Forum Åkomma/sjukdom - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Hur blev du av med förlossningsdepressionen?

    Ons 10 jul 16:09 Läst 0 gånger Totalt 4 svar
    Ons 10 jul 16:09

    Nu behöver jag pepp och framtidstro. Finner mig i den mörkaste av tid, då har jag överlevt cancer tidigare, men detta med förlossningsdepression känns som snäppet värre.

    Jag är uppfångad i vården, har psykologkontakt, läkare och går just nu på antidepp som för stunden har förvärrat mitt tillstånd. Så äter nu samtidigt oxascand tills nivåerna stabiliserats. Mitt barn blir snart en månad och vissa dagar känns allt hopplöst. Det har tom talats om inläggning och ETC (elchocker).

    Har inget självskadebeteende eller tankar om att skada barnet. Mer att ?jag klarar inte detta? och ?vad har jag gjort?.

    Nu vill jag veta, hur kom ni ur depressionen? Vad hjälpte er? Har ni några tips och strategier? Får avlastning av familj och sambo. Har även börjar sysselsätta mig med terapi som trädgårdsarbete osv. Det som triggar är när jag tänker på framtiden och att jag inte kommer klara av att vara mamma åt mitt barn. Snälla! Jag behöver få pepp och höra lite positiva upplevelser!

  • Lör 13 jul 13:10 #1

    Någon?

  • Lör 13 jul 13:43 #2

    Det som hjälpte mig mycket, förutom samtal med kurator och psykolog, var att hela tiden tänka att barnet för varje dag som gick blev mer självständigt. Låter kanske knäppt med en sådan liten en, men det stämmer ju faktiskt och det handlar mycket om ett mindset. Minns att jag förundrades över vad jag hade gjort, vad jag hade ställt till med. Med andra barnet kände jag likadant, men inte lika intensivt. Med första tog det ca 7-8 månader innan jag kände mig som mig själv igen, med andra gick det mycket fortare. Det kommer att bli bättre för dig och toppen att du tar så mycket hjälp!

  • Tis 16 jul 12:15 #3 -1

    Hej

    Jag har själv inte haft förlossningsdepression, så det kan jag inte uttala mig om.

    Men jag är själv ny mamma och vet absolut hur stor omställning det är och jag förstår naturligtvis inte alls hur det är för dig när man lägger på en förlossningsdepression.

    Men jag vill bara säga att du kommer klara det, du har det i dig. Du är stark. Du älskar ditt barn och det är det som räknas. Strunta i det som inte är viktigt, ta en dag i sänder och fokusera på ditt band med ditt barn.

    Var inte orolig för framtiden, vet att det är svårt men tillåt dig leva i nuet. Fokusera på de små ögonen som tittar på dig, den lilla handen som vill vara i din. De rosiga små kinderna och de gulliga tårna.

    Stäng ute allt och lev i en bebisbubbla.

    Som sagt jag vet inget om förlossningsdepression de så jag kanske är fel ute. Men jag vet att du klarar det. Du är en underbar mamma. Lita på dig själv. Du födde nyss barn, du är stark. Du kan ta dig ur det här.

    Massa kramar från Stellans mamma

  • Ons 17 jul 02:56 #4
    eightnine skrev 2019-07-10 16:09:49 följande:

    Nu behöver jag pepp och framtidstro. Finner mig i den mörkaste av tid, då har jag överlevt cancer tidigare, men detta med förlossningsdepression känns som snäppet värre.

    Jag är uppfångad i vården, har psykologkontakt, läkare och går just nu på antidepp som för stunden har förvärrat mitt tillstånd. Så äter nu samtidigt oxascand tills nivåerna stabiliserats. Mitt barn blir snart en månad och vissa dagar känns allt hopplöst. Det har tom talats om inläggning och ETC (elchocker).

    Har inget självskadebeteende eller tankar om att skada barnet. Mer att ?jag klarar inte detta? och ?vad har jag gjort?.

    Nu vill jag veta, hur kom ni ur depressionen? Vad hjälpte er? Har ni några tips och strategier? Får avlastning av familj och sambo. Har även börjar sysselsätta mig med terapi som trädgårdsarbete osv. Det som triggar är när jag tänker på framtiden och att jag inte kommer klara av att vara mamma åt mitt barn. Snälla! Jag behöver få pepp och höra lite positiva upplevelser!


    Du har tur som har kontakt med vården. Själv sökte jag hjälp från att mitt barn var 1 vecka till att hon var 7 månader innan någon tog mig på allvar (inklusive idiokuratorn på bvc)
    Det som fick mig ur var stöd från pappan och att jag fokuserade 100% på henne. Det gav mig chansen att leva i nuet och inte fokusera på annat.
    Fick till sist medicin och samtal, men de dämpade bara symptomen, att komma ur var mitt jobb. Vändningen blev när vi tog en familjesemester i gävle, bara vi 3, bodde på hotell en helg. Det fick mig att kunna känna att jag klarade något, ta hand om mitt barn, planera en resa, packa väskan och allt gick bra. Efter det började det hela lätta, så det är mitt råd till dig.
    Hitta ett hotell över en helg, det behöver inte ens vara långt bort, bara så att det blir ett avbrott i vardagen. 
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll