Semester utan barnen

Ni kanske inte vinner något pris som Sveriges bästa föräldrar, men ha det så skönt med er egentid! Den är viktig har jag förstått.

Antingen är ni vidriga föräldrar eller troll.

Jag ska också vara ledig en vecka med barnen på förskolan. Det är bara då det känns som semester tycker jag. Att vara hemma med mina fyraåringar är jobbigare än att jobba.  

Vi ska också ta en vecka utan barn. Vår 9-åring ska på övernattningsläger i en vecka och 4åringen ska gå på dagläger 8:30-15:30. Ska bli så himla skönt att ha lite tid på tu man hand. Barnen får ju kul med kompisar, mina barn ser fram emot att åka på läger. Vi kanske anses som dåliga föräldrar, eller?

Jag bor i Grekland och tycker att ni alla i Sverige är otroligt privilegierade. Ni sitter och pratar om 5 och 6 semester med barnen hit och dit och ojojoj hinner de verkligen vila upp sig. Här i Grekland har man som anställd bara rätt till 20-25 dagars ledighet per år, beroende på hur många år man har jobbat. Inga VAB dagar, ingen extra föräldraledighet som man kan lägga till. De flesta greker tar bara ledigt två veckor på sommaren i augusti, det är då förskolorna stänger. Så antingen så kör föräldrarna sin semester omlott för att täcka för tiden då dagiset är stängt, eller så är de alla tillsammans i kanske två veckor och sen får barnen vara med mor- eller farföräldrarna. Och Grekland är ju inget undantag när det gäller ledighet direkt, det är ju mer Sverige som är det, inte många andra länder som har så mycket ledighet. Så för MIG som bara kommer ha semester med mina barn två veckor i sommar som varje år, är fem veckor tillsammans med sitt barn en ren lyx. Vad gör fem eller sex veckor för skillnad egentligen? Jag tycker att ts ska ta sin första vecka med sin man, inte bara för deras skull, utan det är såklart också bra för barnets skull att föräldrarna har ett bra förhållande och bra förhållande kräver viss investering och tid. Om man inte har avlastning någon annanstans ifrån och aldrig får nån egentid tillsammans med sin man så blir det svårt att hålla liv i det förhållandet. Och det ligger ju i barnets bästa också. Jag tycker att du prioriterar rätt faktiskt. Om fler värnat om sitt förhållande lite mer ibland så kanske några äktenskap kunnat räddas. Och varför skulle ett barn inte kunna vila upp sig på fem veckor? Det är ju inte som att det varit ute på åkern och jobbat direkt.

I Sverige har man satt ribban väldigt högt vad gäller hur mycket semester barn och vuxna behöver, och hur mycket tid barn ska spendera med sina föräldrar. Det är ju jättebra att ni har det så, men det är ju som att alla tror att ett barn far illa och får psykologiska problem om det inte får spendera 6 veckor semester med sina föräldrar och då prompt i juli. Vad händer med resten av världens barn som inte har den möjligheten? Är de deprimerade hela bunten? Det jag vill ha sagt är att jag tycker inte att ni ska oroa er för hur era barn mår, då ni redan från början har en hög standard på era liv. Ni ger era barn redan mer än vad människor i andra länder nånsin skulle kunna drömma om.

Vad gäller förskola i juli i Sverige har jag förstått att det liknas vid pesten. Jag förstår att det såklart känns jobbigt och osäkert när man måste ta sitt barn till en annan plats där det kanske inte finns någon som barnet känner. Men jag tänker ändå att det är ju sommar, försöker inte förskolan göra något roligt med barnen? Här badar de i en uppblåsbar pool väldigt ofta nu i juli, och leker med vatten varje dag. De har jätteroligt! Gör de inget sånt i Sverige, eller tar dem på utflykter eller något när det är så fint väder.

Tror plaskpool är för farligt i Sverige, barna kan ju drunkna.