 2019-07-16 13:50:07 följande:
    Så du gillar inte ultimatum, men är själv beredd att säga att det är slut om jag inte får ligga med andra?

    Snacka om dubbelmoral...
    Ja det är väldigt intressant att en person som säger sig värna om varje individs självständighet och frihet ändå kan tycka att....

    1) Det som är rätt för mig måste alla acceptera oavsett hur det drabbar dem
    2) Det är ok att svika och ljuga för andra så länge man själv tycker det är rätt
    3) Det spelar ingen roll om min partner är med på det eller inte, så länge jag behöver nåt så får jag göra som jag vill och det måste min partner acceptera
    4) Att ingen äger mig ger mig rätt att bete mig som jag vill mor andra
    5) Min partner får göra saker så länge det är på mina villkor, om personen inte håller med mig så är det slut.
    6) Alla som inte lever som jag gör (den stora majoriteten) lever fel och borde leva som jag gör.

    Är det verkligen andras självständighet och frihet man värnar om eller bara sina egna?
  • Tue 16 Jul 2019 14:28
    +2
    Oerhörd skrev 2019-07-16 13:43:17 följande:
    Det är ju just det, rätt och fel är olika för olika personer. Att många vill en sak betyder inte per automatik att de har rätt till det på en annans bekostnad. Egoistiska och fega är människor av väldigt många anledningar. Jag tycker nog att kärlek är en rätt legit anledning.

    Vem? Jag har min syster, ett par barndomskompisar, min bror och min älskare (bland andra) som jag pratar om saker med som är för svåra att ta med maken. För det är mina känslor, han har ingen ensamrätt på dem bara för att jag älskar honom. För den delen har jag kollegor med intressen jag delar som jag inte pratar med maken om heller, för att han inte delar intresset. Mina tankar, inte hans egendom.
    På vems bekostnad menar du? Den otrognes?
    Att den som blir bedragen inte har rätt att få veta allt?
    Jag tycker inte att kärlek är en legitim anledning för att få bete sig som man vill.
    Jag tycker inte man kan ta sig rätten att bestämma hur ens partner ska leva sitt liv för att man råkar bli kär i någon annan,vilket man gör om man undanhåller sanningen för densamme.

    Det jag menar är att man bör prata med sin partner. Har man ingen bra kommunikation med varandra så är ju risken att förhållandet till slut spricker.
    Det är väl bra att kunna prata med varandra om var man står i otrohetsfrågor t ex.
    T ex om man vill eller inte vill veta om ens partner är otrogen,eller var man anser att gränserna för en otrohet går.
    Eller om ens partner kanske rentav är ok med att leva polyamoröst.
    Det är ju sådant man inte kan veta om man inte pratar med varandra.
  • Tue 16 Jul 2019 16:04
    Anonym (tobbe) skrev 2019-07-14 01:34:58 följande:

    Problemet är att du har en annan syn på sex än vad många av oss har. För mig betyder sex mer än att bara ligga. Ska jag ha sex med någon då betyder det mer. Det du beskriver är i princip en kk relation. Du har en kk relation som du dessutom bor med och visst det passar dig men det passar inte alla. Jag vill ha en djupare relation med någon som ser på sex på samma sätt som jag och som känner som jag.


    Oj. Jag beskriver min syn på sex och då avgör du att mina 22 år med maken är en kk-relation? Du får helt enkelt ta mig på orden: det är ett helt normalt, eller kanske till och med ovanligt lyckligt äktenskap.

    Det är snarare mindre problem när en ser på sex som precis vad det är: sex. Den djupare relationen har jag med min man, vi har visserligen sex också, men det är inte sexet som skapar den djupa relationen. Sex är skönt bara, kärleken sitter i våra hjärnor, relationen bygger på känslor, tankar och gemenskap, inte på vad vi använder våra könsorgan till.
  • Tue 16 Jul 2019 16:11
    Oerhörd skrev 2019-07-16 16:04:01 följande:
    Oj. Jag beskriver min syn på sex och då avgör du att mina 22 år med maken är en kk-relation? Du får helt enkelt ta mig på orden: det är ett helt normalt, eller kanske till och med ovanligt lyckligt äktenskap.

    Det är snarare mindre problem när en ser på sex som precis vad det är: sex. Den djupare relationen har jag med min man, vi har visserligen sex också, men det är inte sexet som skapar den djupa relationen. Sex är skönt bara, kärleken sitter i våra hjärnor, relationen bygger på känslor, tankar och gemenskap, inte på vad vi använder våra könsorgan till.
    För dig kanske sex bara är något skönt och för dig sitter kanske kärleken bara i hjärnan.
    Men för andra går kärlek och sex hand i hand.
    Du kanske kan ha sex utan känslor. Men andra kan inte det.
    Och det är det du verkar ha svårt för att förstå. Att andra inte kan tänka och leva som du.
  • Anonym (***)
    Tue 16 Jul 2019 16:12
    +2
    Oerhörd skrev 2019-07-16 16:04:01 följande:
    Oj. Jag beskriver min syn på sex och då avgör du att mina 22 år med maken är en kk-relation? Du får helt enkelt ta mig på orden: det är ett helt normalt, eller kanske till och med ovanligt lyckligt äktenskap.

    Det är snarare mindre problem när en ser på sex som precis vad det är: sex. Den djupare relationen har jag med min man, vi har visserligen sex också, men det är inte sexet som skapar den djupa relationen. Sex är skönt bara, kärleken sitter i våra hjärnor, relationen bygger på känslor, tankar och gemenskap, inte på vad vi använder våra könsorgan till.
    Varför skulle ditt sätt att se på sex betyda mindre problem? Det viktiga är att man ser på sitt förhållande på samma sätt, att båda är införstådda med vad som gäller.

    Om din man inte delat din syn på sex och velat knulla runt, då hade inte ert äktenskap varit det bästa.

    Varför tror du att de som är monogama inte känner kärlek som ni gör, bara för att de även känner kärlek när de har sex? Tror du att det är det ena eller det andra?

    Ditt sätt att tänka är väldigt enkelspårigt. Ditt behov av att hela tiden framhålla ditt sätt att leva som det bästa tyder på en stor osäkerhet hos dig. Har du någonsin funderat på varför du så envist försvarar ditt sätt och förkastar andras sätt?
Svar på tråden Kan man älska sin partner om man är otrogen?