Privilegium att skicka iväg barn till släktingar?

Vår dotter enda barn är med min man, sin far, själv på deras herrgård. Känner att efter 10 år klarar de det bra ändå med släkt på min mans sida. Lantliv får räcka.

Jag förstår inte vad du skriver?

Min fråga gäller när ingen förälder är med utan när släktingen ska ta hand om barnen i x antal dagar.

Ja det är ett privilegium, lite beroende på omständigheterna.
Tycker barnen det är kul att vara där? Har de fått vara med och "välja det" eller "skeppas" de dit i tid och otid av föräldrar som vill ha "egentid"?

 

Menar att det är egentid för mig men saknar de.

Barnen älskar att vara där men föräldrarna ser det nog som ett ypperligt sätt att bli av med barnen också.

Frågan är om föräldrarna borde se det som ett privilegium att någon tar emot deras barn och om dom borde lära barnen att vara tacksamma för det också? Det är väl inte självklart att andra ska dras med ens barn i flera veckor?

Ja det är självklart att ställa upp för släktingar. Och ja det är klart att man ska vara tacksam.

Självklart att dina eventuella syskon, kusiner eller någon annan ska ställa upp och ta dina barn några veckor varje år? Utan att det krisar hos dig utan bara för att skicka iväg barnen på lite semester.

Ja. Och att vi ska ta emot förstås. Om det bara går åt ena hållet skulle det kännas lite konstigt. Ger hellre hjälp än tar emot.

Jag ser att de som har den möjligheten att få den hjälpen/ stödet/ möjligheten att släckt eller vänner vill umgås med barnet på det sättet är privilegierade. Jag kan ju bara se detta ur mitt perspektiv och inte en enda gång på 15 år har vi haft barnvakt om det inte vart en betald. Varken vänner eller släkting, inte ens mor eller farföräldrar har vart intresserade av barnen mer än när de vart på hit på födelsedagsfika. Människor som har närvarande släktingar är privilegierade och det är ett privilegium för barnet att få ha en nära relation till sina släktingar. 

Privilegium är lite fel ord. Men visst kan det var väldigt roligt och givande för barn att vara hos en vänligt inställd släkting. Förhoppningsvis uppskattar släktingen det också så det blir en trevlig tid för båda som de minns med glädje, inte som ett "privilegium" som barnet ska vara tacksam över.