• Anonym (Oroli­g)
    Mon 8 Jul 2019 16:00
    5272 visningar
    57 svar
    57
    5272

    Muskelryckningar . ALS?

    Har börjat få eller kanske haft länge, jag vet inte.

    Som små ryck lite här o där, eller inte ryck, känns mer som det darrar till. Kan va i tummen, vaden, knät. Inte många, inte hela tiden men ibland.

    Känner även av pirr o stickningar i händerna. Även lite pirr i benen ibland, lite som ?myror?...

    Googlar symtom o kommer in på ALS iom ryckningarna.

    Känner mig så jädra ledsen o de tar upp mycket av mina tankar just nu..

  • Svar på tråden Muskelryckningar . ALS?
  • Anonym­ZzZ
    Thu 11 Jul 2019 22:47
    #41

    Hej TS,

    Jag hade precis som du i vintras. Började med tunga ben under hösten, tyckte inte jag orkade nåt. Sen kom stickningar i armar och ben, alla möjliga konstiga ryckningar som liksom hoppade mellan olika muskler. Stickningar i ena foten, varannan dag i andra handen. Jag var så himla orolig. Sen började jag tappa kraft i höger arm, orkade knappt äta eller borsta tänderna på barnen. Ständig frossa. Tankarna bara snurrade och jag analyserade alla symptom. MS? ALS? Vitaminbrist? Stress? ME? Hypokondri/ångest? Det konstiga var ju att symptomen liksom hoppade runt i kroppen.

    Efter ett par månaders väntan (fruktansvärt) fick jag komma till en neurolog som gjorde massa olika undersökningar och även tog en hel del blodprover. Allt var bra! Jag hade en lång lista med sjukdomar jag frågade honom om varpå han bestämt svarade nej på samtliga. Tårarna föll när jag satt där.

    Efter det försökte jag bara koppla av, men det blev inte bättre direkt. Började sakta sova bättre men var fortfarande tung i benen. Skulle med familj och vänner på skidsemester i mars, och förstod inte hur mina ben skulle orka? Men vi åkte upp, och hade en fantastisk vecka. Benen bar, det var sol, åt gott och bastade på kvällarna. Halvvägs in i veckan tänkte jag på alla mina symptom, som plötsligt kändes väldigt långt bort.

    Väl hemma igen började jag träna. Styrketräning hemma och korta löprundor. Kroppen svarade, och det var så skönt att känna styrkan komma tillbaka!

    Nu i efterhand tror jag att väldigt många av symptomen berodde på oro och ångest. Som jag eldade upp mig själv....

    Så TS, tror du kan vara helt lugn. Jag känner igen mig i mycket av vad du skrivit! Försök ta det lugnt, börja träna och sluta googla symptom!

  • Fri 12 Jul 2019 02:04
    #42

    Hej TS!

    Jag tänker direkt att domningar i händer och armar kan vara karpaltunnelsyndrom. Det innebär att det är för trångt så händerna får dåligt med blod. Kan vara på ena eller båda händerna/armarna.

    Jag har opererat en hand för det. Det blev värre efterhand. Från början domnade bara handen när jag sov. Sen blev det hela armen. Sen även i vaket tillstånd. Som tex när jag skriver, schamponerar håret eller kör barnvagn. Styrkan avtog också.

    Efter operation blev handen avsevärt mycket bättre om inte helt bra.

    Angående benen så tänker jag på D-vitaminbrist.

    Jag orkade knappt gå för något år sedan. Benen var så tunga och jag hade ont på framsidan av låren. Doktorn visste inte varför, men tyckte jag hade låg på d-vitamin så jag började äta det.

    Det blev bättre i alla fall. Och idag har jag inga besvär med det alls.

    Sen tror jag träning kan vara bra för att generellt stärka muskler. Tänker att en kropp som fött barn förlorar en del av sin styrka naturligt. Sen är det väl olika om man tränar igen och vilken sorts träning det är.

    Tror också att du behöver tänka på något annat, vilket är lättare sagt än gjort. Men försök hitta något som tar mycket tid och tankeverksamhet.

    Men, om symptomen kvarstår efter en tid så bör du nog söka för det. Förutsatt att du gett det en chans att inte bli värre, så som att googla eller tänka på det så mycket.

    Kom också ihåg, precis som du tog upp tidigare, att de flesta allvarliga sjukdomar är ovanliga, och även om det är "nån" som får dem, så är sannolikheten så liten att det skulle vara just du.

    Med rätt kost och lagom träning så har kroppen en enorm förmåga att läka sig själv i många fall.

  • Anonym (Vet känsla­n)
    Fri 12 Jul 2019 02:20
    #43

    Jag vet hur det är.. slutade med en medicin mot depression förut o fick miljontals symtom ..blev hypokondrisk o trodde jag höll på o dö i ALS.

    Det som stillade min oro var kontroll hos läkaren samt prata med en psykolog om ångest osv...

    Tror det är vanligt att det rycker i kroppen till å från men vet känslan när man reagerar på minsta lilla o gör det till en stor grej.

  • Anonym (Oroli­g) Trådstartaren
    Fri 12 Jul 2019 07:25
    #44

    Tack för era svar, det gör mig glad att ingen dömmer!

    Har kollat alla vitaminer osv men alla prover visar bra, så ingen brist. Hade varit lättare om något hade avvikit så man kunde förstå men nej, allt bra!

    Jag vet att jag är en ?övertänkare? alltid varit. Ska verkligen försöka sluta att googla, gör ingen gladare för det. Jag har pratat mkt med en nära anhörig om detta o hon säger att varför ta ut något du inte vet om eller vad det är. O alla har ju såklart rätt om det. Kan ju vara något simpel o ingenting....

    Ena stunden är jag livrädd för att jag är dödssjuk, andra är jag säker på att jag bara inbillar mig. Men Fyfan, det tär. Har alla syntom hela tiden, överallt. Men som sagt, låter ju inte helt rimligt när jag börjar tänka på det...

    Får väl kanske försöka få till en samtalskontakt o börja där.. Åh. Livet är inte lätt. Fy. Va kroppen kan spöka till det. Hu.

  • Anonym (Oroli­g) Trådstartaren
    Fri 12 Jul 2019 07:29
    #45
    ylletyg skrev 2019-07-12 02:04:39 följande:

    Hej TS!

    Jag tänker direkt att domningar i händer och armar kan vara karpaltunnelsyndrom. Det innebär att det är för trångt så händerna får dåligt med blod. Kan vara på ena eller båda händerna/armarna.

    Jag har opererat en hand för det. Det blev värre efterhand. Från början domnade bara handen när jag sov. Sen blev det hela armen. Sen även i vaket tillstånd. Som tex när jag skriver, schamponerar håret eller kör barnvagn. Styrkan avtog också.

    Efter operation blev handen avsevärt mycket bättre om inte helt bra.

    Angående benen så tänker jag på D-vitaminbrist.

    Jag orkade knappt gå för något år sedan. Benen var så tunga och jag hade ont på framsidan av låren. Doktorn visste inte varför, men tyckte jag hade låg på d-vitamin så jag började äta det.

    Det blev bättre i alla fall. Och idag har jag inga besvär med det alls.

    Sen tror jag träning kan vara bra för att generellt stärka muskler. Tänker att en kropp som fött barn förlorar en del av sin styrka naturligt. Sen är det väl olika om man tränar igen och vilken sorts träning det är.

    Tror också att du behöver tänka på något annat, vilket är lättare sagt än gjort. Men försök hitta något som tar mycket tid och tankeverksamhet.

    Men, om symptomen kvarstår efter en tid så bör du nog söka för det. Förutsatt att du gett det en chans att inte bli värre, så som att googla eller tänka på det så mycket.

    Kom också ihåg, precis som du tog upp tidigare, att de flesta allvarliga sjukdomar är ovanliga, och även om det är "nån" som får dem, så är sannolikheten så liten att det skulle vara just du.

    Med rätt kost och lagom träning så har kroppen en enorm förmåga att läka sig själv i många fall.


    Läkaren jag träffade förut var också inne på det, har dock inte ont så, som man ?ska? ha då... Men träning är ju sällan dåligt så borde väl testa det, även för att börja tänka på lite annat också. O googla, ja, jag vet att det är såå dumt, målar upp en massa skit o hittar såklart ALLA symtom. Fast det kanske inte finns ett enda liksom.

    Alla provsvar är bra. Ja, kroppen o dess signaler o hjärnan som tolkar allt, det är inte lätt inte...

    Tack för ditt svar
  • Fri 12 Jul 2019 08:13
    #46

    Angående hur man "ska" må eller ha förväntade symptom, så ska man komma ihåg att varje kropp är individuell och hanterar smärta och sjukdomar på olika sätt.

    Jag kom senare fram till att smärtan i benen berodde på alltför lite träning. Jag hade varit aktiv med mycket träning i form av dans, simning m.m. när jag var yngre. Sen födde jag flera barn och prioriterade tyvärr inte träning. Det resulterade i att bl a den största muskeln som binder ihop över- och underkroppen fick för lite träning. Den går även fram på låren. Som sagt orkade jag knappt gå och jag kunde inte springa, det gick liksom bara inte.

    Läkare som jag träffat senare och nämnt provsvaret från d-vitaminet har sagt att det var ett helt normalt värde. Men just då var jag såå säker på att det berodde på det. Och eftersom läkaren sa att det k u n d e bero på det, så köpte jag den förklaringen.

    Min poäng här är, var inte orolig, det finns en logisk och oftast ofarlig orsak till de flesta symptomen. OM det nu är riktiga symptom och du inte inbillar dig.

  • Anonym (Vet känsla­n)
    Fri 12 Jul 2019 11:42
    #47

    Ja google är en bästa och värsta fiende. Är man en orolig person ska man akta sig för google o googla sina symtom.. det hjälpte mig att sluta googla så mkt..

  • Pentra
    Fri 12 Jul 2019 20:48
    #48
    Anonym (Orolig) skrev 2019-07-08 20:22:40 följande:
    Kan man få dessa småryck vid magnesiumbrist?

    Ja. På mig ryckte det i muskler under huden lite varstans. Jag kände tom. tillslut hur musklerna började att typ förtvina i mina armar. En väldigt obehaglig känsla. :-/ Det skrämde mig, så jag forskade runt och började att ta magnesium, samt de vitaminer och mineraler som katalyrerar magnesiumet. Det dröjde sedan inte speciellt länge innan ryckningarna och den obehagliga känslan i musklerna försvann och att jag började må bättre igen. ... Med vänlig hälsning, Pentra
  • Anonym (Oroli­g) Trådstartaren
    Sat 13 Jul 2019 11:32
    #49
    Anonym (Vet känslan) skrev 2019-07-12 11:42:27 följande:

    Ja google är en bästa och värsta fiende. Är man en orolig person ska man akta sig för google o googla sina symtom.. det hjälpte mig att sluta googla så mkt..


    Såå sant så sant. Svårt o sluta bara men jag måste försöka. Mår ju inte bättre av det heller så. Det ger ju inget att sitta o googla sönder sig. Eller jo en stark oro o man har alla symtom.
  • Anonym (Oroli­g) Trådstartaren
    Sat 13 Jul 2019 11:36
    #50

    Idag är handen bortdomnad o sticker lite. Har lite ont i tummen.

    Fjantar med att testa styrkan i händerna hela tiden o får för mig att jag känner en lite mer tyngdkänsla i vä handen, att det är mer tung o lyfta med den. Har inga peoblem att lyfta men känns mer. Är högerhänt, så kanske är mer troligt att jag orkar mer i hö än vä? Eller?

    Så idag känns det mest i handen, att den inte riktigt är som vanligt. Suck, denna oro. O dom små muskelryckningarna fortsätter dom också. Inte lika mkt men dom finns.

  • Anonym (Oroli­g) Trådstartaren
    Sat 13 Jul 2019 11:37
    #51
    Pentra skrev 2019-07-12 20:48:19 följande:

    Ja. På mig ryckte det i muskler under huden lite varstans. Jag kände tom. tillslut hur musklerna började att typ förtvina i mina armar. En väldigt obehaglig känsla. :-/ Det skrämde mig, så jag forskade runt och började att ta magnesium, samt de vitaminer och mineraler som katalyrerar magnesiumet. Det dröjde sedan inte speciellt länge innan ryckningarna och den obehagliga känslan i musklerna försvann och att jag började må bättre igen. ... Med vänlig hälsning, Pentra


    Men oj, hur kände du att musklerna började försvinna? Vart du svag? Fy, kan tänka mig det! Tack för tipset, skadar väl inte att äta sånt heller kanske.
  • Anonym (Anony­m)
    Sat 13 Jul 2019 11:41
    #52

    Kontakta en vårdcentral om du är orolig, googla inte på nätet ! Du ska låta en läkare undersöka dig istället. Det är bara då man kan få en korrekt undersökning och diagnos.

  • Anonym (Oroli­g) Trådstartaren
    Sat 13 Jul 2019 11:43
    #53
    AnonymZzZ skrev 2019-07-11 22:47:33 följande:

    Hej TS,

    Jag hade precis som du i vintras. Började med tunga ben under hösten, tyckte inte jag orkade nåt. Sen kom stickningar i armar och ben, alla möjliga konstiga ryckningar som liksom hoppade mellan olika muskler. Stickningar i ena foten, varannan dag i andra handen. Jag var så himla orolig. Sen började jag tappa kraft i höger arm, orkade knappt äta eller borsta tänderna på barnen. Ständig frossa. Tankarna bara snurrade och jag analyserade alla symptom. MS? ALS? Vitaminbrist? Stress? ME? Hypokondri/ångest? Det konstiga var ju att symptomen liksom hoppade runt i kroppen.

    Efter ett par månaders väntan (fruktansvärt) fick jag komma till en neurolog som gjorde massa olika undersökningar och även tog en hel del blodprover. Allt var bra! Jag hade en lång lista med sjukdomar jag frågade honom om varpå han bestämt svarade nej på samtliga. Tårarna föll när jag satt där.

    Efter det försökte jag bara koppla av, men det blev inte bättre direkt. Började sakta sova bättre men var fortfarande tung i benen. Skulle med familj och vänner på skidsemester i mars, och förstod inte hur mina ben skulle orka? Men vi åkte upp, och hade en fantastisk vecka. Benen bar, det var sol, åt gott och bastade på kvällarna. Halvvägs in i veckan tänkte jag på alla mina symptom, som plötsligt kändes väldigt långt bort.

    Väl hemma igen började jag träna. Styrketräning hemma och korta löprundor. Kroppen svarade, och det var så skönt att känna styrkan komma tillbaka!

    Nu i efterhand tror jag att väldigt många av symptomen berodde på oro och ångest. Som jag eldade upp mig själv....

    Så TS, tror du kan vara helt lugn. Jag känner igen mig i mycket av vad du skrivit! Försök ta det lugnt, börja träna och sluta googla symptom!


    Va skönt att du känner dig bättre o att en neurolog kunde svara på dina frågor o även lugna dig! Jag skulle också vilja träffa en neuroläkare o få en undersökning! Hu. Det skulle ge mig ro.

    Denna ständiga oro som gnager. Men ?skönt? o inte va ensam om alla dessa knasiga tankar, symtom o funderingar! Förhoppningsvis är det ju absolut ingen fara. Eller så har det en förklaring som kommer men tills dess får jag försöka att sluga googla sönder mig.

    Ja det är inte lätt alls o väldigt jobbigt men min man sa igår, efter mkt prat om detta, han är ju sällan orolig o tycker jag oroar mig i onödan! O tycker jag ska ?leva livet nu? o inte ta ut nått i förväg som jag inte ens vet vad det kan va eller om de är! O han har ju rätt.

    Så länge det inte blir värre med känselbortfall, svaghet så ja, jag kan ju inte gå o oroa mig över en dödssjukdom som inte ens finns i mitt liv. När jag skriver det så låter det logiskt men i tankarna är det värre.

    Ja. Fy, tänk hur kroppen kan motarbeta sig själv när rädslan sätter in...
  • Anonym (Oroli­g) Trådstartaren
    Sat 13 Jul 2019 11:44
    #54
    Anonym (Anonym) skrev 2019-07-13 11:41:15 följande:

    Kontakta en vårdcentral om du är orolig, googla inte på nätet ! Du ska låta en läkare undersöka dig istället. Det är bara då man kan få en korrekt undersökning och diagnos.


    Sjävklart o har även varit hos en!
  • Anonym (Jag med)
    Fri 19 Jul 2019 21:31
    #55

    Läser och tänker, nej stackare inte du också. För ett år sedan drabbades jag av flera symtom på ms och sedan als. Jag googlade och fick ännu fler. Jag besökte läkare och neurolog, visade inget fel. Gjorde även hjärnröntgen. Jag har en fruktansvärd ångest och blev därför ordinerad ssri. Mitt liv kom tillbaka, jag kunde sluta fokusera på att jag nog var sjuk och inse att mina symtom berodde på stress och ångest. Men så, häromdagen känner jag hur det hoppar i munnen. Går förbi en spegel och räcker ut tungan, ser tydliga nervryckningar i ena sidan av tungan. De slutar snart, men alla realistiska orsaker, som kaffe, oro osv, är jag helt säker på att det inte beror på. Jag har helt klart ALS och nu känner jag hur alla mina muskler förtvinar och rycker. Jag vet inte vad som är på riktigt längre, men det är fruktansvärt och otroligt jobbigt att leva med denna ångest. Önskar ingen detta. Jag har alltså ingen ALS diagnos, nu, utan är bara extremt rädd för att ha det.

  • Anonym (Jag)
    Fri 19 Jul 2019 21:37
    #56
    Anonym (Jag med) skrev 2019-07-19 21:31:59 följande:

    Läser och tänker, nej stackare inte du också. För ett år sedan drabbades jag av flera symtom på ms och sedan als. Jag googlade och fick ännu fler. Jag besökte läkare och neurolog, visade inget fel. Gjorde även hjärnröntgen. Jag har en fruktansvärd ångest och blev därför ordinerad ssri. Mitt liv kom tillbaka, jag kunde sluta fokusera på att jag nog var sjuk och inse att mina symtom berodde på stress och ångest. Men så, häromdagen känner jag hur det hoppar i munnen. Går förbi en spegel och räcker ut tungan, ser tydliga nervryckningar i ena sidan av tungan. De slutar snart, men alla realistiska orsaker, som kaffe, oro osv, är jag helt säker på att det inte beror på. Jag har helt klart ALS och nu känner jag hur alla mina muskler förtvinar och rycker. Jag vet inte vad som är på riktigt längre, men det är fruktansvärt och otroligt jobbigt att leva med denna ångest. Önskar ingen detta. Jag har alltså ingen ALS diagnos, nu, utan är bara extremt rädd för att ha det.


    Det är inte ticks då? Jag har också fått ryckningar i ansiktet som jag ej haft förut och lagt märke till att ryckningarna kommer ofta när jag är nervös för något men undrar också vad det kan bero på
  • Fri 19 Jul 2019 23:49
    #57
    Anonym (Jag med) skrev 2019-07-19 21:31:59 följande:

    Läser och tänker, nej stackare inte du också. För ett år sedan drabbades jag av flera symtom på ms och sedan als. Jag googlade och fick ännu fler. Jag besökte läkare och neurolog, visade inget fel. Gjorde även hjärnröntgen. Jag har en fruktansvärd ångest och blev därför ordinerad ssri. Mitt liv kom tillbaka, jag kunde sluta fokusera på att jag nog var sjuk och inse att mina symtom berodde på stress och ångest. Men så, häromdagen känner jag hur det hoppar i munnen. Går förbi en spegel och räcker ut tungan, ser tydliga nervryckningar i ena sidan av tungan. De slutar snart, men alla realistiska orsaker, som kaffe, oro osv, är jag helt säker på att det inte beror på. Jag har helt klart ALS och nu känner jag hur alla mina muskler förtvinar och rycker. Jag vet inte vad som är på riktigt längre, men det är fruktansvärt och otroligt jobbigt att leva med denna ångest. Önskar ingen detta. Jag har alltså ingen ALS diagnos, nu, utan är bara extremt rädd för att ha det.


    Jag har också haft ryckningar i tungan. Ju mer jag oroade mig för det ju mer kändes det.
Svar på tråden Muskelryckningar . ALS?